Fortfarande ett måste

Motorveckan i Lycksele har varit ett av sommarens måsten för mig i flera år. Inte för motoraktiviteternas skull – intresset för dem kan väl beskrivas som "måttligt" – utan snarare för att det är ett bra tillfälle för att träffa personer jag sällan ser annars och – ja, för festens skull. 
I år har jag dock inte känt något större sug efter att åka hem under denna vecka, bland annat beroende på att personer jag brukar hänga med inte skulle dit. När jag drabbades av tristess förra vecka beslutade jag mig ändå för att åka och det ångrar jag inte för ett ögonblick!

Det har hänt roliga, knäppa och mysiga saker under de tre kvällarna jag varit ute som jag inte hade velat vara utan. Jag har umgåtts med fina vänner, gjort kära återseenden och träffat nya, härliga människor.
Jag är glad att jag varit återhållsam med alkoholen under dessa dagar, då det gjort att jag varit hyfsat fräsch under dagarna (om en bortser från att det blivit sena nätter) och kunnat hitta på skojiga saker även då. 
Har haft glädjen att såväl äta middag med Sandra som att hälsa på en av mina morbröder (och hans hästar!) och spelat beachvolley. 

Nu återstår en ynka dag innan det är dags att återvända till redaktionen. Jag har en grej som jag sett fram emot så, så mycket inplanerat så jag tror det kommer bli ett riktigt bra avslut. 
Den här semestern har varit så vänlig mot mig att jag inte har mage att känna sorg över att den snart är över. 

Jag fotade verkligen extremt lite i helgen, men den här bilden känns ändå så mustig att den väger upp för bildbristen! Det här är förresten personerna som ingår i mitt lag till Toughest i september.