Söndagsångest deluxe

Det har varit en rolig vecka med crossfit, filmquiz, skidåkning och basketmatch, men ärligt talat har jag mest bara känt mig ångestfylld de senaste dagarna. Det är en slags omvärldsångest som slagit till med full kraft. 

De här känslorna har malt i mig länge, men jag tror de började bubbla upp till ytan på riktigt i torsdags när jag lyssnade på senaste avsnittet av P3 dokumentär, om tvångssteriliseringen av transpersoner. Det gjorde ont i mig att höra personer berätta om hur de – mot sin vilja – fått välja bort möjligheten att få biologiska barn för att få vara sig själva. 
Nu togs ju kravet på sterilisering bort 2013, men jag mår fasen illa av att bo i ett land som behöll den vidriga lagstiftningen så långt in i modern tid. 

Den tanken följde med mig in i fredagen då jag var ute på ett jobb som handlade om asylsökande. Jag fick höra saker om behandlingen av asylsökande (som inte har med just jobbet jag gjorde i fredags att göra) som gjorde mig minst sagt illa till mods. När jag körde tillbaka till redaktionen kunde jag inte låta bli att gråta en skvätt. 
Jag må vara en jäkligt blödig person, men lipa i jobbet gör jag sällan. Den obehagliga människosyn på vissa grupper som råder i samhället verkar dock bryta ner mig. 

Eftersom jag känt mig så här pass skör de senaste dagarna har jag helt blundat för Donald Trumps presidentinstallation. Jag är väl medveten om att han intagit Vita huset, men jag orkar fasen inte se/höra skiten. 
Jag önskar att jag kunde avsluta med någon hoppingivande reflektion, men just nu känns det mesta faktiskt hopplöst. Jag går och lägger mig istället.