Krämpor och elände

Något måste verkligen ha gått snett under blodgivningen i fredags. Efter fyra dagar är jag fortfarande blå och svullen i armvecket, och stickhålet syns också jätteväl. Och då kan tilläggas att jag aldrig varit blå och svullen efter en blodgivning tidigare, inte ens när jag just lämnat blodgivarcentralen.
Jaja, det är med högsta sannolikhet inget farligt men det känns lite obehagligt att det fortfarande gör ont.

Dagens jobbigaste har dock varit en lins som "försvann" in i mitt öga under gårdagen och har legat och skavt under dagen. Nog har jag varit med om att linser har glidit in i ögonvrån tidigare, men då har jag i alla fall sett kanten när jag dragit ut skinnet kring ögat. Men inte igår alltså, efter kanske tio minuters grävande gav jag upp, vilket har gjort att det runnit oavbrutet ur ögat idag så att folk på stan säkert trodde att jag grinade. Därför var det ett riktigt halleluja moment när jag plötsligt såg linskanten i ögonvrån för ett tag sedan och kunde få ut den.
Under resten av kvällen blir det glasögon på, högerögat måste få vila efter dagens ansträngning (två linser i ett öga är nog inte att leka med).

Här är ett bildbevis till alla er som säger att jag aldrig använder mina glasögon. Jag gör det dock enbart när jag är ensam och ingen ser, eftersom jag inte vill röja min hemliga identitet som glasögonorm