Trött men glad

Jag är så djuriskt trött. Det har jag varit nästan konstant i någon vecka nu och jag tror det är den stora vårtröttheten som drabbat mig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket eller lite jag sover, jag är ändå lika sömnig. 
På jobbet googlade vi hur en botar vårtröttheten, men det enda konkreta rådet vi hittade var att massera örsnibbarna. Något säger mig att det inte fungerar. 

Det är sjukt störigt att vakna med känslan av att inte vara utvilad och att, under arbetstid, behöva kämpa mot lusten lägga ner huvudet i skrivbordet och sova en stund. Men på något sätt kan jag ändå hantera det, för att tillvaron känns så uppåt i övrigt. Och med tanke på hur jävulst mycket grus jag haft i maskineriet som ska föreställa livet det senaste året kan jag allt ta lite grus i ögonen. 

Kort skryt förresten: Idag har jag varit snusfri i ett år! Hurra för mig!