Abstinensen är snart tillfredsställd

Idag hade jag sista föreläsningen för i år, vilket betyder att jag har jullov nu! Fast jullov kanske låter för barnsligt när man går på universitet så jag får väl säga att jag har ett något striktare juluppehåll.

Imorgon bär det av hem till Lycksele. Jag gruvar mig som fan inför bussresan eftersom jag kommer att ha världens största packning (tro mig!), men längtar efter att få träffa alla. Just nu saknar jag min Simon otroligt mycket, jag ser fram emot att försöka somna så tätt intill han som möjligt medan han gör allt för att ligga så långt ifrån mig som det bara går. Han har nämligen någon störning som gör att han inte kan ligga hud mot hud när han ska sova. Ja när jag tänker efter är han ofta helt igenom störd, hehe.

Men förutom familj, vänner, pojkvän och ödlor finns det en speciell vapendragare jag saknar där hemma - min skinnpaj! Vi har varit ett radarpar sedan maj förra året, och förutom att jag glömde den i Sundsvall förra sommaren har vi följts åt alltjämt. Sist jag var i Lycksele lämnade jag dock kvar den, både på grund av platsbrist i väskan och att jag var tvungen att övertyga mig själv att jag klarade mig bra utan min jacka i några veckor; speciellt mitt i smällkalla vintern. Men nu får jag helt enkelt erkänna mig besegrad av min skinnabstinens och hoppas på ett kärt återseende imorgon.

Min materiella älskling