En riktigt glad påsk

Jag hade verkligen en riktig drömpåsk i Tärnaby. Trots att det var trångbott, stojigt och lite nattsömn kände jag mig otroligt avslappnad både under och efter fjällvistelsen. 

Kanske är det resultatet av att vara ute hela dagarna, i dagsljus och andas frisk luft tillsammans med människor en håller kär som får en att skratta tills en tappar andan?! Jag vill tro det. 

När det var dags att åka hem i måndags gjorde det nästan ont i hjärtat. Jag hade velat vara kvar åtminstone en vecka till och bara njuta av tillvaron. 

För en gångs skull fotade jag väldigt mycket, så det finns risk (eller chans, beroende på hur en ser på det) för en bildbomb här inom kort. Men eftersom jag är på tok för trött för att redigera ut fler bilder ikväll bjussar jag på tre fina, frysta ögonblick:

I fredags när jag och mina syskon anlände satte vi oss nästan omgående på skotrarna och körde upp till Viterskalet för att käka våfflor. Det var helt snöblint på fjället – både vackert och lite läskigt på samma gång.

På söndagen vankades det after skoter kring eldstaden utanför stugan. Vi drack vin, åt ost och lyssnade på Edith Piaf och Jaques Brel – typiska after skoter-ingredienser alltså! Och Berit var med förstås.

En gammal bob grävdes fram ur gömmorna och bjöd på stor underhållning för oss fullvuxna barn. Bland annat avgjordes Tärnamästerskapen i bob under påsken – men den tillställningen tror jag att jag ska förära ett eget inlägg.

Testar lyckan på Tinder

I tisdags blev jag så jävla less på att vara ensam i en värld av tvåsamhet, så jag gjorde vad alla desperata singlar gör nu för tiden – skaffade Tinder. Om det sedan är rätt väg att gå för att hitta Den stora kärleken™ vette stackarn då mina kollegor genast började hojta om att jag laddat "liggappen".... Men det är ju åtminstone bättre än att sitta hemma och tjura, tänker jag. 

Så fort appen var hämtad inleddes ett intensivt swipande och väldigt snart dök orden "SUPER LIKE" upp över skärmen. Då hade alltså jag lyckats SUPER LIKE:A någon snubbe som jag inte alls kände för att lajka ens lite grann. Ungefär en halv minut senare hade jag en matchning med denna snubbe och ytterligare några minuter senare kom ett försynt "Hej!" från hans sida på chatten. Kände mig som en häxa som inte ens svarade. Snacka om succéstart på mitt tindrande.

Nu har jag hunnit testa Tinder i två dagar och lyckats SUPER LIKE:A ytterligare en av misstag (om jag slinter med fingret såhär mycket i nyktert tillstånd måste jag nog gömma undan mobilen när jag är full), men också börjat tycka det är oerhört kul att spana in utbudet från min skärm. 
Jag kanske återkommer med en Tinderrapport längre fram, men till dess får ni några spaningar/funderingar jag gjort under min korta tid med den flammande appen:

1. Varför skriver så många killar hur långa de är i sin beskrivning? Det är ju andra mått som är mer intressanta! (SKOJA)

2. Varför har vissa killar valt att ha en profilbild där de posar tillsammans med en tjej när de vill träffa en tjej? Det spelar ingen roll om det är ett ex, en syster eller kompis på bilden – det sänder i vilket fall ut signaler som är svåra att tyda! Fast nästan ännu konstigare är de som har en annan kille med på bilden. Då fattar ju en inte vem det är en ska bedöma utseendet på. 

3. Att ha en selfie fotad i toalettspegeln som visningsbild är ju i sig horribelt, men att dessutom strunta i att plocka bort städartiklar som står i bakgrunden borde det vara spöstraff och livstids avstängning från Tinder på. Seriöst, ni som har sådana profilbilder (jo, jag har sett två stycken) – skärp er.

Naturkraft

Morrn, morrn! 
Om 1,5 timme styr jag och mina syskon mot fjälls för att fira påsk. Jag har sett fram emot att komma upp till Tärna ett bra tag nu, så jag är laddad! Kanske är det därför jag vaknade pruttidigt (05.20) imorse och inte kunde somna om? 

Innan jag åker måste jag dock bara påminna om att det är en stor dag idag. Silvana Imam släpper ju sitt nya album, för bövelen!!! 
Till min stora lycka fick jag tjuvlyssna på detta mästerverk redan igår via en recensionslänk. Satt på jobbet och lyssnade så intensivt på texterna att jag till slut var tvungen att stänga av för att kunna koncentrera mig på arbetet – och för att inte blåsa av kontorsstolen av musikens intensitet. Jag hade förväntat mig att den här plattan skulle vara helt magisk, men jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig nivån av magi. 

Så, låt Naturkraft bli soundtracket till er påsk. Och er vår. Och hela det här året. För det är verkligen helt utomjordiskt bra. 

Klicka på bilden för att öppna albumet i Spotify.

Tjejkväll i pyjamas

I lördags hade jag min birthday pajamas bash. Det var inte så livat som det kanske låter, men helt klart en mycket trevlig kväll! 
Jag hade kokat ihop en mezebuffé (när det saknas en libanesisk/mellanöstisk restaurang här i Umeå får en försöka laga sådana rätter själv, tänkte jag) och när vi hade smällt i oss av den blev det sällskapsspel och slutligen film. 

Jag hade tänkt att vi skulle hinna med fler grejer, men kvällen gick så sablarns fort! Jag tar det som ett kvitto på att det var en rolig kväll, då har ju tiden en tendens att springa iväg. 
Eftersom det var ett pyjamasparty var det flera som sov över och jag fick därmed rå om mina gäris (hehe) lite extra. Så, jag är mycket nöjd över att jag skippade en vanlig pimpla öl-födelsedagsfest i år och körde på en sådan här tillställning istället. Som bonus fick jag ju dessutom glida runt i underställ hela kvällen.

Mat i mängder. Som det ska va.

Systrar i pyjamas. Eller ja, underställ i det här fallet. Fan vad vi ska matcha varandra nu hela påsken med våra Kari traa-uniformer. 

Sandra gav mig den finaste blombuketten jag någonsin fått. Och nästan bäst av allt var att hon förstås hade satt ihop den själv, som det floristgeni hon är.

Bättre en fågel i handen än en obrukbar hand

Hoppsan har gjort det igen. Gjort illa sig, alltså. (Och Hoppsan är alltså öknamnet jag går under i min familj, om någon missat det.)
På gymmet igår skulle jag flytta ner en skivstång lastad med vikter på racket, men något gick snett med handleden för plötsligt gjorde den svinont. Idag har jag knappt kunnat öppna dörrar med vänsterhanden för det gjort så ont. 
En kollega som bröt handen för två månader sedan och blivit lite utav en expert på ämnet efter att ha valsat omkring i vården tror att det är en sena i min hand och handled som fått sig en kyss. 
Vad den nu än är hoppas jag att det ger sig snabbt, för det är ju påsk om bara några dagar och då kan jag ju inte ha en obrukbar hand! Jag kommer bli en mycket bitter människa om jag inte kan köra skoter och åka längdskidor. 

Ibland slås jag jag av tanken att jag måste ha norra Europas sköraste kropp så mycket som jag gör illa mig. Fast sedan inser jag alltid att mina skador med högsta sannolikhet beror på min klantighet och att jag faktiskt gör skäl för mitt öknamn...

Nu ska jag knapra lite Voltaren så att jag förhoppningsvis kan sova lite bättre den här natten än föregående. Imorron bitti väntar äntligen ett frisörbesök – det känns fint att jag ska få glida runt i fjällen med pretty hair.

Allt jag behöver en fredagskväll

Bild från i fredags. En öl i handen och en katt i famnen – det är vad jag kallar fredagsmys!

Som jag även skrev på Instagram: Jag är så himla tacksam över att ha djur i mitt liv. De gör mig genuint lycklig och får mig att känna mig lugn. I framtiden planerar jag att bli 2000-talets Noa, fast istället för en ark ska jag ha en gård med två individer av varje djurart. Tänk, vilken drömtillvaro det hade varit!

Jag vill åka skidor, inte vara rädd

Idag är en sådan dag som kommer tarva mycket kaffe. 
Vi i bostadsrättsstyrelsen var inbjudna på fika hos ett äldre par i föreningen igår som ville möta de som bossar över grannskapet (hehe!) och när jag väl var klar där hade jag en sån himla lust att fara ut och åka skidor. Klockan var 21.15 när jag väl stod i spåret. 

När jag meddelade för paret som bjöd på fika att jag skulle tacka för mig och dra ut till skidspåret undrade mannen om jag verkligen skulle fara och åka själv. "Det finns ju så mycket galningar ute nu för tiden", suckade han. 
Ja, det är en galen värld vi lever i där vi tjejer fostras i att inte gå ut själv på kvällen från det vi är små och där till och med polisen uppmanar oss att hålla oss inne på grund av risken att bli överfallen. Men jag vägrar låta mig begränsas av ett tyst, ständigt närvarande hot. Vill jag åka skidor så åker jag skidor, även om jag gör det ensam i mörkret på ett avlägset spår. 
Igår gjorde jag det dock med ett adrenalinpåslag i tio av tio kilometer. För tänk om jag faktiskt skulle bli överfallen? 

Jävla skitvärld alltså. Det är ju åt helvete när en inte kan åka skidor utan att vara rädd. 

Trött men stark

Känslan när en typ håller på svimma av trötthet (för att en återigen vaknat snortidigt en helgmorgon och inte kan somna om), men ändå lyckas ta sitt personbästa i marklyft på gymmet. Då är en nöjd! Eller, jag var sjukt nöjd tidigare idag när stången åkte upp tämligen lätt fast den var tyngre än vad jag lyft förut. 

Firade sedan med att basta och fick för första gången på väldigt länge någon att surra med i värmen. Oftast får jag ha hela gymbastun för mig själv – vilket jag nog ändå föredrar – men det är liksom trevligt att emellanåt få bryta ensambastandet med ett samtal med någon av dessa lite äldre kvinnor. För det är ju alltid lite äldre kvinnor en pratar med i bastun, aldrig någon jämnårig. Råkar en hamna med en jämnårig i bastun, då kanske någon suckar ljudligt på sin höjd. 

Nu har jag ganska nyligen vaknat upp efter en eftermiddagstupplur. Försökte ta igen för den förlorade nattsömnen, men känner mig nu om möjligt ännu tröttare än innan. Men det var i alla fall mysigt att sova en timme med Smilla snarkandes på magen.

En bra dag

Det känns som att jag har gjort väldigt mycket idag – vilket i och för sig kan bero på att jag varit vaken i elva timmar. 
Det gick faktiskt häpnadsväckande bra att ta sig upp ur sängen okristligt tidigt imorse och ut på jobb. Knäcket i sig var också väldigt kul. Jag kan väl avslöja att det är ett fiskereportage jag ska skriva och förutom att fiskarna (alltså som i personer som fiskar) var jäkligt trevliga fick jag dessutom dra upp en gädda själv. Var lycklig som ett barn när den platta nosen bröt genom vattnet, haha! 

Senare vid lunchtid plockade Thiger upp mig för en gemensam utflykt till Tavelsjö där det vankades en utomhuslunch. Till min stora lycka fanns det vegetarisk kebab som var hur god som helst! Och det blev knappast sämre av att solen strålade där ute och gav en försmak av den fantastiska vårvintern som nu väntar.
När vi var mätta, belåtna och upptinade av solen styrde vi hem mot gråa Umeå igen för att äta efterrätt på ett kafé och sedan spana in tomten där Thiger ska bygga hus. 

Nu har vi tagit en paus från varandra från varandra ett tag, men på nån timme dyker både Thiger och Thomas upp här med pizza som vi ska äta framför Mellofinalen. Jag brukar skippa delfinalstjafset, men tycker det är kul att ta del av slutstriden när de "bästa" låtarna har vaskats fram. Hoppas bara jag orkar hålla mig vaken! Känner mig i ärlighetens namn rätt mör nu...

Min fångst! Notera även hur jäkla dimmigt det var imorse.

Mellan jobbet och lunchen hann jag mysa med Smilla en bra stund. Men satan så sur hon blev sen när hennes "kudde" rycktes ifrån henne.

Dagens lunchrestaurang. Slår vilken Guide Michelin-restaurang som helst, åtminstone när det kommer till miljö.

Humlens drottning

Jag har en väldigt händelsefattig fredagskväll. Men det måste nästan vara så, för imorgon ska jag ut på ett jobb 06.30............
Jag förstår faktiskt inte hur jag kunde göra så mot mig själv och boka in en intervju så tidigt en (egentligen) ledig dag! Jag har svårt att börja jobba innan klockan 8 på vardagar liksom. Bäst att mina intervjupersoner levererar imorrn, hehe. 

Jag klagar dock inte över att ha en lugn fredagskväll. Sedan jag kom hem från stallet har jag ätit tacos och nu halvligger jag i soffan med en kurrande Smilla på smalbenen. Och så har jag en fredagsöl bredvid mig, förstås. Fredagsölen är fasen helig! Det spelar ingen roll om en tidig lördagsmorgon väntar, den är ändå ett måste
Ikväll fick det bli en folköl; Queen of Hops. Känns som att det hade kunnat vara min titel. Jag älskar ju humle. Ju humligare öl desto bättre. 

Fyfan vad jag svamlar inser jag nu. Ska rycka chipsskålen av Smilla (som hon upptäckt och gått loss på med sin lilla tunga nu under tiden jag suttit och svammelskrivit) och slå igång ett avsnitt Orange is the new black. 
Håll tummarna för att jag tar mig upp imorrn!

Illustration: Nattskiftet

Tacotipset

Friterad avokado – smaka på det! Ja, inte bara på ordet utan på maträtten i sig. Jag testade att fritera denna gröna juvel förra helgen och tillsammans med pico de gallo, picklad rödlök och mayonesa blev resultatet magnifikt. 

Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag inte testat detta förr?! Avokado är ju i sig supergott och som alla vet blir ju allt ännu godare när det friteras. 
Så, känner ni för att uppgradera svennetacosen på fredag kan jag varmt rekommendera att byta ut den trötta köttfärsen mot krispig avokado som fått bada i fett. Jag utgick från det här receptet, körde upp oljan till 170 grader och lät bitarna ligga i tills de fått färg (typ en minut). Varsågod för tipset.

Jag vet inte hur en får tacos att se sexigt ut på bild, för det här såg ju minsann inte roligt ut. Men jag tröstar mig med att det smakade bättre än vad det såg ut.

Ses snart, Silvana

Kvinnodagen till ära bokade jag igår biljetter till Silvana Imams spelning i Göteborg i slutet av april. Tänk att jag ska få uppleva dessa 176 centimeter pussy riot en tredje gång inom loppet av ett år! Det kommer mest sannolikt bli återigen helt magiskt, speciellt med tanke på att hon släpper ett nytt album om drygt två veckor. 

Jag ser också sjukt mycket fram emot att få träffa Sandra igen och att vi får förenas i vår vurm för Silvana. Och så ska det bli sjukt nice att komma ner till Göteborg igen. 
Fasen, vad jag längtar redan nu alltså!

Har ni inte hört senaste singeln tycker jag ni ska lyssna på den genom att klicka på bilden!

Tack för allt, feminister!

Första gången som jag minns att jag kom i kontakt med feminism var när jag var omkring 12 år och läste en artikel om rapparen Feven. I artikeln sa hon något i stil med "att vara kvinna och inte feminist är som att spotta sig själv i ansiktet". Där och då bestämde jag mig för att jag minsann också var feminist, även om jag inte var helt på det klara vad begreppet stod för. Men Feven var ju så jäkla cool och om hon sa att det var som att spotta sig själv i ansiktet att inte vara feminist – ja, då ville jag förstås vara som henne. 

Idag har jag så mycket bättre koll på den feministiska ideologin och identifierar mig som feminist fullt ut. Och idag, när det är 8 mars och den internationella kvinnodagen, tänker jag extra mycket på de feminister runt om i världen som kämpat för jämställdhet genom historien. Det är deras kamp som gjort att vi idag har allmän rösträtt, barnomsorg, att kvinnor har rätt att arbeta, rätt till preventivmedel och rätt till abort. Det är deras strid som lett till att män inte har laglig rätt att slå och våldta sina fruar och deras förtjänst att vi kvinnor ens blir myndiga idag. 

Jag är förstås tacksam för den feministiska kampen som bedrivits genom åren varje dag, men eftersom den här dagen finns till för att uppmärksamma ojämställdheten i världen vill jag även uttrycka den tacksamheten. 
Att vara människa och inte feminist, det anser jag är att spotta på de som drabbas av den ojämställdhet som ännu råder. 

Mitt 12-åriga jags feministanthem, hehe.

27

Jag älskar ju att fylla år och att bli 27 var inget undantag. Den här födelsedagen inleddes med att mamma levererade mimosa och falsksång på sängen och sedan fortsatte dagen lika ljuvt. 

På eftermiddagen kom en tapper skara för att gratulera mig och inmundiga fika. Jag är inte särskilt bra på att finbaka – sanningen är snarare att det jag bakar ofta ser ut att ha varit med om en olycka, vilket det också har emellanåt – men i lördags lyckades jag få till en tårta som jag var oklädsamt mallig över. Den var faktiskt inte bara snygg (i mina mått mätt) utan den var även jävligt god! Kommer nog bara köra på den framöver, hehe. 

Trots att jag fikade så att det nästan sprutade kaksmulor ur öronen på mig fortsatte firandet senare med middag, innan det var dags för fezt. Förfestade hos syrrans kompis där jag kände ganska få, men hade otroligt roligt innan slutet! Uppviglade bland annat till en väldigt märklig chinstävling, sådär som en kan göra på fyllan. Tyvärr förlorade jag. Skyllde på att jag hade ätit för mycket tårta tidigare under dagen. 

Slutligen blev det utgång på hotellet. Förstås. Det var trångt, varmt och illaluktande, men jag hade kul i alla fall. Fortsätter 27 att vara lika roligt som det inleddes kommer jag klassa det som en bra ålder.

Egg norwegian, mimosa och kaffe. Eller som jag vill kalla det: Breakfast for champs. 

Tårtan som jag mallade mig över. Choklad och hallon kan fasen inte bli fel. 

En klassisk toalettselfie med syrran. Alltså, hur snygg är inte hennes nya hårfärg?!!?!?!?!

Ett sista avsked

Löpturen som jag hade tänkt ta i eftermiddag var ju bara att glömma. Jag är helt tömd på energi efter begravningen för Åström. 
Jag började lipa redan i bussen faktiskt och under själva begravningsakten kände jag som en grekisk gråterska, tillsammans med Tina. Vi hade sagt innan att vi skulle tillåta oss öppna fulla spjäll ifall vi kände för det och ja – det gjorde vi också. Jag har inte sörjt någonting innan idag, så jag antar att det var först nu det kom över mig vad som faktiskt har hänt.

Mitt i det tragiska och hemska var det i alla fall en fin ceremoni. Det var små barn som plats som lättade upp stämningen med sitt okonstlade sätt att vara och Knocking on heavens door har sällan låtit så vacker som på kyrkorgeln idag. 

Imorgon fyller jag 27 år och planerar att fira det hela dagen. Vilken kontrast mot för idag. Jag antar att det är det som kallas livet.

Den här bilden på Åström tog jag ironiskt nog den 4 mars 2012 – alltså för prick fyra år sedan. Då hängde han med brorsan för att gratta mig på födelsedagen, vilket han har gjort fler gånger sedan dess. Så fel det känns att jag istället fick gå på hans begravning i år...

Unga människor hör inte hemma i marken

Jag sitter på en kraftigt försenad buss på väg till Lycksele. Höll på brinna upp under den långa väntan på busstationen – mitt hat mot kollektivtrafiken har verkligen fått ny luft under vingarna. Den här veckan alltså, som sagt.

Fast mot det jag är på väg till är en bussförsening ingenting. Idag ska jag på begravningen för Åström. Idag ska ytterligare en ung människa i min bekantskapskrets ner i marken. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Unga människor hör inte hemma i marken. Vi ska stå med fötterna på jorden, ibland tappa fotfästet och sväva iväg, men inte dö när livet står som mest i blom. 

Det här blir den tredje begravningen för en ung människa som jag går på. Jag hoppas det blir den sista. Världen blir ju lite mer karg för varje vän som lämnar.

Gnäll

Alltså den här veckan. Fan vad jag inte tycker om den!
Det har varit mycket att fixa med bostadsrättsföreningen (som jag sitter i styrelsen för) om kvällarna och till det har jag försökt baka inför lördagen då nån jävel (läs: Jag) fyller år. Med betoning på försökt, eftersom kakorna blivit misslyckade. 

Ikväll ska vi ut med jobbet, vilket ska bli sjukt trevligt, men i och med att allt sammanfaller under samma vecka har träningen blivit lidande. Jag gillar verkligen att träna, och gillar inte att inte träna. Det beror inte på att jag tror att kroppen ska förfalla för att den inte blir aktiverad under några dagar eller nåt sånt trams, utan på att träningen ger mig sinnesro. 
Nu känner jag mig bara stressig, understimulerad och gnällig. Skäms lite över min gnällighet, men jag orkar inte tygla den. Förhoppningsvis får jag tid till en löptur imorrn då jag kan få utlopp för all negativitet, men tills dess ska jag fortsätta gnälla. Tycker fasen att jag förtjänar det.