Jag hade kunnat ge mycket för att få vara ledig en dag till. Var sagolikt trött när väckarklockan ringde imorse och kände mig inte direkt i form för en arbetsdag.
Vilken dröm det hade varit att få ta sovmorgon och bara få vara ifred från omvärlden!
Men jag överlevde jobbet i alla fall. Och imorrn känns det nog kul igen.
Den här julledigheten har känts rätt futtig. Visst är jag tacksam över att ha ett jobb där jag kan vara ledig mellandagarna, men efter att ha blivit bortskämd med två veckors ledighet i fjol och nästan tre veckor året innan är en vecka liksom för kort.
Fast det allra sämsta med den här ledigheten är att jag blev sjuk innan den ens började och fortfarande känner mig krasslig. Min plan för semestern var att åka sjukt mycket skidor. Utfallet blev sex kilometers skidåkning. Jag var ute i fredags för att testa formen, men kunde snabbt konstatera att allt flås har försvunnit. Första kilometern tog över sju (!) minuter att åka och då kände jag mig ändå helt färdig efter den. För att inte tala om hur bitter jag var...
Nej, nu har jag klagat färdigt. Men eftersom förra inlägget var så skrytigt och glatt kan ni betrakta detta som ett sätt att skapa balans..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar