Jag känner mig så matt. Matt i kroppen, matt i sinnet. I två veckors tid har jag gasat på med livet – ständigt varit på väg mot någonting, aldrig haft tid att rulla in till en vägkanten för en paus.
Det är roligt att ha mycket på agendan. Men när sömnen får stryka på foten för att jag ska hinna med allt, då börjar det plötsligt tära. Lyckligtvis har det inte lett till något mer allvarligt än just denna matthet, men jag tar det som ett tecken på att denna helg ska ägnas åt sömn i första hand. Därför går jag och lägger mig nu. 22.22 på en fredag kväll. Ibland behövs lite mer ospänning i livet.
2 kommentarer:
Klokt av dig! Sov gott! 😙
Ingrid: Ibland har jag mina stunder ;)
Skicka en kommentar