En konstig jul, i mina mått mätta

Det här är verkligen den konstigaste julaftonen på länge för min del. Utåt kanske den framstår som helt normal, men jag antar att jag är ovan.
I vanliga fall brukar vi fira en riktigt kärnfamiljsjul, d.v.s. mamma-pappa-barn och tjocka släkten hemma i stora huset med en riktig gran och ett jäkla liv (på ett positivt sätt) hela dagen.

Den här julen har dock firats med enbart mamma, Linus, Lisa och Zorro hemma i mammas lägenhet. Och värst av allt: vi hade en jävla plastgran som nådde mig till ögonbrynen ungefär. Simon var alltså inte heller med, han drog till Vännäsby till sin familj där. I och för sig har vi bara firat en jul tillsammans förut så man kan knappast kalla det en tradition, men jag skulle gärna vilja göra det till en sådan. Det är trevligt att kunna pussa på någon på jul och inte bara använda käften till att stoppa i sig onyttigheter och gapa i munnen på varandra. För just det, något som inte skiljer sig från tidigare år är att det har varit rätt högljutt även i mammas lilla boning trots att vi bara varit fyra stycken. Vi kan väl säga att vi har försökt göra vårt bästa för att hålla ställningarna för de tio andra vi vanligtvis brukar fira jul med.

En annan sak som inte skilt sig från tidigare år är att jag fått julklappar i sanslösa mängder. Jag brukar inte betrakta mig som speciellt bortskämd, men just på julafton känner jag mig alltid som a spoiled rugrat. Men det är inget jag skäms för, tvärtom! Ni får gärna överösa mig med prylar fler dagar på året.
Nåväl, som ni förstår orkar jag inte räkna upp allt jag fått men bland julklapparna fanns en jacka, en gjutjärnsstekpanna (ni anar inte hur mycket jag önskat mig en!), diverse presentkort, helmysiga tofflor, ett Bjørg-berlock, en kockkniv, en klänning, ölglas... och en massa annat skoj! Tack i alla fall för alla paket, det känns som att jag måste ha varit riktigt snäll i år.

Nu är klockan halv tre (vad än tidsangivelsen nedan säger!) och eftersom jag satt uppe halva natten igår och slog in julklappar känns det som att jag måste sova. Nu när julen snart har passerat hoppas och tror jag att bloggandet kommer återgå till det normala... om nu inte nyår sätter stopp för det vill säga!
God fortsättning i alla fall.