Solen i ögonen och spring i benen

Om en slut ögonen idag (och använde jävligt mycket fantasi) skulle en kunna tro att en befann sig vid Medelhavet... 

... men när en sen slog upp ögonen insåg en snabbt att det i så fall skulle vara ett medelhav som drabbats av en ny istid och frusit till is. 

Idag har jag hängt i Vännäsby hos Sandra. Som den löparguru hon är (ni ska bara veta hur snabbt den kvinnan kan springa! Svisch, säger det bara så är hon borta!) hade hon föreslagit en springtur som aktivitet. I 25 minusgrader. 
Jag må ha idiotförklarat folk som jag sett springa förbi i veckan i denna köldknäpp, men att säga nej till en utmaning – det går ju bara inte!

Så vi bylsade på oss en massa kläder och begav oss ut. Solen som sken när jag kom fram till Vännäsby (se första bilden) var tyvärr försvunnen, men himlen var romantiskt pastellfärgad och löparstråket gnistrande vackert. 
Det blev en runda på 5–6 kilometer och det gick faktiskt bättre än väntat! Luftrören protesterade lite i slutet, men jag frös i princip ingenting. 

Hur mycket jag än hatar att frysa så älskar jag att vara ute när det är såhär kylslaget – om jag är rätt klädd alltså! Det härligt att känna att en har överlistat och därmed besegrat kylan. Så fastän idén om att fara ut och springa idag kändes tokig på pappret är jag glad att löpargurun gjorde mig till sin lärljunge och tog med mig ut idag.