Slutet på förra roadtripen och början på nästa

Imorgon sticker jag ut på semesterns andra roadtrip. Det blir med ett annat sällskap, en annan bil och med lite andra destinationer i sikte. Men vi börjar faktiskt där förra resan slutade (om en inte räknar med Lycksele/Umeå förstås): Stockholm. 

Efter att vi hade varit i Jämtland tog vi nämligen sikte mot vår kusin Jessicas nya boning i Täby. För att få se någonting annat än E4:s enformiga transportsträckor valde vi att köra inlandsvägen ned. Vi fick då bland annat uppleva Sveriges vackraste by Klövsjö och lika undersköna Vemdalen.
När vi sedan kom fram till Jessica fick vi träffa hennes son Frans för första gången. Han har hunnit bli två månader gammal och är yttepytteliten och helt bedårande! 

Första kvällen i Täby utspelade sig århundradets krocketmatch (åtminstone i mitt tyckte, då jag bara spelar krocket ungefär var tionde år). Jag skulle kunna beskriva det som att vi spelade i kuperad terräng, med buskage och slänter dit vi gärna krockade in varandra för att jävlas maximalt. Det i kombination med att de bra spelarna (alltså inte undertecknad) fick börja om flera gånger ledde till att spelet tog över två timmar. Jag vet inte om det var uthållighetsaspekten som gjorde det – men jag slutade till sist tvåa! Helt osannolikt med tanke på hur kass jag var, men desto roligare.

Dagen därpå smet jag och syrran in till stan en sväng så att jag fick gå loss inne på Sephora och vi fick ta en vinlunch. Planen var att vi skulle gå på något museum och sedan kolla i butiker, men det var så jävulskt fint väder att vi mest bara flanerade omkring. 
Väl tillbaka i Täby fick vi bidra lite till den pågående husmålningen. Det passade ju mig ypperligt, jag som funderar på att sadla om till målare och allt. 

Så på lördagen var det dags att rulla hela vägen tillbaka till Lycksele igen. 70 mil i ett svep, förutom ett lunchstopp hos min kompis Hanna i Maj söder om Sundsvall. Hon hade också en tvåmånaderspojk som jag fick träffa för första gången och även tre små kattungar. Och så gick vi till fårhagen och klappade baggen Sebbe, som turnerat som poet (jo, det är sant), och ett av hans lamm blev också uppkallat efter mig. Ett perfekt stopp att avsluta vår roadtrip med skulle jag nog vilja påstå. 

Är inte jättesugen på att köra den här sträckan igen imorrn, men jag ser däremot sjukt mycket fram emot allt det andra!