Det har blivit höst. Förra veckan gick temperaturen från klänning och bara ben-vänlig till att kräva vantar att en varmare jacka på cykelturen till jobbet, bara från en dag till den andra.
På sociala medier läser jag att flera jublar över höstens ankomst. Över att få klä sig i stickat och lager på lager, att få dricka varma drycker i mjuka möbler och att det äntligen är "tillåtet" med tv-seriemaraton.
Jag hyser ingen kärlek alls till hösten. Jag vill ha kvar min sommar, bli bländad mitt i natten, gå klädd i obscent lite kläder och låta parkerna bli mitt vardagsrum.
För mig är hösten så starkt förknippad med mörker, död och en smygande ångest. Och det kan inte några stickade tröjor, varma drycker eller gulnande löv i världen ändra på.
2 kommentarer:
Ojdå.
Du får försöka njuta av alla fina färger när löven börjar skifta.
Säger jag som har ungefär samma känslor som dej när det gäller höst.
Man får hitta på nåt kul, nåt att se fram emot när mörkret är som värst! Kram
Mami: Ja, det är tur att jag har mycket kul inplanerat nu! Kram!
Skicka en kommentar