Bästa codan hittills

Jag är tillbaka i gamla, goá Lycksele. Så fort jag klev av bussen bar det iväg till MB, där jag såg esteternas coda Dr Jekyll & Mr Hyde. Om jag skulle överdriva kunde jag säga att den hade allt. Men om jag ska hålla mig till sanningen hade den mycket: spänning, musik, romantik och en skvätt humor. När ridån gick igen hade jag en liten tår i ögonvrån, jag var helt tagen! Min kära före detta klasskompis och numera arbetskamrat Fredrik var strålande i rollen som Mr Hyde, jag var grymt imponerad av honom - och resten av ensambeln, för den delen.

Dessutom har jag hunnit med att fika med pappa och Monika och jag har även lagt sista handen på Hannas födelsedagspresent. Jag hoppas att den kommer att glädja henne!

Imorgon väntar en hektisk dag. Jag ska bland annat färga håret, köpa lite tjaffs och redan vid fyrasnåret drar festen igång! Jag ska också vara hundvakt åt Zorro, vilket inte bidrar till att göra dagen mindre späckad... Men jag är bara glad att jag får umgås med min lillebror - kanske kan han stilla min hundabstinens som jag lidit av under veckan, åtminstone för en stund?

Är han inte söt, så säg?

Är det vårkänslor i luften?

I veckan har det varit förlovning overload, känns det som. Imorse när jag klev upp och slog på radion var det en lyssnare som friade till sin flickvän i direktsändning, och annars har det ju bara tjatats om Förlovningen sedan i förrgår. Ja ni vet, den där Förlovningen som slemproppen Johan T Lindwall kommer skriva om så att pennan glöder i minst ett år framöver.
Jag däremot vill avskaffa hela den förlegade traditionen med en kungafamilj som lever på våra skattepengar. Jag vet, de är bra PR för Sverige och drar in pengar till landet genom sina representationer och yadayada. Men jag tror att det finns andra som kan göra det jobbet, men för mindre pengar. Jag till exempel åtar mig gärna det jobbet!

Har ni förresten sett pressfilmen där halva kungafamiljen uttalar sig om Förlovningen? Jag har läst några bloggar där man kommenterar denna film, men jag kan inte riktigt koncentrera mig på det som sägs. Det enda jag tänker på är nämligen
1. Skulle Silvia klara av ett sånt där språktest som Folkpartiet vill införa?
2. Undra vilket märke Daniel har på sitt läppstift?

Men jag ska väl inte vara alltför storsint. Grattis Victoria och Daniel till förlovningen, att kungen tillät den och att Reinfeldt & co godkände den.

En uppdatering om läget, från världens starkaste Anna

Snacka om att jag har en snedvriden tipsuppfattning den här kvällen. Min middag var inte färdiglagad förrän strax före tio, med andra ord sitter jag fortfarande och är proppmätt efter kycklingtacosen (fyfan va gött det är!) och disken står kvar på bordet... Men där kan den få stå ett tag till, den jäveln!

Jag har haft fullt upp ända sedan igår kväll, därför har det varit tyst från min sida idag (om man räknar bort mitt värdelösa hungerinlägg). Efter träningen och den efterföljande duschen igår satt jag med en skoluppgift till klockan var över midnatt, idag har jag haft föreläsning från 10 till 16 och därefter satt jag kvar på skolan och förde in nattens inspelningar på wave lab och brände ut de på en skiva. Direkt jag kom hem var det bara att svida om och ta mig till kvällens träningspass, vilket egentligen var totalt onödig. Jag var så hungrig att jag inte orkade någonting och halvvägs in i passet fick jag sprängande huvudvärk.
Häcken full, som sagt! Dock inte bokstavligen eftersom jag varit lite risig i kistan och fått tömma tarmsystemet ikväll, haha! Eh, ja...

Dagens roligaste var garanterat när vi skulle lära oss dramaturgi genom att iscensätta en film. Hela klassen fick varsin roll och jag fick vara hjälten, passande nog. "Filmen" skulle handla om en flygplanskapning, och i slutet lyckades jag och min kompanjon övermanna kaparna eftersom jag var världens starkaste man (eller kvinna? Jag har inte riktigt koll på vilket kön jag hade, faktiskt.). Dennis stod dock för den bästa skådespelarinsatsen i sin roll som ärkeskurken. Men då är han ju en riktig teaterapa också, så det var väl föga oväntat.
Så nu vet ni hur det går till när vi journalister får lära oss den dramaturgiska modellen - vi går den hårda vägen.

Lite medlidande, TACK!

Att träna med tom mage är ingen hit! Så nu ska jag se till att fylla på den, var ju över åtta timmar sedan sist. Men först måste jag handla - vilket jag inte har någon ork till! Snacka om ond cirkel, jag är hungrig och har ingen ork att gå till affärn men går jag inte dit kan jag inte få tillbaka orken...

Nej, nu börjar jag snart hungeryra tror jag närmare bestämt. Återkommer sen om dagens bravader! (Förresten: nu har jag helg. Varsågod att bli avis!)

He ska va gött å leva!

Trots att jag har varit trött idag och gäspat mig igenom dagens föreläsningen (trots att den var intressant!), har det varit en bra dag. Väderleken har vänt såhär på självaste fettisdagen, nollgradigt och strålande sol är inte det sämsta precis! Men bäst av allt är att studielånet kommer imorrn. Äntligen är dagarna i fattigdom räknade! Fast jag vet ju hur det kommer att bli, om en vecka är jag pank igen...

Om en timme ska jag träna, fastän det som sagt är fettisdagen och tanken är att man ska sitta hemma och svulla. Jag gillar ju inte semlor, så då är det lika bra att svida av två pass ikväll.

Det var väl ungefär det mest intressanta jag hade att uppdatera herrskapet om. Enjoy your semlors!

Återvunnet självförtroende

Yes! Jag har lyckats poppa grytpopcorn i kväll utan att ställa till något missöde. Ni måste ju ändå hålla med om att jag var rätt modig som vågade prova det igen, då jag har bränt upp två kastruller och ställt till en köksbrand förut i samband med just grytpoppning.

Hur som helst tänkte jag att jag skulle unna mig lite popcorn ikväll efter träningen, för att fylla på saltdepåerna. Jag är lika svettig efter träningen som en hockeyspelare är efter en match, det är sjukt!
Nu hade jag tänkt äta lite glass också för att... hm, fylla på fettdepåerna. Jävlar vilken beachbody jag kommer ha i sommar!

Ny vecka - som upplagt för äventyr

Ny vecka, och nya to do's. Utöver skolan och alla uppgifter som hör till den vankas det marknad i Lycksele i helgen vilket innebär fest! Det är med andra ord kanske tur att det blev en lugn helg nu... Dessutom har jag inte mindre än tre födelsedagsbarn som jag ska köpa presenter till och fira på lördag: Min plastsyrra Malin fyller 18 år (vilket ska firas med besked, såklart), världens bästa Hanna blir 19 och mormor når den aktningsvärda åldern av 83 jordsnurr. Med andra ord har hon störst anledning att slå klackarna i taket den 28e, hehe.

Hannas present är halvt kirrad. Hon önskade sig något minnesvärt från mig vilket hon ska få. Med risk för att hon läser min blogg vill jag inte avslöja för mycket, men jag tror och hoppas att hon kommer att bli glad.

Min vecka fick (som vanligt?) ingen jättebra start när jag tog det ypperligt dåliga beslutet att bre margarin på mackan eftersom smöret var slut. Det hela slutade med att jag fick ta ett snack med Ulrik och hela min frukost blev förstörd.
Och frukosten som brukar vara dagens höjdpunkt! Näe, fyfan nu måste jag gå och spruta rengöringsmedel i käften för att få bort den här smaken - inte ens tandborstning och tuggummi har lyckats ta död på den.

Presenttips - till mig alltså

Uppdatering av min önskelista

Eftersom att ni är några som frågat om vad jag önskar mig på min födelsedag (den 5e mars!) tänkte jag lägga upp min önskelista här, då jag vet att de som frågat läser min blogg.

Min önskelista till 20-årsdan:

• Bil (helst av märket Audi, och modellen TT)
  
• Systemkamera
• En snygg tavla, målad av en duktig person (känner du dig träffad Sandra?)
• Läppenna från Make up store (i en nyans som liknar mitt Summer-läppstift)
• Smycken från Bjørg
• Thomas Sabo-berlocker
  
• Resepengar
• Bok: Byt namn! och andra sätt att lyckas som journalist, av Klas Ekman och Anders Rydell
  
• Bok: American Pyscho, av Bret Easton Ellis (helst på svenska)
• Presentkort på Make up store
• CD-skiva: Sahara Hotnights "Spark" (releasedatum 25/2)
• Assietter
  
• Min Gucci Eau de Perfum II
• De här skorna från Topshop
• Biljett till Sweden Rock
  
• En kort skohylla (återkommer med mått när jag hittat en tumstock)
• Större minneskort till mobiltelefonen (exempelvis ett 2GB)
• Bok: Skymningslandet, av Pelle Svensson
• Bok: Utan nåd: grymhet utan gräns, av Pelle Svensson
• Sminkborstar, för puder och rouge
• En säckpipa!
  

Många av de här presenterna är ju rätt dyra, men önska kostar ingenting...
Jag uppdaterar min lilla lista, när jag kommer på fler saker!

Hett!

Jag satt och kollade på Kanal 6's nya program, Herren på täppan för en stund sen. Det går i korthet ut på att deltagarna ska utmana varandra i olika tävlingar, som är mer eller mindre bisarra.
Det sjukaste uppdraget i kväll var när de kappåt habanero. För er som inte har koll på habanero är det världens starkaste chili (tror jag?), som har en hetta på 540 000 scovillegrader (skala för att ange styrka på mat). Jämför det med paprikan som är 0-2 scovillegrader starkt, eller vanlig svensk peppar som ligger på 2000...

Jag vet själv hur innihelvetes starkt det är. Mina före detta granne hade nämligen en tjej från Sierra Leone, Isatu, som bodde hos dem ett tag och hon bjöd oss på afrikansk mat flera gånger, som ofta innehöll just habanero. Det var jättegott - jag älskar ju stark mat - men en gång råkade jag få en hel bit som var stor som en lillfingernagel i munnen och då var hela middagen förstörd. Hela käften domnade bort och det var rent plågsamt att fortsätta äta.

Tänk då dom där dårarna som åt fem (!) hela habanerofrukter. Fatta vad det måste ha svidit när de sket sen... Fyfan.

A hot motherfucker

En lugn och skön helg

Jag har varit rätt snål med information om min helg, men det beror på att jag bara tar det piano. Njuter av att vara ledig och att termometern bara visar -4.4, helt enkelt. Igår tog jag en promenad på förmiddan, gick bland annat förbi Åhléns och köpte ett nagellack och en mascara. Det blev den som Jessica tipsade om, L'Oreal Volumnious x5, och den var verkligen jättebra! Och vilket pris sen - 105 riksdaler är helt rätt kurs! Jag har testat dyrare mascaror tidigare, typ Dior Show. Men den borde byta namn till Dior Klump istället. Det var sista gången jag la ut 230 spänn på en mascara som bara gav mig en helt ihopsittande fransrad...

Alldeles strax ska jag börja tvätta, som sig bör på en söndagseftermiddag. Och senare vankas det såklart söndagsfikat, det ska bli spännande att se vad Julia bjuder på...

x5 får 4 av 5 toasters och en Victoria Silvstedt-puss av mig

Spektakelkväll, återigen

Jag kom nyss hem från ännu en melodifestivalskväll hos Sofia. När jag såg programmet förra gången tyckte jag faktiskt att det var riktigt bra (för att vara schlager, ska tilläggas). Emilia hade en skön låt, Alcazar bjöd på ett coolt nummer och Petra Mede var jävligt rolig - åt helvete med allt vad gnällspikar heter när det gäller hennes insats!
MEN! I kväll fanns det bara två klasser på låtarna: antingen sög de eller så totalsög de. Att välja en favorit var som att välja mellan ravioli eller bruna bönor, men Velvet var enligt mig den som var mest okej. Fast hon gick inte ens vidare, trots att både jag och Dennis röstade på henne.
Vad är det här för skit? Nu har jag gjort min mellotittarcomeback, och det får räcka så.

Om jag inte har något bättre för mig kommer jag dock bänka mig framför Eurovision-finalen och svära åt allt vad svågerröstning heter. Inklusive att Sverige kommer att dela ut sin tia och tolva till Norge och Danmark - jag kan faktiskt vara konsekvent.

Härliga, gapiga Mede. Fram med fler högröstade kvinnor i tv-världen!

Mjauu

Mönster med klös i är min melodi

rosa brillor

och läppar blir pricken över i!

A kiss with a fist is better than none

Florence and the Machine - Kiss with a fist

Jag vill INTE ha en synt... Bättre upp!

Jävlar vad chipsstinn jag är! Jag har pulat i mig dessa fettspäckade potatisskivorna ikväll så till den milda grad att om jag håller för näsan och blåser ut skulle det spruta chipssmulor ur öronen på mig.
Eller något i den stilen i alla fall.

Det mest spännande under min kväll var att jag såg finalen av På Spåret. Jag brukar inte se det men åh, så bra det är!
Under programmet satt jag och funderade över hur det skulle funka att sälja programidén till andra länder. Jag kom fram till att det aldrig skulle gå att köra det i USA, amerikanarna vet ju knappt vad närmaste gata heter.

Jag kom också på ytterligare en sak som jag önskar mig i 20-årspresent, tack vare På Spåret. Farsan, jag vill ha en säckpipa!
Fatta vilken status att kunna spela på en sån...

Föresten, en riktigt vit kväll blev det inte. Emma kom förbi och bjussade på lakritsshot, och det kunde jag inte tacka nej till! Men jag får väl betrakta det som sängfösare, eftersom jag nu tänker gå och lägga mig med avstängd mobil. Vi hörs imorrn när jag fått min skönhetssömn.

Statuspryl

Festtörst

Vem fan försöker jag lura? MEDITERA!
Jag vill hinka öl, svepa minttu, ställa till skandaler, vara full och ramla omkull...

Men har man en motivationsdipp under veckan och inte känner för att göra sina uppgifter blir det såhär. Nåja, jag får väl försöka tänka positivt och se fram emot morgondagen när jag inte kommer att ligga med betongkepan - till skillnad från många andra. Jag tror att jag ska gå och smälla grytlock här i trappuppgången bara för att hämnas på alla duktiga som gjort sina läxor och kan festa som fan i kväll.

Britney Spears?
Haha, jag sitter och kollar på avskräckande partybilder för att släcka min festlust...

He gick vägen!

Klockan två. Ungefär då stupade jag över "Filma bättre boken" i natt, och jag fick kliva upp fem timmar senare för att hinna läsa det sista. Sen var det dags för den där jävla tentan. Jag satt och småskrattade för mig själv tentan igenom, för att jag kände mig så jävla blåst - har jag verkligen läst det här? Typ. Dessutom var det 15 jäkla frågor att besvara, nästan som två tentor. Så när jag gick därifrån efter 3,5 timmes skrivande var det som vanligt med tankarna det gick åt helvete och omtenta nästa i huvudet.

Men vet ni vad? Nu är jag rätt säker på att det gick bra! På eftermiddagen hade vi nämligen lektion, och då gick vi igenom tentan. Då kändes det som att det gick skitbra, jag hade i princip svarat det man skulle. Därför håller jag tummarna att det blir ett godkänt betyg även denna gång.

Ikväll väntar mer skolarbete. Fackartiklar som ska kommenteras, en dikt ska skrivas och en tv-analys. Att sedan alla tjatar om Anna, visst blire fest ikväll? ger jag blanka fan i. Med risk för att låta tråkig, men just nu känner jag mer för att meditera än att häva öl.
Så då vet ni vart ni hittar mig ikväll - framför datorn! Trevlig helg på er, föresten.

Solitaire world champion

Emma ringde tidigare ikväll och frågade om hon fick filma mig lite till vår redigeringslektion imorrn. Och visst gick det fint för mig - jag uppehåller mig hellre framför än bakom kameran. Vad hon inte sa var att jag skulle agera något så originellt som världsmästare i patiens...
Men det blev en mycket vacker film: jag höll på dö av skratt typ 50% av inspelningen, och ju längre filmen går desto rödare blir jag i ansiktet och ju mer skrattårar trillar ner för mina kinder. Jag lyckades till och med skratta till så häftigt en gång att snoret bara flög. Fräsch tjej jag är ibland!
Det ska bli mycket spännande att se resultatet imorrn, det kan ju inte bli annat än kanon.

Annars har jag en tenta på fredag och som vanligt är jag ute i sista sekunden med pluggningen... Så om jag inte bloggar något imorrn vet ni att jag sitter hemma och sliter håret och förbannar mig själv för att jag är så jävla dum i huvudet och inte börjar plugga i tid.

Mascaratips?

Om en stund ska jag bege mig upp på skolan för att filma enkäter tillsammans med Angelica. Något som jag fasar inför, eftersom jag det är så mycket teknik att tänka på både vad det gäller kamera och intervju. Men det är ju åtminstone skönt att vi är två...

Sedan måste jag bege mig ner på stan för att botanisera bland sminkhyllorna, min mascara tagit slut igen. Seriöst, ska inte en mascara räcka längre än 1,5 månader?
Hur som helst skulle jag behöva lite hjälp. Även fast jag har köpt tusentals fransboosters genom livet (då de räcker så jävla kort tid) har jag ännu inte funnit Den Perfekta. Så om ni känner för att vara snälla och rara får ni gärna lämna ett tips på en bra mascara i kommentarsfältet.
Jag tackar det ödmjukaste på förhand!

Krya på dig, älskade broder!

Idag har lillebror opererat sig! Ni som har koll vet ju att jag inte har någon riktig lillebror, det är såklart Zorro jag pratar om. Har man växt upp med en hund (eller ett annat djur, för den delen) sen man var 9 år känns det ju faktiskt som ens syskon även om han är fyrbent, väldigt hårig och har förlösts av en tik.
Hur som helst har han haft en tumör som tryckt mot ändtarmen och fått honom att lukta satan rent utsagt, men idag blev det alltså ett besök hos veterinären för att ta bort den.

Jag hoppas verkligen att min gullplutt repar sig, för det vore hemskt om vi var tvungen att ta bort honom! Nu bor jag i och för sig inte med honom och träffar han rätt sällan, men mitt inre skulle vändas ut och in av sorg om det skulle bli frågan om en avlivning. Nog för att han börjar bli till åren och hundar är ju (tyvärr) inte lika långlivade som vi människor normalt sett är men några år till borde han få. Han är ju faktiskt väldigt livlig och till freds med tillvaron, trots att han är en gammal hundturk på 11 jordsnurr.

Mattes älskling

John Blund måste haft slut på sitt sömngrus igår

Imorse när jag slog upp mina två gröna var jag helt geggig i ögonen. Det kändes ungefär som att jag hade fullt med såndär slimedeg jag hade när jag var liten i korpgluggarna. Turligt nog visade sig sen att jag bara hade glömt linserna i igår, det var alltså ingen mystisk ögonsjukdom som drabbat mig.
Men ändå. Hur jävla trött var inte jag i natt då när jag gick och la mig? Jag borde ju åtminstone ha reagerat på att jag kunde se när jag kröp till kojs...

Om en ungefär en timme ska jag avverka dagens träning. Jag känner mig lite stel efter styrkemixen igår, men det brukar ett nytt träningspass roda bot på. I alla fall tills imorrn, då kommer jag väl vara dubbelt så stel.

Den där slemklumpen skulle praktiskt taget vara hämtad från mina ögon imorse

En njutningsfull färd

Håll i er nu, för här kommer en riktig panggrej: Bussresan hem (ja, till Piteå alltså) var jättemysig!

Jag vet inte riktigt vad som gjorde att något så tristessframkallande som en bussresa kunde upplevas som behaglig. Kanske var det vädret. Solen lyste in genom de skitiga fönsterna, och blundade jag kunde jag nästan drömma mig bort till Hurghadas varma stränder.
Eller så var det musiken som gjorde min färd. Musikvalet igår föll bland annat på Sonic Syndicates förra platta, Only Inhuman. Aftermath, Psychic Suicide, Enclave och alla andra spår är verkligen mumma för ett par hårdrocksöron. Har ni missat de (eller kanske bara hört deras senaste släpp, Love and Other Disasters som inte alls är lika bra) måste ni ladda hem fort som sjuttsingen. Om ni då gör det legalt eller illegalt lägger jag mig inte i...

Men nu kom jag från ämnet. Hur som helst, det som jag tror toppade bussresan måste ha varit att jag sov hela vägen från Skellefteå till Piteå. Och jag som egentligen inte kan sova på bussar!!! Det var i alla fall hur gött som helst, med sätet bakåtlutat till max och solen lysande på ögonlocken...

Lika ljuvligt var det dock inte att kliva av den varma bussen ut i kallhelvetet. Min trötta kropp fick en fullkomlig chock av att gå hem i -16, då var det definitivt slut på min pleasure time.

Hemlängtanångest och fildeningsdebattogillande

Musik... Finns det något ljuvligare beroende i denna värld? Jag tror fan inte det! Just nu sitter jag och lägger in lite låtar på mobilen, så att jag ska kunna härda den långa bussresan hem imorrn. I vanliga fall brukar jag oftast lyssna på P3 - ibland älskar jag public service - men eftersom de ska snacka fildelning i sex timmar under morgondan (och självklar ligger min bussresa just under den tablån...) måste jag ha något annat att lyssna på. Jag är så spyless på allt vad legal och illegal fildening, IPRED och The pirat bay heter! Och ändå har inte diskussionen nått sin peak än...
Visst, det är viktigt med upphovsrättslagen, men kom igen - sex timmars debattering om ämnet känns lite väl.

Föresten känner jag inte alls för att åka hem imorgon. Jag har inte hunnit med något annat än att jobba känns det som, fastän jag faktiskt har avverkat en trevlig lunch med VD och Sandra igår och en rolig middag på Forsdala ikväll.
Men jag hade gärna velat hitta på något mysigt med Simon eftersom det var jättelänge sedan vi gjorde något speciellt tillsammans. Och så hade det varit underbart att få umgås längre med Hanna ikväll. Om två veckor flyttar hon ut ur lägenheten här i Lycksele och tar sitt pick och pack hem till Sundsvall igen. Visserligen kommer hon tillbaka en sväng i maj och avverkar sin sista månad i skolbänken, men ändå. Nu känns det så äckligt påtagligt att hon snart flyttar söderut och det kommer bli ännu längre mellan gångerna vi träffas.

ÅÅÅÅH! (paus för ångestutlopp)
Just nu känns det som att allt skulle vara så enkelt ifall jag fortfarande bodde kvar i Lycksele nära mina kära här hemma, och inte behövde sätta mig på en buss mot Piteå imorrn klockan nio.

Den här bilden hänger på mitt kylskåp och gör mig glad varje gång jag passerar den. Precis som alla ni vänner skänker mig lycka i livet varje gång jag träffar eller får höra av er!

Världens mest förutsägbara dag?

Till skillnad från typ alla andra bloggar jag läser sket jag i att kommentera det faktum att det var alla hjärtans dag igår. Kanske helt enkelt för att jag inte lägger så stor vikt vid denna dag. 14 februari associerar jag faktiskt mer till att det är en av mina kusiners födelsedag (och ett av mina kusinbarns, blev jag påmind om igår - men eftersom hon bara fyllde två har jag inte riktigt lärt mig det ännu).

Jag "firade" inte dagen alls igår. Kanske för att jag jobbade, och för att Simon hade fullt upp med att coacha sitt damlag på Tjejligan. Förra året såg det dock annorlunda ut; då bjöd jag ut Simon på restaurang och gav honom en jätteförstoring på en bild föreställande vi två. Och av honom fick jag ju en gitarr några dagar tidigare som fick räknas som en hjärtpresent. Men egentligen är det ju mycket roligare om man ger varandra något fint och bjuder ut på middagar vilken annan dag som helst, det blir mindre förutsägbart.

Men jag fick faktiskt en sak igår: en chokladduschkräm av mamma! Egentligen är jag inte speciellt förtjust i choklad, men jag tror ändå att det kan bli en höjdare att smorsla in sig i. Det återstår att testas.

Nu ska jag bege mig iväg till pappa och laga mat till ett helt kompani. Hoppas ni får ett gott slut på helgen!

Den här bilden hänger som ett jättemonument över vår säng sedan 14 februari förra året

Ett annorlunda party...

Ni kan vara lugna! Min frånvaro här på bloggen har inte orsakats av någon läskig sjukdom eller liknande - däremot drabbades jag av fenomenet Tina i torsdags. Och eftersom hon bara var på besök från torsdagseftermiddag till igår prioriterade jag såklart henne för bloggandet. Så nu var det utrett...

Eftersom att jag jobbar hela helgen och därmed måste avstå från alkoholen hade vi ett litet partaj i torsdags. Jag måste ju ändå försöka hålla promillehalten i blodet på en jämn nivå.
Fast om jag ska vara seriös orsakades dryckesintaget i torsdags av att vi hade en så kallad Lustfest hemma hos Emma. En kvinna från Lustgården kom med en IKEA-kasse fylld av dildos, vibratorer och annat trevligt. Ja, för vi måste ju verkligen ha uppskattat sakerna eftersom att vi sammanlagt handlade för 4000 spänn. Snart kommer de höga basgångarna och skratten som man hör genom väggarna på fredags- och lördagskvällarna vara bortbytt mot svaga vibrationsljud och stön...

Haha, nej nu ska jag sluta filosofera och börja bege mig på jobbet - annars kommer det här inlägget spåra ut totalt!

Cocosbollar, analpluggar, Polly och sexleksaker i en härlig blandning...

Lyckopiller!

Alltså den här låten... Jag vill bara dansa vilt, sjunga högt och skrika ut min lycka varje gång jag hör den på radion! Ett Prozac i musikalisk tappning, helt klart.

Nu ska jag fara träna styrkemix igen, här får musklerna ingen vila!

Är vissa döda djur mer PK än andra?

Det har tydligen brusat om en some kind of debatt i bloggosfären de senaste dagarna, rörande några djurrättsaktivisters attack på Blondinbella. En del är upprörda över hur man kan göra något sådant, medan andra tycker det är bra att bloggerskan får på pälsen (haha!).
Själv tycker jag att hela grejen är jävligt komisk.

Titta bara på videon nedan! Två personer kastar en flådd mink på golvet framför Bella och hon och hennes kompisar börjar skrika hysteriskt - trots att hon så sent som dagen innan har haft en likadan, om något piffigare, över axeln. Kom igen brudar, så vitt jag förstått så vet ni ju att päls kommer från döda djur, så varför blir ni så förskräckta? Var det inte rätt färg eller design på minken?

Jag tycker även det är rätt lustigt att bloggmänniskor upprörs över att en mink fått sätta livet till för att genomföra den här attacken. Vad är det egentligen som gör det mer okej att bära döda djur för att hålla sig varm (och se snygg ut), jämfört med att slå ihjäl en mink för att uttrycka sin åsikt?

Tilläggas bör att jag inte är pälsmotståndare, det vore ju höjden av dubbelmoral. Jag har ju själv en djurkyrkogård både i frysen och i garderoben (fast då i form av skinn).

Flås, flås, oink, oink...

Jag sitter fortfarande och eftersvettas efter dagens träningspass. Eftersom jag är ledig idag passade jag på att träna under dagen så att jag har "gjort bort det". Ska alldeles, alldeles strax hoppa in i duschen och därefter försöka sminka bort min grisskära nyans som uppstod i ansiktet efter träningen... Jag hade inte aning om att jag liknar en kulting när jag tränar utan smink!

Sen blir det en promenix med i vårsolen. Ja, för just nu känns det som vår när solen lyser och det bara är -5 grader ute. Min önskan om att det skulle sluta snöa verkar ha besannats. HALLELUJA!

This is what I want for my birthday...

Om 24 dagar lämnar jag tonåren, och i 20-årspresent står skorna nedan högt upp på önskelistan. De är från Topshop, men har ni inte möjligthet/råd att klicka hem de till mig går det också bra med ett par andra snygga skor - gärna med skyhöga klackar och i någon annan färg än helsvart (eftersom att jag har väldigt många par partyskor redan i denna neutrala färg).

Generös som jag är har jag fixat så att det bara är att klicka på bilden för att komma till Topshops webshop så att du kan klicka hem ett par till mig... Storlek 39 tror jag blir bra! Tack.

Jag, en riktig vekling

Jag har just avnjutit en middag bestående av köttbullar, mackisar och chilisås (jag gillar inte ketchup så jag kör på en starkare dito). Anledningen till att det blev ett något sent kvällsmål är att jag har varit och tränat styrkemix. Och det var en jävla tur att jag inte käkade middag innan, för de två mackorna jag hade ätit före jag drog iväg på träningen höll på att komma upp. Jag är en vek människa. Håller nästan på spy, orkar inte utföra alla reps på övningarna och fjantar allmänt på.
Tur att det bara kan bli bättre!

Det var riktigt tungt att kliva upp i morse, efter min lilla femdagarshelg. Jag blir så lat av att bara ha två föreläsningar i veckan - arbetslivet kommer att bli ett helvete när jag väl ska ut i den världen!
Fast med tanke på hur många uppgifter som väntar framöver kanske jag byter åsikt och kommer att se jobb som en frälsning. Den som lever får se. (eller: om jag överlever tentan och alla uppgifter får jag se.)

När jag ser ut såhär kommer jag inte behöva oroa mig för att kräkas på styrkemixen...

Bagare Bergman bakar Bäckisfika

För två veckor sedan instiftade vi en väldigt trevlig tradition här på Bäckis, med söndagsfika. Ikväll hade turen kommit till mig att baka och bjuda till, så jag rörde ihop en kolapaj som blev väldigt uppskattad. En 8/10 i betyg fick den, woho!

Efter det angenäma avslutet på helgen ser jag fram emot en underbar, ny vecka (oj, känner ni hur det här lägget fullkomligt dryper av optimism!). För det första kan ju snön sluta vräka ner. Nog för att det är mysigt med snö på vintern, men någon måtta måste det ju vara! Vi lever ju faktiskt i lilla landet lagom där över- och underdrifter är politiskt inkorrekta. Men det verkar inte snön ha förstått.

Såhär ser en smarrig 8:a ut

Sju sanningar

Jag har blivit utmanad av Linnéa!
Precis som min utmanare har jag gjort den här grejen förut, men eftersom jag inte vill vara den som och är den kommer här några nya sanningar...

Regler:
1. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
2. Länka sju personer i slutet av ditt inlägg som du vill ska anta utmaningen.
3. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de vet att de blivit utmanade.

1. Jag har inte nämnvärt dåligt morgonhumör, men däremot föredrar jag att äta frukost ensam. Hur osannolikt det än låter gillar jag inte att prata och vara social när jag är nyvaken, och dessutom kan smaskande och andra äckliga ljud förstöra vilken frukost som helst...
2. Jag är radioberoende, och lyssnar så fort tillfälle ges!
3. Jag har utvecklat ett ogillande mot att bära BH och låter helst tuttarna få hänga i fred.
4. En annan sanning om mig och frukostar - jag älskar att äta frukost! Ibland går jag och lägger mig hungrig bara för att jag ska vara ännu sugnare på att käka på morgonen. En dag utan frukost för mig är en otänkbarhet!
5. Jag älskar hundrasen grand danois, och ser jag en sådan på stan kan jag bara stanna upp och stirra på den i ren hänförelse.
6. Jag blir galen när folk särskriver.
7. Jag rakar väldigt sällan benen. Turligt nog har jag väldigt ljus hårväxt där, så det syns inte - men det känns.

Jag utmanar: Jessica, Maria, Cristel, Sandra, Sandra, Sandra och Sandra.
(Haha, ja de fyra sistnämnda är faktiskt fyra olika personer!)

Krakel spektakel

Trott' eller ej, men om lite mindre än en timme ska jag bänka mig framför melodifestivalen för första gången på två år. Men jag gör det inte för att avnjuta Shirley Clamp och Scotts om någon nu fick för sig det, utan jag gör det för grupptryckets skull. Annars skulle jag aldrig få för mig att se det, believe me.

Jag kommer dock inte iklä mig glitterstassen och boaormen ikväll. Istället kör jag på en alternativ outfit, med svart med nitar. Lite rockigt i ren protest.
Fast just det, jag glömde ju att rock numera är en av huvudingredienserna i spektaklet. Så var det med den protesten.

En mintdoftande tillställning

Kalaset igår blev väldigt lyckat, trots att en efter en hörde av sig och sa att de inte kunde komma. Vi blev ju ett skönt gäng ändå, innan slutet! Vi hade dekorerat Emmas lägenhet med ballonger, serpentiner och andra kalasiga prylar. Nitton ljus brann på de två specialgjorda tårtorna, och när vi glufsat i oss de väntade en fin present till Sandra.
André höll ett vackert tal och sjöng Ja' må du leva på portugisiska, eftersom att det läkt ut att födelsedagsbarnet tycker att det är det sexigaste språket. Det lektes lekar som gav upphov till kväljningar hos majoriteten av deltagarna, och det flöt runt marshmallows i Emmastoa som var omöjliga att spola ner.
När minttuflaskorna dukades fram blev det såklart shotslekar, och en viss tjej var gick in med en väldigt kaxig attityd om att "ge alla shotar till mig"... Vilket med facit i hand kanske inte var det smartaste.

När vi skulle bege oss ut i fredagsnatten blev det dock en separtion av deltagarna, killarna drog till Kåren och vi tjejer gick på Kalles eftersom så var Sandras önskan. Hon meddelade dock att det i framtiden kommer bli mer Kårenbesök eftersom att hon inte riktigt gillade stället vi var på...
Jag behövde inte heller sova själv i natt. Sandra kinesade nämligen i min säng, som jag så snällt erbjudit henne medan jag sov på luftmadrassen med överkastet som täcke. Imorse undrade jag vad i helvete som flugit i mig, som överlåtit min sköna bädd till henne medan jag fick ligga och huttra på en smal och tunn madrass...
Men allt för födelsedagsbarnet!

Partypynt

Partypeople

Hon som vi firade och han som höll (ett väldigt vackert!) tal

"Blås ut ljusen och önska dig något"

Tävlingsdags! Dennis blev väldigt uppjagad av stundens allvar

Shotartävlingen tog slut rätt fort, och ersattes istället av yummie-yummie mintchokladsdrinkar

Spice Girls-bilden. Ser ni vem som är vilken Spice..?

Grodorna kommer hoppandes

Usch. Jag ska då alltid göra bort mig. Säga saker när jag tror att folk inte hör, men de i själva verket har full koll på vad som kommer ur min mun. Genant, pinsamt, skämmigt.

Nu är min krönika så gott som färdig också, och den blev kass. Jag hatar att lämna ut kassa saker till allmän beskådan, men å andra sidan är det inte värre än att skämma ut sig på andra sätt.

Det blir i alla fall färgglatt ikväll: grön klänning, oranga naglar och rosa läppstift. Superbt!

Provokatör eller ett insmickrande fån?

För tillfället sitter jag och knåpar på veckans uppgift i språket som journalistiskt redskap, som i veckan handlar om att skriva en krönika. "Toppen", tänkte jag och såg framför mig hur jag skulle få vara en riktig bitterfitta och spy galla över ett upprörande fenomen, och åtminstone göra ett försök att leka provokatör. Men så scrollade jag ner i mailet som innehöll instruktioner för uppgiften och fann att ämnet vi skulle raljera runt var Språket.
Jahapp. Vad skriver man för extremt negativ och bitter text om det? Jag skulle i och för sig kunna förbanna mig över fenomenet särskrivningar och de otaliga bloggare som ägnar sig åt detta otyg. Men hur otippat val av ämne skulle det vara, egentligen?

Så nu sitter jag och krönikörar om norrländskan, en dialekt och ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Hur provocerande det blir lämnar jag dock osagt, det kan lika gärna sluta med ett lull-lullgullande om denna underbara språkgren.

Ikväll väntar kalas, vi ska fira vår classmate Sandra som fyllde år för en vecka sedan. Jag och Emma håller på att planera diverse lekar och upptåg, men tankeverksamheten går trögt. Har någon vänlig själ ett förslag på någon rolig partylek eller skämmig aktivitet (för födelsedagsbarnets del, alltså) tages de ödmjukt emot av ovanstående. Ni har inte missat kommentatorfunktionen under inlägget va?

Nya Linda Skugge? Nja.

Lägg mitt namn på minnet

Jag måste vara en konstnärssjäl. Jag föredrar att utföra mina förpliktelser sent på natten, när mörkret är kompakt utanför fönstret och sömngruset gör sig påmint i ögonen.
Nu är det ingen Rembrandt jag håller på att skapa, utan en studiebesöksrapport. Men det är icket att förakta eftersom att konsten inte har några fasta ramar.

Vem vet, om några decennier kanske min rapport hänger granne med Mona-Lisa på Louvren? 2080 kanske den klassas som det tidiga seklets surrealistiska konstskatt.

Onödig bakinsats

Ibland kan man ju undra hur det står till där uppe i hjärnbanken. Jag satt och slösurfade runt på olika bloggar, och helt plötsligt dyker det upp en bild på negerbollar på en blogg. Mm, det där såg gott ut tänker jag och ställer mig för att bakna egna. Det var ju så länge sedan liksom.
När jag hade bakat färdigt och smakade på en kom jag på varför jag inte bakat det på år och dar - det är ju inte gott för fem öre!!
Så är någon sugen på niggerballs, då vet ni var det finns att hämta.

Här utanför yr snön fullkomligen, vilket den har gjort hela dagen. Men det passar mig utmärkt: jag har ändå en massa skolarbete att göra. Hittills har jag bland annat hunnit ge feedback på tre av mina klasskompisars personporträtt som vi skrev förra veckan. Det är ett moment i kursen Språket som journalistiskt redskap: att skriva en specifik typ av text varje vecka, som sedan tre andra ska kommentera. Därav får man själv tre texter att ge feedback på.
I början trodde jag att det skulle vara svårt att hitta "dåliga" saker i arbetena, och bara påpeka allt bra som andra skriver. Det har dock visat sig att det blivit precis tvärt om för mig. Även om alla är jättebra på att använda språket hittar jag en massa fel och brister men få bra grejer.
Jag tror helt enkelt det beror på att jag ställt in mig på att inte enbart vara snäll, och då har den kritiska sidan gått överstyr. Jag måste skärpa mig.

Inte så gott som det ser ut

En månad till 20

Femte februari idag, vilket innebär att det bara är en månad/fyra veckor kvar till min 20-årsdag. Självklart hägrar Systembolaget: det ska bli skönt att få gå runt och botanisera i denna butik själv och slippa be någon annan att göra det åt mig.

Och igår var det endast ett halvår kvar innan järngänget från SPEI (jag, Sandra och VD alltså) drar till Grekland och ställer till skandaler. Jag längtar!

Det känns skönt att drömma sig bort till sol och bad, när snön yr här utanför fönstret...
Bild från apollo

Ibland kommer man långt med lite fantasi

Vi avverkade Cluedo, Trivial Pursuit och Rappakalja ikväll. Det första var astrist och det andra var som vanligt väldigt roligt i början men när jag hade fått briljera klart med min allmänbildning var det inte lika skoj längre (jag vann dock inte, eftersom att jag fick de svåra frågorna och alla andra de lätta - som det brukar heta). Rappakalja höll högst skratt- och geniknölsgnuggningsfaktor och där fick jag även vinna över Emma, André och Dennis (bäst att hänga ut förlorarna med namn, hehe!). Men så har jag ju en fantastisk fantasi också!
Nästa spelkväll är inplanerad till lördag, fast då tänker vi dra ihop lite mer folk och enbart spela Rappakalja. Dock får jag väl förbereda mig på att vi måste genomlida delfinalen i melodifestivalen eftersom att vissa i sällskapet är schlagernördar... Undra om det går att lura dem att delfinalen är inställd på grund av en stämbandsinfektionsepidemi?

Studiebesöket på 24 Norrbotten idag var föresten ganska onödigt. Inte för att det var en dålig guidning eller så, men det kändes bara lite dumt att besöka det en timme när det tog den dubbla tiden att köra dit och tillbaka.
Jag hann i alla fall konstatera, trots övertalningsförsöken från hon som visade oss runt, att TV inte är något för mig. Tidningsvärlden lockar mer, helt enkelt.

Bäst att hänga ut förlorarna med bild också, när jag ändå satt ut namnen...

Förlorare (t.v.) och vinnaren (t.h.)
(bilderna är tagna vid andra tillfällen)

Game on!

Yes, spelkvällen blir av! Jag är verkligen en nörd när det kommer till sällskapsspel; finns det något roligare än att spela ett riktigt kul spel och vinna?
Ja, det finns det självklart men ni förstår säkert hur jag menar.

Kanske dags att börja värma upp, folket kommer ju om en timma...

Stepbräda och videokamera

Som ni kanske märkte lyste blogginläggen med sin frånvaro här igår, och jag funderar på om mina betraktelser håller på bli utkonkurrerade av träningen. Ni vet, nu ska fet bli fit! Jag tror närmare bestämt att jag, Sandra och VD har en liten outtalad tävling inför Greklandsresan, alla har helt plötsligt börjat träna och alla vill vara mest vältränad på stranden i sommar. Men ni kan vara lugna, det här rör sig inte precis om någon smalhets á la kvinnorna på TV4. Jag äter lika crapigt som förr, men med skillnaden att jag försöker skaka ner kilona med hjälp av träningspass.
Igår blev det aerobic och core igen, men i kväll blir det nog vila. Träningsvärken i axlarna börjar nämligen ge sig till känna...

Igår hade vi en heldag i TV-journalistikkursen med en gästföreläsare från TV4 som gav oss tips och trix på hur man filmar bra. Det gillar jag med med vår skola, att de flesta av våra lärare och gästföreläsare har jobbat eller jobbar inom mediesvängen. Så istället för att de lär ut saker de själva lärt sig i en skolbänk kan de berätta om egna erfarenheter från det riktiga arbetslivet. Eller livets hårda skola, om man så vill.
Jag känner i alla fall att jag börjar bli lite mer vän med kameran och kursen i helhet eftersom att det gick mycket bättre igår än på förra lektionen.

På dagens schema står ett studiebesök på 24 Norrbotten. Det blir alltså till att fara en sväng till Luleå, med avresa 12.45. Senare i kväll ska jag nog umgås med lite folk, och jag håller tummarna för att det blir en spelkväll.
Vi hörs senare!

Fröken duktig

Usch, vad otränad jag är. Jag var och körde ett pass styrkemix tidigare i kväll och jag blev varse att alla muskler sitter kvar på sina ställen, trots att det var länge sedan jag lyfte skrot. Däremot var det jobbigt som fan, efter ungefär en kvart kände jag för att gå och spy och halvvägs in i passet bad jag till högre makter om att tiden skulle gå fort. Men som min träningskompis Emelie sa, man känner sig bra när man går därifrån. Och det gjorde jag sannerligen, när jag stapplade ut på mina spagettiben... Sa jag att jag är otränad?

Jag har varit duktig i andra avseenden än bara träningen i kväll: jag har diskat, städat, tvättat och nu har jag en bröddeg på jäsning. Uppenbarligen har jag en del hemmafruambitioner i mig.

Oj, helvete, nu kom jag på att tvätten som var klar för länge sedan ligger kvar i maskin. Det kanske är bäst att jag kilar ner och hänger upp den!

Min morotsbröd med dinkel-deg jäste visst rätt bra...

Project blondie

Som ni kanske noterat har jag blivit ljushårigare. Det ska dock bli ännu blondare inom en snar framtid. I torsdags när jag färgade håret (hos Cristel såklart, hon är grym!) hade jag så mycket pigment i håret från tidigare färgningar att det inte gick att få den färgen jag ville utan att riskera svintohår... För innan jag fick för mig att slå världsrekord i utväxt har jag färgat håret typ varje månad i 1,5 års tid. Inte lätt att bli superblond på en gång, med andra ord!

Nattens kamp

Usch, vilken mardrömsnatt jag hade. Inte för att jag drömde något hemskt, utan snarare för att jag knappt han drömma alls.
Jag kom i säng strax innan klockan 1, var trött som fan och var inställd på att somna fort. Men så slog den senaste tidens sömnsvårigheter till igen... Hur som helst tror jag att jag hade hunnit somna innan 2.07 för då vaknade jag och undrade vad fan det var som lät. Aha, telefonen. Ett smurto ringde mig när han var på väg hem från hotellet, och denna smartskall var Simon i hög person. Jag ignorerade samtalet och försökte somna igen. Då drog grannen nedanför igång musiken på högsta volym och med en bas som fick huset att skallra - ni kan ju föreställa er hur nöjd jag var. När jag väl samlat kraft för att svepa täcket kring mig och gå ner och be de dra åt helvete (ja, det humöret var jag på just då) stängde de av musiken. Då var jag dock redan så uppretad att det inte gick att somna.
Kort därefter trillade min lilla fyllskalle in genom dörren och ställde sig två centimeter ifrån min sida av sängen för att klä av sig. Helt plötsligt gjorde han en en störtdykning i sängen och skallade mig i magen varpå jag skrek vad fan du gör du? Som svar fick jag ett sluddrande vadå, jag tar bara av mig byxorna.
När Simon väl krypit ner i sängen började han kramas, klänga, klämma, fläta ihop benen och vara allmänt gosig. Han som bara får panik om jag snuddar vid han i sängen i vanliga fall. Typiskt att han ska vara mysig när jag har typ fem timmar kvar till nästa arbetspass.
Hur som helst fick jag tillslut ungefär 3,5 timmar av sömn, och det var ju faktiskt rätt trevligt att tillslut somna in tätt intill Simon...

I natt hoppas jag dock på några timmars längre sömn. Jag är hemma i Piteå nu, och i kväll slapp jag ta bussen! Jag fick åka med Eva och Frida hem och det var riktigt skönt att både få resesällskap och åka bil - jag tjänade en hel timmes restid. Så vill någon ge mig en bil i 20-årspresent är jag inte den som klagar...