Det är många känslor som strömmar genom kroppen ikväll. Ingen av dem är den där härliga fredagsfeelingen. Idag kom (med högsta sannolikhet) terrorn till Stockholm och skakade om hela Sverige.
Med en paus för fredagsträningen (det gäller att hålla sig stark även i svåra stunder) har jag följt nyhetssändningarna sedan strax efter klockan 15 och känt ömsom hopplöshet ömsom hopp för mänskligheten. Har landat i att känna mest av det sistnämnda ändå. Att se hur människor öppnar sina hem, skjutsar och stöttar varandra är så himla fint.
Samtidigt som det känns helt fruktansvärt att detta hänt i Sverige idag tänker jag på andra delar av världen där terrorn är ständigt närvarande. Tänk att det finns de som vill stänga Sveriges gränser för personer som flyr den skräcken – och ironiskt nog använder dagens händelse som ett argument för det. Vilka svin.
Nä, jag tror verkligen på att stå enade mot terrorismen. Sprida kärlek när terroristerna försöker skapa rädsla och hat. De jävlarna ska inte få vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar