Jag sitter på en kraftigt försenad buss på väg till Lycksele. Höll på brinna upp under den långa väntan på busstationen – mitt hat mot kollektivtrafiken har verkligen fått ny luft under vingarna. Den här veckan alltså, som sagt.
Fast mot det jag är på väg till är en bussförsening ingenting. Idag ska jag på begravningen för Åström. Idag ska ytterligare en ung människa i min bekantskapskrets ner i marken. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Unga människor hör inte hemma i marken. Vi ska stå med fötterna på jorden, ibland tappa fotfästet och sväva iväg, men inte dö när livet står som mest i blom.
Det här blir den tredje begravningen för en ung människa som jag går på. Jag hoppas det blir den sista. Världen blir ju lite mer karg för varje vän som lämnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar