Tacksam 2016

Och sen kom det ju en nyårsdag också, som inte var fullt lika rolig som aftonen dessförinnan. Nej, nyårsdagen var inte kul alls. Jag var förstås lite bakis och väldigt trött, men värst av allt var ångesten som kom krypande på eftermiddagen och fick allt att plötsligt kännas meningslöst. 
Jag vet inte om det berodde på baksmällan, inaktiviteten eller att de här härliga högtiderna plötsligt var över. Jag vet bara att jag hatar den känslan och att den är så svår att skaka av sig. 

Igår beslutade jag mig för att ta en promenad för att insupa dagsljus och förhoppningsvis skingra tankarna. Det funkade faktiskt förvånansvärt bra. 
Under min promenad blev jag bländad av solen, passerade jag hästar som gnäggade åt mig och så mötte jag andra människor som log artigt när våra blickar möttes. Dessa små saker fyllde mig med tacksamhet och slog undan meningslöshetskänslan. 
Den senaste tiden har jag ansträngt mig mycket för att känna just tacksamhet över det jag tidigare tagit lite för givet. Att glädjas över en vacker himmel, en talgoxe som spanar på en genom fönsterrutan eller lukten av kobajs kan kanske te sig en smula märkligt, men det förhöjer i alla fall kvalitén på mitt liv att inte alltid behöva de stora sakerna för att uppleva någon slags mening.