Jag har gått och lagt mig i sängen igen. Ligger här och försöker behålla frukosten. Var ute och sprang imorse när jag vaknat, utan minsta lilla mat i magen. Då får man tydligen skylla sig själv, för nu ligger jag här och vill bara spy. Eller egentligen vill jag inte spy. Jag vill bara inte må dåligt.
Undra om det är såhär det känns för en del att vara gravid? Att känna kräket tränga upp från magtrakten till halsgropen på morgonkvisten. Om det är så kommer jag skaffa surrogatmamma när/om det blir dags för barn.
torsdag 30 april 2009
onsdag 29 april 2009
Oh, let me be your teddy bear
Vem behöver ömma kyssar från en slätrakad karl,
när man kan bli nafsad i nacken av en lurvig nallebjörn..?
när man kan bli nafsad i nacken av en lurvig nallebjörn..?
Foto: Jan JohanssonEn aprilkväll i Umstan
För andra natten i rad kom jag hem sent för att vara vardag, när huset var släckt och allt var tyst. Igår var jag 3 mil från Lycksele city, idag 13 mil.
Umeyokvällen såg i sin korthet ut som följande:
Subway var en besvikelse. Av någon outgrundlig anledning har de slutat med chicken thikka och jag fick nöja mig med den något sämre chicken teriyaki. Jag ska dissa subban hädanefter.
VD's brorsbarn Malte var en riktig sötong, fast jag var glad att han sov när vi var där och hälsade på. Vakna bebisar har en tendens att få mig att känna mig besvärad, jag är nog inte redo för att bli mamma på ett lååångt tag...
Bion var bäst! Vi såg Slumdog Millionare, jag har inte läst ett ont ord om den och kanske tråkigt nog måste jag stämma in i hyllningskören. Jag gillade i helhet och detaljerna i synnerhet: hjärtan på tickande sekundvisare, girighet i form av byggnadskomplex som reflekterades i solglasögon... Lovely! Jag vill egentligen inte vara mainstream och skriva "se den", men jag gör det ändå. Ni måste se den! (Fast ni kan dock lämna biosalongen/stänga av filmen när filmen fått sitt happy ending, Bollywoodscenen i slutet är enbart skrattretande.)
Förresten har en tanke fått fäste i mitt huvud och växt sig starkare under kvällen - vafan tror folk om mig?
Umeyokvällen såg i sin korthet ut som följande:
Subway var en besvikelse. Av någon outgrundlig anledning har de slutat med chicken thikka och jag fick nöja mig med den något sämre chicken teriyaki. Jag ska dissa subban hädanefter.
VD's brorsbarn Malte var en riktig sötong, fast jag var glad att han sov när vi var där och hälsade på. Vakna bebisar har en tendens att få mig att känna mig besvärad, jag är nog inte redo för att bli mamma på ett lååångt tag...
Bion var bäst! Vi såg Slumdog Millionare, jag har inte läst ett ont ord om den och kanske tråkigt nog måste jag stämma in i hyllningskören. Jag gillade i helhet och detaljerna i synnerhet: hjärtan på tickande sekundvisare, girighet i form av byggnadskomplex som reflekterades i solglasögon... Lovely! Jag vill egentligen inte vara mainstream och skriva "se den", men jag gör det ändå. Ni måste se den! (Fast ni kan dock lämna biosalongen/stänga av filmen när filmen fått sitt happy ending, Bollywoodscenen i slutet är enbart skrattretande.)
Förresten har en tanke fått fäste i mitt huvud och växt sig starkare under kvällen - vafan tror folk om mig?
tisdag 28 april 2009
Huvudsaken man har roligt
Trots kylande regn och VD's onda knä gick löparrundan bra igår. Det gick inte fort, men det var faktiskt kul! Och det är väl mantrat inom amatöridrottsvärlden: huvudsaken man har roligt...
Senare på kvällen åkte jag och hon med det förbannade knäet ut till Sandra i bushen där vi (i vanlig ordning) tog igen för eventuella kalorier vi förbränt under dagen, spelade spel och njöt av varandras sällskap.
Tänk om vi bodde närmare varandra flickor, då skulle vi kunna leka oftare. Men jag får väl glädja mig åt att vi åtminstone har sammanstrålat hela två gånger inom loppet av en vecka. Det kanske är lagom järngängetdos för att vi inte ska nöta ut varandra innan Greklandsresan..?
Om en liten stund ska jag och VD dra till Umeå för att hämta två studsmattor (!) och roa oss lite i storstan. Middagen blir på Subway har jag bestämt, det var alldeles för länge sedan jag fick sätta tänderna i en macka därifrån.
Det tar på krafterna att umgås med mig, tydligen
Senare på kvällen åkte jag och hon med det förbannade knäet ut till Sandra i bushen där vi (i vanlig ordning) tog igen för eventuella kalorier vi förbränt under dagen, spelade spel och njöt av varandras sällskap.
Tänk om vi bodde närmare varandra flickor, då skulle vi kunna leka oftare. Men jag får väl glädja mig åt att vi åtminstone har sammanstrålat hela två gånger inom loppet av en vecka. Det kanske är lagom järngängetdos för att vi inte ska nöta ut varandra innan Greklandsresan..?
Om en liten stund ska jag och VD dra till Umeå för att hämta två studsmattor (!) och roa oss lite i storstan. Middagen blir på Subway har jag bestämt, det var alldeles för länge sedan jag fick sätta tänderna i en macka därifrån.
Det tar på krafterna att umgås med mig, tydligenLuggcravings
Just nu suktar jag efter hår i en uppsättningsvänlig längd, med tillhörande lugg. Väx ditt helvete, väx!
Daterat 2007-10-15
Daterat 2007-10-15
måndag 27 april 2009
Idag börjar löparsäsongen
Trots att jag är praktik- och föreläsningsfri i veckan (LEDIG!) klev jag upp 7 imorse. Egentligen skulle jag fara på VK och prata om lite saker med min handledare, men så fick han fullt upp idag - och här sitter jag. Trött och förbannar mig själv för att jag egentligen hade kunnat sova några timmar till.
Men å andra sidan kan jag och VD fara ut och springa lite tidigare än tänkt. Japp, ni läste rätt. Jag ska frivilligt ge mig in i löparspåret idag! Faktiskt köpte jag nya träningskläder i lördags, främst för att ha på passen när jag kommer tillbaka till Piteå men också för att jag ska bli motiverad att börja springa.
Det var rätt roligt förresten när jag skulle prova ut träningskläderna. Jag stod inne i provhytten och gnölade över hur jäkla fet jag såg ut i allt och VD låg på en soffa utanför och gnölade över att jag gnölade. Till slut bestämde jag mig för ett par snortighta Craftbyxor och ett rosa Nikelinne - VD tyckte jag skulle ta de för att jag "såg minst tjock ut i dem". Så ser ni ett rosaklätt fetto krypandes fram idag, då kan ni vara säker på att det är undertecknad.
Men å andra sidan kan jag och VD fara ut och springa lite tidigare än tänkt. Japp, ni läste rätt. Jag ska frivilligt ge mig in i löparspåret idag! Faktiskt köpte jag nya träningskläder i lördags, främst för att ha på passen när jag kommer tillbaka till Piteå men också för att jag ska bli motiverad att börja springa.
Det var rätt roligt förresten när jag skulle prova ut träningskläderna. Jag stod inne i provhytten och gnölade över hur jäkla fet jag såg ut i allt och VD låg på en soffa utanför och gnölade över att jag gnölade. Till slut bestämde jag mig för ett par snortighta Craftbyxor och ett rosa Nikelinne - VD tyckte jag skulle ta de för att jag "såg minst tjock ut i dem". Så ser ni ett rosaklätt fetto krypandes fram idag, då kan ni vara säker på att det är undertecknad.
söndag 26 april 2009
Forever Hoppsan
Vilket förbannat klantarsel jag är! Jag lyckades paja Simons present innan den ens var inslagen, kan det bli mer typiskt mig? Presenten var en jättestor bild föreställande ett av Simons mesta whiskeymoments, som jag hade ramat in jättefint. Men min tjockskalliga hjärna fick för sig att det var en jättebra idé att sätta knäet på ramen när jag skulle slå in den, och knak så var det bara skrot av glaset.
Först funderade jag på att säga att det var meningen att glaset skulle vara trasigt, att det liksom var en cool del av "tavlan". Men med tanke på att jag levt tillsammans med mannen som skulle få den i två år skulle han genomskåda det hela rätt fort, han vet ju hur klantig jag är. Om inte annat skulle alla lösa glasbitar i paketet avslöja mig...
Det var i alla fall roligt men samtidigt skumt att komma tillbaka till vår (numera Simons) lägenhet på Villhill. Förutom att han hade tagit ner bilderna på oss från väggarna och att mitt namn inte längre stod på dörren var det mesta sig likt. Till och med kartongen med julsakerna stod fortfarande kvar på samma ställe som när vi var tillsammans! Ändå kändes det som ett helt annat ställe, det är ju inte mitt hem längre... Fast jag kunde inte låta bli att le inombords åt samlingen vuxna karlar som satt i vår (förlåt, hans) gigantiska soffa och spelade Fifa på PS - precis som back in the days.
Jag antar att vissa saker alltid kommer förbli sig likt - jag kommer till exempel alltid vara fröken Hoppsan.
Än en gång gör jag skäl för mitt smeknamn
Först funderade jag på att säga att det var meningen att glaset skulle vara trasigt, att det liksom var en cool del av "tavlan". Men med tanke på att jag levt tillsammans med mannen som skulle få den i två år skulle han genomskåda det hela rätt fort, han vet ju hur klantig jag är. Om inte annat skulle alla lösa glasbitar i paketet avslöja mig...
Det var i alla fall roligt men samtidigt skumt att komma tillbaka till vår (numera Simons) lägenhet på Villhill. Förutom att han hade tagit ner bilderna på oss från väggarna och att mitt namn inte längre stod på dörren var det mesta sig likt. Till och med kartongen med julsakerna stod fortfarande kvar på samma ställe som när vi var tillsammans! Ändå kändes det som ett helt annat ställe, det är ju inte mitt hem längre... Fast jag kunde inte låta bli att le inombords åt samlingen vuxna karlar som satt i vår (förlåt, hans) gigantiska soffa och spelade Fifa på PS - precis som back in the days.
Jag antar att vissa saker alltid kommer förbli sig likt - jag kommer till exempel alltid vara fröken Hoppsan.
Än en gång gör jag skäl för mitt smeknamnGrattis gubbar!
Ikväll gör jag en kortare tårtturné med två stopp. Från dess att jag slutade jobba till nyligen har jag varit och grattat farmors sambo (min "plastfarfar", alltså) Pelle som fyllde 60 år i onsdags. Smörgåstårta med efterföljande marrängtårta fick bli min middag, och min mage typ exploderat nu... Jag förstår inte hur jag ska orka med nästa tårtkalas hos Simon, som fyller 25 idag!!!
Det är förresten rätt lustigt, att av dessa två karlar är det den yngre som har ålderskris. Men Simon, du kan ju alltid trösta dig med att det bara är 40 år kvar innan du kan kolla på fotboll och dricka whiskey på heltid...
Det är förresten lite lustigt att jag hade glömt bort vad Simon fyller idag. I söndags när han beklagade sig över att det snart var dags för ännu en födelsedag frågade jag "visst fyller du 24..?" Men grattis i alla fall din gamle, långhåriga jäkel ;)
Det är förresten rätt lustigt, att av dessa två karlar är det den yngre som har ålderskris. Men Simon, du kan ju alltid trösta dig med att det bara är 40 år kvar innan du kan kolla på fotboll och dricka whiskey på heltid...
Det är förresten lite lustigt att jag hade glömt bort vad Simon fyller idag. I söndags när han beklagade sig över att det snart var dags för ännu en födelsedag frågade jag "visst fyller du 24..?" Men grattis i alla fall din gamle, långhåriga jäkel ;)lördag 25 april 2009
En ny sängkamrat
Jag ligger i sängen med datorn som sällskap. Det är måste vara det ultimata tecknet på att jag är singel, när karln är ersatt av en laptop.
fredag 24 april 2009
Vilket team vi ska bli, D40 och jag
För en månad sedan fick jag låna en Nikon D40 av min gamla klasskompis tillika nuvarande Shellkollega Fredrik, för att se om det var någonting att ha. Tanken var ju att jag skulle köpa en systemkamera innan praktiken, men det blev inte av... Inom en snar framtid ska jag i alla fall investera i just en D40.
Idag fick jag bilderna av Fredrik, utbräna på en skiva. Jag tackar och bockar och inser att kameran tar förjäkligt bra bilder trots att jag bara fotat på automatik (jag testade olika inställningar, men min brist på fotoskills gjorde att de inte blev lika snygga). Förhoppningen är dock att jag ska ta äkta proffsbilder efter fotokursen jag ska läsa i höst!
Tills dess att jag blivit fullfjädrad fotograf kan jag bjuda på några av bilderna som jag tog vid testperioden förra månaden.
The dullness of doing nothing
Modell: Zorro
Det är intet för inte jag kallas "Mongo-Malin"!
Modell: Malin
My name is D... VD!
Modell: Viktoria (första gången jag skriver ut hennes namn??!)
Ser jag smart ut såhär?
Modell: Lisa
Systrarna Bergman
Modeller: Lisa och Anna
Foto: Svenne, mer känd som farsgubben min
Idag fick jag bilderna av Fredrik, utbräna på en skiva. Jag tackar och bockar och inser att kameran tar förjäkligt bra bilder trots att jag bara fotat på automatik (jag testade olika inställningar, men min brist på fotoskills gjorde att de inte blev lika snygga). Förhoppningen är dock att jag ska ta äkta proffsbilder efter fotokursen jag ska läsa i höst!
Tills dess att jag blivit fullfjädrad fotograf kan jag bjuda på några av bilderna som jag tog vid testperioden förra månaden.
The dullness of doing nothing Modell: Zorro
Det är intet för inte jag kallas "Mongo-Malin"!Modell: Malin
My name is D... VD!Modell: Viktoria (första gången jag skriver ut hennes namn??!)
Ser jag smart ut såhär? Modell: Lisa
Systrarna BergmanModeller: Lisa och Anna
Foto: Svenne, mer känd som farsgubben min
Jag hoppas ni förstår ironin i att titulera folket "modeller". Haha!
torsdag 23 april 2009
En musikalisk vandring
Ikväll har de två levande jukeboxarna varit ute och spatserat på Lyckseles gator. Sjungit oss hesa till vackra sånger, kappsprungit så att knän och fotleder vridits om, käkat mjukglass och bråkat på ett roligt sätt.
Det behöver inte vara tråkigt och ordinärt att vara ute och promenera i några timmar, det är jag och VD två levande (och högljudda!) bevis på.
Förresten åt järngänget inte bara en massa muffins igår. Innan tävlingen tryckte vi i oss sotad men ack så god grillmat. Om det var bra att töja ut magsäcken innan en ätartävling eller dålig planering att fylla den lämnar jag osagt.
Sändrah och jag har tagit oss in på manligt territorium
Först flamberade vi köttet och majskolvarna, sedan kom VD the fire fighter och kokade det.
He' va gött!
Om det var köttet eller majsen lämnar jag osagt, men gravid blev hon i alla fall
Det behöver inte vara tråkigt och ordinärt att vara ute och promenera i några timmar, det är jag och VD två levande (och högljudda!) bevis på.
Förresten åt järngänget inte bara en massa muffins igår. Innan tävlingen tryckte vi i oss sotad men ack så god grillmat. Om det var bra att töja ut magsäcken innan en ätartävling eller dålig planering att fylla den lämnar jag osagt.
Sändrah och jag har tagit oss in på manligt territorium
Först flamberade vi köttet och majskolvarna, sedan kom VD the fire fighter och kokade det.
He' va gött!
Om det var köttet eller majsen lämnar jag osagt, men gravid blev hon i alla fall'Cause I'm bluffin' with my muffin
Likt små bruna och gula svampar som växer i skogen ligger de femtiofyra (54!) muffinsen uppdukade på bordet. VD och Sandra posar glatt inför kameran före starten, de verkar ta tävlingen som något jäkla skämt.
Undertecknad är gravallvarlig. Jag går in i mig själv, försöker finna hungerkänslan. Fokus. Så går startskottet - på tre minuter ska vi få i oss så många muffins som möjligt. Min plan är till en början att stoppa in hela kakan i munnen, snabbt tugga och svälja för att därefter påbörja nästa. Men det går inte.
Citronmuffinsen jag just pulat in i käften växer och sätter ett lock för halsen. Skrattet börjar bubbla, tränger sig upp genom strupen och smulorna virvlar ut i det tysta vardagsrummet. Kväljningar uppstår. Ska jag spy innan jag ens svalt en?
Jag lyckas tygla mina kräkreflexer och till slut får jag ner det det svällande helvetet och tar nästa. Choklad, med någon vit fyllning. Innanmätet väller ut när jag tar en stor tugga, likt sädesvätska ur en ejakulerande penis. Chokladmuffinsen går fortare att få i sig än den i citron, jag påbörjar nästa...
Plötsligt ljuder slutsignalen och tävlingen är slut.
Sandra är inne på sin femte muffins, men har bara ätit hälften av den. Hennes slutresultat blir 4,5 muffins. Jag har lyckats trycka in hela min femte i käften och därför räknas den: jag har alltså ätit 5 stycken. Nu ska bara VD - som taktiskt nog har gömt sina muffinspapper - redovisa hur många hon stoppat i sig. VD fiskar upp sju jäkla papper från spyhinken där hon kastat dem (ingen har turligt nog behövt använda hinken till dess egentliga ändamål), men en kaka är bara halväten. Lika förbannat vinner hon med sina 6,5 muffins på 3 minuter. Jag och Sandra får erkänna oss besegrad av the muffinmaster.
Vi körde en till omgång, som Sandra avstod från på grund av illamående, men efter 1,5 minut gav VD upp och jag vann på W.O. Segerns sötma var tyvärr inte lika slående som muffinsens, då jag vunnit på att de andra bangat ut. Jag fick i alla fall i mig tre muffins under den andra tävlingen. Med andra ord hade jag glöden uppe!
Det här måste vi göra igen, jag vill ha en riktig revansch!
Vinnaren pustar ut efter segern
Undertecknad är gravallvarlig. Jag går in i mig själv, försöker finna hungerkänslan. Fokus. Så går startskottet - på tre minuter ska vi få i oss så många muffins som möjligt. Min plan är till en början att stoppa in hela kakan i munnen, snabbt tugga och svälja för att därefter påbörja nästa. Men det går inte.
Citronmuffinsen jag just pulat in i käften växer och sätter ett lock för halsen. Skrattet börjar bubbla, tränger sig upp genom strupen och smulorna virvlar ut i det tysta vardagsrummet. Kväljningar uppstår. Ska jag spy innan jag ens svalt en?
Jag lyckas tygla mina kräkreflexer och till slut får jag ner det det svällande helvetet och tar nästa. Choklad, med någon vit fyllning. Innanmätet väller ut när jag tar en stor tugga, likt sädesvätska ur en ejakulerande penis. Chokladmuffinsen går fortare att få i sig än den i citron, jag påbörjar nästa...
Plötsligt ljuder slutsignalen och tävlingen är slut.
Sandra är inne på sin femte muffins, men har bara ätit hälften av den. Hennes slutresultat blir 4,5 muffins. Jag har lyckats trycka in hela min femte i käften och därför räknas den: jag har alltså ätit 5 stycken. Nu ska bara VD - som taktiskt nog har gömt sina muffinspapper - redovisa hur många hon stoppat i sig. VD fiskar upp sju jäkla papper från spyhinken där hon kastat dem (ingen har turligt nog behövt använda hinken till dess egentliga ändamål), men en kaka är bara halväten. Lika förbannat vinner hon med sina 6,5 muffins på 3 minuter. Jag och Sandra får erkänna oss besegrad av the muffinmaster.
Vi körde en till omgång, som Sandra avstod från på grund av illamående, men efter 1,5 minut gav VD upp och jag vann på W.O. Segerns sötma var tyvärr inte lika slående som muffinsens, då jag vunnit på att de andra bangat ut. Jag fick i alla fall i mig tre muffins under den andra tävlingen. Med andra ord hade jag glöden uppe!
Det här måste vi göra igen, jag vill ha en riktig revansch!
Vinnaren pustar ut efter segernonsdag 22 april 2009
För att citera Uggla
Jag mår illa, jag mår illa...
Det kan förstås bero på att jag tryckte i mig 8 muffins på 4,5 minuter. Men jag gissar att det är den svidande förlusten mot VD i kvällens ätartävling som gett inte bara mitt psyke utan även fysik en törn. Nu ska jag försöka sova bort kräklusten och hoppas på att jag inte behöver kuta upp i natt och lägga en choklad och citron-pizza.
Matchreferat och bilder kommer.
Det kan förstås bero på att jag tryckte i mig 8 muffins på 4,5 minuter. Men jag gissar att det är den svidande förlusten mot VD i kvällens ätartävling som gett inte bara mitt psyke utan även fysik en törn. Nu ska jag försöka sova bort kräklusten och hoppas på att jag inte behöver kuta upp i natt och lägga en choklad och citron-pizza.
Matchreferat och bilder kommer.
tisdag 21 april 2009
Såhär ligger det till
Efter VLF:n idag har jag varit hos mamma och stoppat mat i huvudet, nu är jag bara på genomresa i farsgubbens hus innan jag ska tillbaka till mammas lilla lägenhet igen där jag ska sova i natt...
Eftersom hon lever på stenåldern och inte har skaffat internet (PIK!) och hennes grannar är smarta och har skyddat sina trådlösa nätverk får ni inte veta om allt intressant som hänt idag i min fabulösa liv förrän typ imorrn. Kanske.
För efter praktiken imorrn väntar en kväll med världens bästaste järngänget. Det ryktas om att det är ätartävling på G, så från och med nu ska jag svälta mig! (Eller okej, jag ska äta lite av chirren och dirren jag och mor min köpt till kvällens film men efter det är det fasta som gäller.) Jag ska fan i mig vinna!!!
LATER!
Eftersom hon lever på stenåldern och inte har skaffat internet (PIK!) och hennes grannar är smarta och har skyddat sina trådlösa nätverk får ni inte veta om allt intressant som hänt idag i min fabulösa liv förrän typ imorrn. Kanske.
För efter praktiken imorrn väntar en kväll med världens bästaste järngänget. Det ryktas om att det är ätartävling på G, så från och med nu ska jag svälta mig! (Eller okej, jag ska äta lite av chirren och dirren jag och mor min köpt till kvällens film men efter det är det fasta som gäller.) Jag ska fan i mig vinna!!!
LATER!
måndag 20 april 2009
I'm a joker, I'm a smoker, I'm a midnight toker
Den här låten måste jag nog klassa som en av mina absoluta favoritlåtar ever. Jag och syrran har sjungit allsång till den (inklusive ljudeffekterna) sen den kom där på 70-talet tror jag banne mig, och den är alltid lika skön att dra på i bilen.
Genialitet i sin enkelhet!
Genialitet i sin enkelhet!
Steve Miller Band - the Joker
Från pympati till party
Egentligen skulle jag blogga om hur jäkla förbannad jag var när jag kom hem idag, men eftersom all ilska rann av mig lika fort som pappa hann säga "vi känner ingen pympati för dig" (ja: pympati. Han är ju en idiot ibland!) skiter jag i det. Jag har kort stubin, men dynamiten sprängs ganska fort.
Istället kan jag berätta lite om min lördagskväll som bland annat innefattade äckligt gott kolgrillat, en naken Johan, drinkar som smakade söt sprit med färgämne blandad av den nakne bartendern (som vid det laget fått på sig både kallingar och tisha - puh!), ett jobbigt tv-spel som jag var kung på, vedervärdig 90-talsmusik på hotellet (de spelade inte ens Spice Girls!!!) och en ängel vid namn Robban som räddade mig från att göra en walk of shame i söndags. Ja, och så VD såklart - hon var ju det vackra i kråksången!
Just det, jag skulle berätta något om lördagskvällen... Den var ingen höjdare, speciellt inte i slutet - inte mindre än tre karlar kom fram och påtalade att jag och VD såg ledsna ut. Njasi gubbs, vi var mest bara less.
Tur att man aldrig kan ha tråkigt med dig i alla fall, Deedee!
(Sandra - du måste hänga på nästa gång!!!)
Istället kan jag berätta lite om min lördagskväll som bland annat innefattade äckligt gott kolgrillat, en naken Johan, drinkar som smakade söt sprit med färgämne blandad av den nakne bartendern (som vid det laget fått på sig både kallingar och tisha - puh!), ett jobbigt tv-spel som jag var kung på, vedervärdig 90-talsmusik på hotellet (de spelade inte ens Spice Girls!!!) och en ängel vid namn Robban som räddade mig från att göra en walk of shame i söndags. Ja, och så VD såklart - hon var ju det vackra i kråksången!
Just det, jag skulle berätta något om lördagskvällen... Den var ingen höjdare, speciellt inte i slutet - inte mindre än tre karlar kom fram och påtalade att jag och VD såg ledsna ut. Njasi gubbs, vi var mest bara less.
Tur att man aldrig kan ha tråkigt med dig i alla fall, Deedee!(Sandra - du måste hänga på nästa gång!!!)
söndag 19 april 2009
Det gäller att se guldkornen i vardagsgruset
Vågar man bara uppskatta de små sakerna i livet krävs det ganska lite för att man ska vara lycklig. Ikväll klämde vi ihop oss en hel hög i soffan hos Monika, åt glass som om vi sket i beach '09 och jag flätade Simons långa man så att han skulle se ut som den Beckham-wannaben han är. Och kanske bäst av allt: vi såg Söndagsparty med Filip & Fredrik! Det kanske inte är den bästa dyngan som har sänts, men lagomt stört och roligt för att falla mig i smaken. Att se Marilyn Manson och tänka på att han snart står livs levande framför mig och ett publikhav var inte heller dumt.
Kort sagt var det en kanonkväll, inte trots utan för att det var små saker som gjorde den.
Det är gött att slumra till i tv-soffan...
... och att få en ny, snygg frisyr.
Det är inte heller helt fel att bli struken på kinden av någon man tycker om...
... eller att heta Berit och gosa ner sig i ett par inbjudande lår.
Kort sagt var det en kanonkväll, inte trots utan för att det var små saker som gjorde den.
Det är gött att slumra till i tv-soffan...
... och att få en ny, snygg frisyr.
Det är inte heller helt fel att bli struken på kinden av någon man tycker om...
... eller att heta Berit och gosa ner sig i ett par inbjudande lår.Knäckebrödsdansen
Snacka om balsam för ett tungt bakishuvud! Jag höll på dö av skratt när jag såg det här nyss...
lördag 18 april 2009
Lyckselebor, beware!
Gossip Girl-fenomenet har nått de djupa skogarna, ända fram till Lycksele. Egentligen är det lite märkligt att jag använder "Gossip Girl-fenomenet" eftersom jag aldrig sett serien och därmed inte vett ett smack om vad jag talar om. Jag syftar i alla fall på skvallerbloggarna om lyckseleborna som poppat upp.
Men då dessa bloggar är helt värdelösa med dåliga uppdateringen och avsaknad av smaskiga detaljer satt jag och VD idag under lunchen och spånade på att starta en egen blogg av "de sprids vidare/ryktas i Lycksele"-karaktär. Fast istället för att orka hålla reda på vad folk sysslar med på fritiden tänker vi snickra ihop egna historier helt hämtade från våra sjuka hjärnan. Hur roligt skulle inte det vara, och hur arg skulle inte folk bli?
Idén uppkom förresten när vi såg ett väldigt roligt scenario under lunchen, som skulle vara sjukt roligt att smygfota och författa något skandalöst omkring - trots att händelsen i själva verket var väldigt oskyldig.
Om vi skulle förverkliga den här idén skulle vi förresten kunna starta ett rykte om varför en av världens suraste personer log emot mig idag. Jag stod på jobbet (det var kort om folk på Shell, och snäll som jag är ställde jag upp), in kom surisen, jag sa något till surisens sällskap och plötsligt ser jag hur surisen ler stort. Jag fick helt seriöst en smärre chock, då surisen måste ha födds med mungiporna nere vid knäna. Men vad vet jag, de kanske håller på räta upp sig eller så håller surisen på växa i kapp de väldigt nedåthängande mungiporna.
Men då dessa bloggar är helt värdelösa med dåliga uppdateringen och avsaknad av smaskiga detaljer satt jag och VD idag under lunchen och spånade på att starta en egen blogg av "de sprids vidare/ryktas i Lycksele"-karaktär. Fast istället för att orka hålla reda på vad folk sysslar med på fritiden tänker vi snickra ihop egna historier helt hämtade från våra sjuka hjärnan. Hur roligt skulle inte det vara, och hur arg skulle inte folk bli?
Idén uppkom förresten när vi såg ett väldigt roligt scenario under lunchen, som skulle vara sjukt roligt att smygfota och författa något skandalöst omkring - trots att händelsen i själva verket var väldigt oskyldig.
Om vi skulle förverkliga den här idén skulle vi förresten kunna starta ett rykte om varför en av världens suraste personer log emot mig idag. Jag stod på jobbet (det var kort om folk på Shell, och snäll som jag är ställde jag upp), in kom surisen, jag sa något till surisens sällskap och plötsligt ser jag hur surisen ler stort. Jag fick helt seriöst en smärre chock, då surisen måste ha födds med mungiporna nere vid knäna. Men vad vet jag, de kanske håller på räta upp sig eller så håller surisen på växa i kapp de väldigt nedåthängande mungiporna.
torsdag 16 april 2009
Dirrrty!
Jag känner mig smutsig idag. Alltså inte smutsig som i skamlig eller så, utan mer bara skitig, skitigare, Anna. Det kan bero på att jag inte orkade/hann duscha imorse, och mitt hår därmed har fyllt sin skitighetskvot. Men jag skyller allt på Hanna: hon tvingade mig att tvätta håret varje dag i helgen eftersom Tommie är allergisk mot hästar och vi mockade (!) skit varje morgon. Det var faktiskt lite traumatiskt, mitt hår som jag vanligtvis tvättar var tredje dag fick sig nog en chock av att vara nytvättat varje dag. Men snart är ordningen återställd, tills dess får jag känna mig smutsig.
Jag åkte förresten buss hit till praktiken idag, och det blev ett kärt återseende med ingen mindre än busschaffören. Det var samma som körde idag idag som det brukade vara under min gymnasietid, och det första han sa var "det var inte igår!". Och det var det verkligen inte; sist jag åkte med den där bussen var för två år sedan.
När jag satt där, helt ensam i hela bussen, fick jag en hel del nostalgiska flashbacks: jag minns hur man stod en hög morgontrötta tonåringar och väntade på bussen, hur Conny jämt kom springande ner för Bbv-backen för att han var sen, estetarna som klev på på sista upphämtningsplatsen och hur jag oftast satt tyst och bara lyssnade på diverse skrävel för att jag inte orkade prata vid den tiden på morgonen.
Eftersom jag var själv på bussen idag fick jag en exklusiv avstigningsplats, bara en minut från min praktikplats. Han är snäll, min gamla busschafför.
Jag åkte förresten buss hit till praktiken idag, och det blev ett kärt återseende med ingen mindre än busschaffören. Det var samma som körde idag idag som det brukade vara under min gymnasietid, och det första han sa var "det var inte igår!". Och det var det verkligen inte; sist jag åkte med den där bussen var för två år sedan.
När jag satt där, helt ensam i hela bussen, fick jag en hel del nostalgiska flashbacks: jag minns hur man stod en hög morgontrötta tonåringar och väntade på bussen, hur Conny jämt kom springande ner för Bbv-backen för att han var sen, estetarna som klev på på sista upphämtningsplatsen och hur jag oftast satt tyst och bara lyssnade på diverse skrävel för att jag inte orkade prata vid den tiden på morgonen.
Eftersom jag var själv på bussen idag fick jag en exklusiv avstigningsplats, bara en minut från min praktikplats. Han är snäll, min gamla busschafför.
onsdag 15 april 2009
good doog
Vi har tinnitus
i hjärtat
på grund av imorse
Vi hör signaler
vi inte förstår
som väcker känslor
vi inte förmår
Som ett norrsken
en sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är oerhörd
men den drabbar oss
mest med sin försening
Solsystem till nervsystem
Femton sekunder av allt
(Femton sekunder av allt)
Från genombrott till sammanbrott
Femton sekunder av allt
Femton sekunder av allt
i hjärtat
på grund av imorse
Vi hör signaler
vi inte förstår
som väcker känslor
vi inte förmår
Som ett norrsken
en sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är oerhörd
men den drabbar oss
mest med sin försening
Solsystem till nervsystem
Femton sekunder av allt
(Femton sekunder av allt)
Från genombrott till sammanbrott
Femton sekunder av allt
Femton sekunder av allt
>>>>>>>>>>>>>> bob hund - tinnitus i ♥Boys, boys, boys...
Det är rätt lustigt hur bra koll vi är på att nosa upp spruckna förhållanden. Sen jag kom ut på köttmarknaden har några pojkar som jag inte hört av på hur länge som helst börjat kontakta mig igen. Och det är väl trevligt. Men samtidigt funderar jag lite över varför alla envisas med att fråga "har du och Simon gjort slut?" efter några inledande artighetsfraser. Varför bemödar man sig att fråga det, när man uppenbarligen vet svaret - hade jag inte varit singel skulle männen i fråga aldrig kontakta mig. Det är i alla fall vad jag misstänker.
Jag sitter i alla fall och knåpar på ett automatsvar som kommer dyka upp nästa gång jag får ovanstående fråga. Det blir kanske något i stil med "ja, jag och Simon har gjort slut, jag trivs med att vara singel och kommer fortsätta vara det ett bra tag framöver. Tack för omtanken, ha en bra dag!"
Jag sitter i alla fall och knåpar på ett automatsvar som kommer dyka upp nästa gång jag får ovanstående fråga. Det blir kanske något i stil med "ja, jag och Simon har gjort slut, jag trivs med att vara singel och kommer fortsätta vara det ett bra tag framöver. Tack för omtanken, ha en bra dag!"
tisdag 14 april 2009
Att flytta hem är inte att hitta hem
Det är en väldigt skum känsla att flytta hem igen efter att ha bott utan päronen under något år. Nu bor jag i och för sig i Piteå, men när jag är i Lycksele för att jobba, umgås med folk eller praktikisera bor jag ju i mitt gamla flickrum. Visst var det lite konstigt att flytta hemifrån också, men ändå inte lika jobbigt som att återvända. Det gör mycket ondare att operera tillbaka navelsträngen än att klippa den, liksom.
Inte känns det bättre för att mitt gamla rum ser ut som skit. My dear family har börjat använda det lite som förråd och hyst in diverse musikinstrument, en stationär dator som surrar när jag ska sova och annat skrot som de inte har plats för någon annanstans. Till råga på allt har de även haft sönder min helkroppsspegel, fyllt min gamla garderob med kontorsmaterial (vart ska mina kläder hänga egentligen??!) och julgardinerna sitter fortfarande kvar. Något säger mig att jag måste ta tag i detta och fixa förrådslokalen så den ser ut som mitt rum igen innan sommaren kommer. Jag skulle aldrig palla att bo i röran i typ två månader, har jag en känsla av.
Inte känns det bättre för att mitt gamla rum ser ut som skit. My dear family har börjat använda det lite som förråd och hyst in diverse musikinstrument, en stationär dator som surrar när jag ska sova och annat skrot som de inte har plats för någon annanstans. Till råga på allt har de även haft sönder min helkroppsspegel, fyllt min gamla garderob med kontorsmaterial (vart ska mina kläder hänga egentligen??!) och julgardinerna sitter fortfarande kvar. Något säger mig att jag måste ta tag i detta och fixa förrådslokalen så den ser ut som mitt rum igen innan sommaren kommer. Jag skulle aldrig palla att bo i röran i typ två månader, har jag en känsla av.
På VK!
Nu har jag snart avverkat de fyra första timmarna av min VFL. För er som inte vet så gör jag praktik på Västerbottens Kurirens lokalredaktion i Lycksele.
Som ni kanske förstår kan jag inte berätta så mycket om vad jag gör här: inom medievärlden ska ju det mesta vara lite hemligt, åtminstone fram till publicering. Men jag kan i alla fall tala om att jag har gjort en rolig grej på förmiddagen, och det verkar bli två bra veckor här!
Som ni kanske förstår kan jag inte berätta så mycket om vad jag gör här: inom medievärlden ska ju det mesta vara lite hemligt, åtminstone fram till publicering. Men jag kan i alla fall tala om att jag har gjort en rolig grej på förmiddagen, och det verkar bli två bra veckor här!
måndag 13 april 2009
Skrivet halvt i sömn
Det blev ett bra och lagomt lugnt avslut på påskhelgen för min del. Min kära kusin Jessica tittade förbi, vi satt ute i solen och snackade om vad som hänt sen sist vi sågs och som vanligt drabbades jag av en släng dålig samvete för att jag inte har hälsat på henne sen hon flyttade till Stockholm. Det var ändå två år sedan snart. Men jag ska ta tag i det inom en snar framtid har jag intalat mig själv.
Vi hann även ut en sväng till mormor/farmor (min mormor, Jessicas farmor) och vägen dit var så lerig och spårig att vi nästan höll på att åka av. Nästan så att man blev sugen på att låna en skrotbil och fara och köra rally efter vägen...
Påskhelgen toppades med en god middag och en sängfösarsmoothie som enligt Patrik smakade tårta och kändes lite bög att dricka. Ni får ursäkta att jag svammelskriver, men jag är så satans trött. Vette tusan hur jag ska ta mig upp imorrn; min praktik börjar klockan åtta. Och det vore ju ingen höjdare om jag försover mig första dan.
Vi hann även ut en sväng till mormor/farmor (min mormor, Jessicas farmor) och vägen dit var så lerig och spårig att vi nästan höll på att åka av. Nästan så att man blev sugen på att låna en skrotbil och fara och köra rally efter vägen...
Påskhelgen toppades med en god middag och en sängfösarsmoothie som enligt Patrik smakade tårta och kändes lite bög att dricka. Ni får ursäkta att jag svammelskriver, men jag är så satans trött. Vette tusan hur jag ska ta mig upp imorrn; min praktik börjar klockan åtta. Och det vore ju ingen höjdare om jag försover mig första dan.
Bilder från helgen på landet
Det är nästan så att jag redan längtar tillbaka till Sundsvall, och framförallt landet då. Jag tror banne mig att det bor en liten lantlolla i mig! Bli inte förvånade om jag sitter ute på min bondgård om tio år omgärdade av kor, hundar och andra kreatur...
Hur som helst, här följer lite bilder från helgen. De får väl tala lite för sig själv (med lite stöd av bildtext).
"Min" häst och min assistent Hanna. Hon tvingade mig att greja allt med sadlingen och det själv, fast hon var inte sen att ge mig lite hjälp när det behövdes...
Ridturen var ett riktigt äventyr. Innan Hanna hade hunnit förklara var stoppfunktionen satt på hästen sprang Sunna ut på storvägen i en hög fart, och hann en bra bit innan jag listat ut hur man fick stopp på henne. Dessutom lyckades jag få henne att galoppera några gånger, men det var mest bara roligt när det gick fort!
På bonngården bor även gullegrisen Frans, som ställde till med ett smärre kaos när han kutade in i hästhagen rakt emot den smådjursfientliga hästen Melissa. Turligt nog gick det bra, men det tog sin lilla tid att jaga ut han därifrån.
Efter ridturen korkades vinflaskan upp - det är inte varje dag man sitter och dricker ett glas rött mitt på blanka dan iklädd mjukisbyxor och lånad sovtröja! Fast på landet bryr man sig inte om sånt, haha.
Efter en heldag utomhus fixade Hanna en supergod middag! (Jag börjar se ut att vara i snean' redan här...)
Potatisknyte med lax och räkor á la Hanna - mums!
Resten av kvällen spenderades åt att titta djupt ner i flaskan...
... röka vattenpipa...
... odla franska mustascher och sucka över nördarna som satt och kollade på bilfilmer på youtube...
... använda Hannas rygg som klotterplank...
... åka på tömma-föräldrarnas-barskåpsturné...
... och slicka Hanna ömsint i ansiktet när grabbarna ville se kvinnlig kärlek. Hehe.
I lördags skulle vi egentligen på krogen, men ni ser ju hur det slutade...
Hur som helst, här följer lite bilder från helgen. De får väl tala lite för sig själv (med lite stöd av bildtext).
"Min" häst och min assistent Hanna. Hon tvingade mig att greja allt med sadlingen och det själv, fast hon var inte sen att ge mig lite hjälp när det behövdes...
Ridturen var ett riktigt äventyr. Innan Hanna hade hunnit förklara var stoppfunktionen satt på hästen sprang Sunna ut på storvägen i en hög fart, och hann en bra bit innan jag listat ut hur man fick stopp på henne. Dessutom lyckades jag få henne att galoppera några gånger, men det var mest bara roligt när det gick fort!
På bonngården bor även gullegrisen Frans, som ställde till med ett smärre kaos när han kutade in i hästhagen rakt emot den smådjursfientliga hästen Melissa. Turligt nog gick det bra, men det tog sin lilla tid att jaga ut han därifrån.
Efter ridturen korkades vinflaskan upp - det är inte varje dag man sitter och dricker ett glas rött mitt på blanka dan iklädd mjukisbyxor och lånad sovtröja! Fast på landet bryr man sig inte om sånt, haha.
Efter en heldag utomhus fixade Hanna en supergod middag! (Jag börjar se ut att vara i snean' redan här...)
Potatisknyte med lax och räkor á la Hanna - mums!
Resten av kvällen spenderades åt att titta djupt ner i flaskan...
... röka vattenpipa...
... odla franska mustascher och sucka över nördarna som satt och kollade på bilfilmer på youtube...
... använda Hannas rygg som klotterplank...
... åka på tömma-föräldrarnas-barskåpsturné...
... och slicka Hanna ömsint i ansiktet när grabbarna ville se kvinnlig kärlek. Hehe.
I lördags skulle vi egentligen på krogen, men ni ser ju hur det slutade... Nu måste jag dra iväg och leka datasupport till farfar. Vi hörs senare!
Efter en skön helg på Njurundaranchen
Nu har jag styrt kosan mot de lappländska vidderna igen, efter en toppenhelg i Sundsvall. Det var verkligen underbart att loda runt i fula kläder, känna sig genuint skitig, andas lantluft och ta det piano.
Fast riktigt lugnt var det såklart inte hela tiden: i fredags efter att vi hade mockat skit i stallet och tagit oss en ridtur (eller, jag red och Hanna försökte springa efter den galopperande pållen) korkade vi upp rödvinsflaskan. Skit samma att klockan just passerat 13-snåret, på landsbygden existerar inte such things as tider! Fast sen fick vi ju betala priset för vår femtontimmarsfylla: i lördags när vi egentligen skulle ut på krogen låg vi i sängen hela kvällen och såg djurprogram.
Men det var inte hästskit det heller.
Bilder och Sundsvallsstories kommer imorrn, typ. Nu ska jag suzzza...
Jag visar mina ryttarskills på min nya vän Sunna
Fast riktigt lugnt var det såklart inte hela tiden: i fredags efter att vi hade mockat skit i stallet och tagit oss en ridtur (eller, jag red och Hanna försökte springa efter den galopperande pållen) korkade vi upp rödvinsflaskan. Skit samma att klockan just passerat 13-snåret, på landsbygden existerar inte such things as tider! Fast sen fick vi ju betala priset för vår femtontimmarsfylla: i lördags när vi egentligen skulle ut på krogen låg vi i sängen hela kvällen och såg djurprogram.
Men det var inte hästskit det heller.
Bilder och Sundsvallsstories kommer imorrn, typ. Nu ska jag suzzza...
Jag visar mina ryttarskills på min nya vän Sunnatorsdag 9 april 2009
Kill your darlings
Typ nu har jag börjat med packningen inför morgondagens avfärd. Verkligen bra planering sisådär nio timmar innan avfärd och jag ska dessutom hinna sova, käka frukost och sånt innan bussen går... Tur att bussfärden är lång, då har jag ju lite tid att vila upp mig.
Jag har insett att det är en omöjlighet att få med mig tre veckors packning i min resväska och sportbag, men jag hatar att sålla bort plagg som jag verkligen vill ha med mig! Fast lite onödigt är det kanske att ta med sig fyra festblåsor...
Nej, nu ska datorn också packas ner- hur jag nu ska få plats med den?
Vi hörs när vi hörs hörrni, tills dess får ni ha en trevlig stjärttorsdag!
Jag har insett att det är en omöjlighet att få med mig tre veckors packning i min resväska och sportbag, men jag hatar att sålla bort plagg som jag verkligen vill ha med mig! Fast lite onödigt är det kanske att ta med sig fyra festblåsor...
Nej, nu ska datorn också packas ner- hur jag nu ska få plats med den?
Vi hörs när vi hörs hörrni, tills dess får ni ha en trevlig stjärttorsdag!
onsdag 8 april 2009
Mitt i städningen
Vet ni vad det är för skillnad på en blondin och en dammsugare?
- Blondinen behöver man inte sätta på för att hon ska börja suga.
- Blondinen behöver man inte sätta på för att hon ska börja suga.
I'm leaving tomorrow
Idag är magen helt återställd, det blev ingen sjukhusvistelse i natt! Sömn kanske är ett universalmedel ändå?
Ikväll har jag ingen tid att gnöla över förkylningar eller annat, för jag har sjukt (!) mycket saker att göra. Packa, städa, fika med Emma och Dennis och lite andra småsaker... Imorgon drar jag ner till Sundsvall för att busa med Hanna hela helgen. Det ska bli så himla roligt, jag lääängtar.
Däremot känns det lite sorgligt att lämna Piteå i tre veckor, när jag ska göra min VFL i Lycksele. Jag kommer sakna folket här uppe som fan under den tiden. Och inte gör det saken bättre att vi bara har en månad kvar av läsperioden när vi kommer tillbaka - hur fan ska det gå i sommar? Tur i alla fall att jag ska ut på några Sverigetrippar, då får jag förhoppningsvis träffa några kända ansikten från klassen.
Ikväll har jag ingen tid att gnöla över förkylningar eller annat, för jag har sjukt (!) mycket saker att göra. Packa, städa, fika med Emma och Dennis och lite andra småsaker... Imorgon drar jag ner till Sundsvall för att busa med Hanna hela helgen. Det ska bli så himla roligt, jag lääängtar.
Däremot känns det lite sorgligt att lämna Piteå i tre veckor, när jag ska göra min VFL i Lycksele. Jag kommer sakna folket här uppe som fan under den tiden. Och inte gör det saken bättre att vi bara har en månad kvar av läsperioden när vi kommer tillbaka - hur fan ska det gå i sommar? Tur i alla fall att jag ska ut på några Sverigetrippar, då får jag förhoppningsvis träffa några kända ansikten från klassen.
tisdag 7 april 2009
Whine, whine, whine...
Om du har lust att läsa något roligt och uppryckande kan ni ju sluta läsa här. Ikväll är en riktig helveteskväll för min del, nämligen.
Jag är jävligt trött, förkyld så inni helvetet, har magkramper så jag håller på förgås av smärta och som inte det vore nog fick jag just storstryk i Monopol! Fyfan ändå.
Dessutom blir jag skitnojig när jag får den här typen av magsmärta och tänker att det är sjukhuset nästa som gäller. Det vore ju inte första gången jag fick snitta upp magen precis...
Nu ska jag i alla fall försöka åtgärda problem nr. 1 genom att hoppa i säng och försöka sova bort allt jävulskap. Håll tummarna för att det inte blir någon tur till de gröna korridorerna i natt!
Jo, det gjorde rätt ont.
Jag är jävligt trött, förkyld så inni helvetet, har magkramper så jag håller på förgås av smärta och som inte det vore nog fick jag just storstryk i Monopol! Fyfan ändå.
Dessutom blir jag skitnojig när jag får den här typen av magsmärta och tänker att det är sjukhuset nästa som gäller. Det vore ju inte första gången jag fick snitta upp magen precis...
Nu ska jag i alla fall försöka åtgärda problem nr. 1 genom att hoppa i säng och försöka sova bort allt jävulskap. Håll tummarna för att det inte blir någon tur till de gröna korridorerna i natt!
Jo, det gjorde rätt ont.måndag 6 april 2009
Män som hatar muskulösa kvinnor
Alltid ska det vara nåt när man tränar! Under kvällens styrkemixpass höll mina knän, men istället var jag helt orkeslös eftersom jag är förkyld. Utan att gå in på äckliga detaljer kan jag säga att misstänker att jag har en infektion i kroppen, tolkat utifrån mitt snor...
Tur att jag hade käkat två kilo pasta innan träningen i alla fall, för det var nog den enda källan till energi jag hade i kroppen idag.
Nåväl. När jag stod och snöt mig mellan övningarna kom jag att tänka på en diskussion som jag och en manlig bekant hade för någon vecka sedan, som minst sagt retade upp mig. Han anser att det är bra att kvinnor tränar, men det får inte synas på oss i form utav muskler. Klart han får ha sin åsikt, men det som irriterade mig var att han hävdade att alla män tyckte som han.
Okej, om jag då skulle köpa hans resonemang att alla män vill ha vältränade tjejer men att det inte ska synas - vad i helvete gör vi fruntimmer på gym? De flesta hävdar ju att man går och tränar "för att må bra", men det väl max halva sanningen i de flesta fall. Klart vi nöter gymgolv för att få snygga, muskulösa kroppar! Jag skulle inte alls tycka att det var roligt att träna om jag inte skulle få något kvitto i form av biceps och liknande
Nej, den här snubben (som är en bra kille i övrigt, kan tilläggas) verkar leva i någon värld där han vill att vi tjejer bara ska stå framför gymspegeln och flasha våra naturligt fasta stjärtar, lyftandes ett kilos-hantlar med rädsla för att lägga på oss muskler. Jag tror jag ska ta med han på ett pass på Korpen någon gång för att motbevisa hans tes om att muskler på kvinnor = fult. Några av ledarna där har faktiskt bland som snyggaste armarna jag har skådat.
Själv tycker jag att body builders inte är snygga med sina råpumpade kroppar, men för det säger jag inte att alla tycker det är fult. Bara för att jag är kvinna är jag ju inte automatiskt talesman för alla med fitta, precis lika lite som den här tjejmuskelhatande killen är företrädare för alla med kuk.
Tur att jag hade käkat två kilo pasta innan träningen i alla fall, för det var nog den enda källan till energi jag hade i kroppen idag.
Nåväl. När jag stod och snöt mig mellan övningarna kom jag att tänka på en diskussion som jag och en manlig bekant hade för någon vecka sedan, som minst sagt retade upp mig. Han anser att det är bra att kvinnor tränar, men det får inte synas på oss i form utav muskler. Klart han får ha sin åsikt, men det som irriterade mig var att han hävdade att alla män tyckte som han.
Okej, om jag då skulle köpa hans resonemang att alla män vill ha vältränade tjejer men att det inte ska synas - vad i helvete gör vi fruntimmer på gym? De flesta hävdar ju att man går och tränar "för att må bra", men det väl max halva sanningen i de flesta fall. Klart vi nöter gymgolv för att få snygga, muskulösa kroppar! Jag skulle inte alls tycka att det var roligt att träna om jag inte skulle få något kvitto i form av biceps och liknande
Nej, den här snubben (som är en bra kille i övrigt, kan tilläggas) verkar leva i någon värld där han vill att vi tjejer bara ska stå framför gymspegeln och flasha våra naturligt fasta stjärtar, lyftandes ett kilos-hantlar med rädsla för att lägga på oss muskler. Jag tror jag ska ta med han på ett pass på Korpen någon gång för att motbevisa hans tes om att muskler på kvinnor = fult. Några av ledarna där har faktiskt bland som snyggaste armarna jag har skådat.
Själv tycker jag att body builders inte är snygga med sina råpumpade kroppar, men för det säger jag inte att alla tycker det är fult. Bara för att jag är kvinna är jag ju inte automatiskt talesman för alla med fitta, precis lika lite som den här tjejmuskelhatande killen är företrädare för alla med kuk.
10 minutes of fame
För sisådär tre veckor sedan hade vi en studiosändning i TV-kursen, men eftersom jag var tvungen att stressa till Lycksele just efteråt har den som fallit i glömska. Hur som helst var det hur kul som helst, trots att det var jättemycket jobb innan det skulle gå ut på webben. Det är svårt att tro att den tio minuterssändning behöver så mycket förberedelse! Fast då var vi i och för sig nybörjare vilket gör att det tar ännu längre tid med saker och ting jämfört med proffsen...
Jag roffade åt mig "jobbet" som programledare, och efter den sändningen har jag blivit hur sugen som helst på att läsa en programledarkurs. Mest på skoj, eftersom jag fortfarande är inne på tidningsjournalistiken.
Jag har väntat på att vår sändning ska hamna i arkivet på Medieplattformen då jag vet att många av mina vänner missade programmet, men de som ansvarar för den biten verkar inte ha fått tummen ur. Men jag hojtar när/om den dyker upp! Själv hade jag velat se en bakom kulisserna-film från arbetet, jag missade ju vad alla höll på med i kontrollrummet när jag själv satt jag smilade upp mig framför kameran. Men jag kan ändå säga att alla gjorde ett superjobb: vare sig man var scripta, bildproducent, ljudtekniker, fotograf, studioman eller något annat var alla som gjutna på sina platser!
The crew: André, Malin, Emma, Dennis, Vanessa, Fredrik, Nicole och Sandra (Angelica var dock bortsprungen när jag tog bilden, och jag står bakom kameran)
Emma lämnade helst inte sin bildproducentplats under sändningsdagarna.
Dennis och Vanessa lekte studioman och fotograf mellan genrepen
Förberedelser i kontrollrummet inför the real deal
Jag roffade åt mig "jobbet" som programledare, och efter den sändningen har jag blivit hur sugen som helst på att läsa en programledarkurs. Mest på skoj, eftersom jag fortfarande är inne på tidningsjournalistiken.
Jag har väntat på att vår sändning ska hamna i arkivet på Medieplattformen då jag vet att många av mina vänner missade programmet, men de som ansvarar för den biten verkar inte ha fått tummen ur. Men jag hojtar när/om den dyker upp! Själv hade jag velat se en bakom kulisserna-film från arbetet, jag missade ju vad alla höll på med i kontrollrummet när jag själv satt jag smilade upp mig framför kameran. Men jag kan ändå säga att alla gjorde ett superjobb: vare sig man var scripta, bildproducent, ljudtekniker, fotograf, studioman eller något annat var alla som gjutna på sina platser!
The crew: André, Malin, Emma, Dennis, Vanessa, Fredrik, Nicole och Sandra (Angelica var dock bortsprungen när jag tog bilden, och jag står bakom kameran)
Emma lämnade helst inte sin bildproducentplats under sändningsdagarna.
Dennis och Vanessa lekte studioman och fotograf mellan genrepen
Förberedelser i kontrollrummet inför the real dealsöndag 5 april 2009
Jag är en renflicka
Middagen igår hos André var supertrevlig och jättegod! Han hade verkligen ansträngt sig och bjöd på vitlöksstekta kycklingfiléer, klyftpotatis, potatiskroketter, sallad och ett göttigött portugisiskt (såklart) vin till. Och efter middan blev det glass med chokladsås - vilket känns det som en perfekt anpassad efterrätt för just mig! Vi kikade även på läskiga the Shining - varför kan dagens skräckfilmer inte vara lika bra som back in the days? - och snackade en massa skit. En riktig helkväll alltså!
Idag fick jag förresten veta en jätterolig grej! Jag lyssnade som vanligt på radion (jag har blivit gravt radioberoende) och fick höra att Lady Gaga ska spela på Gröna Lund i början av augusti. Jag kollade upp det och hon gästar huvfudstaden den 2/8. Jävligt perfekt alltså, eftersom jag, Sandra och VD kommer att befinna oss just i Stockholm några dagar innan vår Laganas-resa den fjärde. Så utan att tillfråga de andra har nu bestämt att vi ska gå och kolla på min hjältinna på Grönan. Snacka om bra uppladdning inför utlandet...
Hasta en Estocolmo, cariña
Idag fick jag förresten veta en jätterolig grej! Jag lyssnade som vanligt på radion (jag har blivit gravt radioberoende) och fick höra att Lady Gaga ska spela på Gröna Lund i början av augusti. Jag kollade upp det och hon gästar huvfudstaden den 2/8. Jävligt perfekt alltså, eftersom jag, Sandra och VD kommer att befinna oss just i Stockholm några dagar innan vår Laganas-resa den fjärde. Så utan att tillfråga de andra har nu bestämt att vi ska gå och kolla på min hjältinna på Grönan. Snacka om bra uppladdning inför utlandet...
Hasta en Estocolmo, cariñaHellre rockstjärnor än ballongkonstnärer
HAHAHAHA, NU DÖR JAG SERIÖST! I somras var jag iväg på Emax i Örebro, och när jag bloggade om det berättade jag om en 37-årig ballongkonstnär som limmade stenhårt på mig i tågkupén på vägen dit. Jag sov med ena ögat öppet, om vi säger så - han var riktigt sliskig! Gissa hur mycket jag började garva nyss när denne karl dyker upp i Talang 2009 (TV:n står på och visar reprisen) och börjar göra ballongtrix ackompanjerad av "En rosa helikopter". Herreguuuud... Jag dör, jag dör, jag dör.
Nu har jag bytt kanal i alla fall, det blev bara för mycket. Istället kollar jag på Grillad i SVT, där ingen mindre än Sveriges hetaste karl Dregen blir driven med. Jag måste säga att skämten är sådär, men Dregen är snygg som vanligt.
Nu har jag bytt kanal i alla fall, det blev bara för mycket. Istället kollar jag på Grillad i SVT, där ingen mindre än Sveriges hetaste karl Dregen blir driven med. Jag måste säga att skämten är sådär, men Dregen är snygg som vanligt.
F U
Fuck you
Fuck you very very much
Cause we hate what you do
and we hate your whole crew
So please don't stay in touch
Fuck you
Fuck you very very much
Cause your words don't translate
and it's getting quite late
So please don't stay in touch
lördag 4 april 2009
På väg på middagsbjudning
Nu ska jag sticka iväg på romantisk middag för två hos André! Fast det är jag själv som har hittat på att det ska vara en romantisk tillställning, hehe. Eftersom André har en förmåga att jämnt klä sig så snyggt tänker jag inviga min nya klänning i kväll. Visst är den söt?
För övrigt har jag den snyggaste fotominen i stan.
För övrigt har jag den snyggaste fotominen i stan.Skogisfest i Umeå
Jag ångrar inte för en sekund att jag utsatte mig för totalt 6,5 timmars bussresa och åkte till Umeå igår, för det var verkligen skitroligt! Thiger hade bjudit in folk hej vilt, och vi blev väldigt många i hennes crib på 40 kvadrat. Mest jägmästarstudenter of course, eftersom det är det hon själv läser.
Det bjöds på tårta och chips med några hemgjorda dipper till som jag och Thiger hade gjort själva. Ni skulle bara ha smakat min guacamole, den var farligt god - till och med jag som inte tycker om det i vanliga fall älskade den! Men då var den ju också made by a mästerkock, hehe.
Jag lyckades hålla mig på mattan hela kvällen när det gällde alkoholintaget: löftet jag hade gett både mig själv och VD om att inte dricka för mycket infriades alltså. Och det är jag väldigt glad för, då jag mådde fint både igår och idag (bortsett från den vanliga bakishuvudvärken, men den får jag även om jag bara luktar på en öl kvällen innan. Typ.).
Utgången blev på Skogis, SLUs studentkår. Den skilde sig en hel del från Piteås kårhus i det avseendet att det hängde älghorn och dylikt på väggarna. Ja, och så var baren billigare - ett poäng till Skogis för det! Klackarna stod i taket som sig bör på en fredagskväll vilket gav upphov till att jag knappt kunde gå när det vankades hemgång. Thiger försökte bära mig på ryggen en bit, vilket gick sådär, och sedan ville jag mest bara krypa fram - så ont hade jag. Min sengångarstil gjorde att vi missade sista bussen, men som tur är har jag kontakter även i Umeå som ställer upp och skjutsar klockan halv tre en fredagsnatt. Tur det, för mina fötter hade inte pallat många meter till.
Jag hade laddat kamerabatteriet innan jag for igår, men när jag satte mig på bussen idag insåg jag att jag inte hade tagit en enda bild under kvällen/natten. Lite snopet kanske, men jag ser det som ett tecken på att festen var så rolig när jag helt glömde bort att fota folket. För er som undrar kan jag i alla fall tala om att skogiskillarna var snyggare än vad jag hade trott. Inga halvfeta gubbtypser i flanellskjorta och keps fanns i sikte, vilket var mina fördomar.
Förresten fick jag en lite udda present just innan hemgången. En av killarna vi hängde med stoppade ner handen i min jackficka, stoppade ner något och sa att jag inte fick kolla vad det var förrän vi kom hem. När vi satt och väntade på skjutsen i en busskur kunde jag dock inte hålla mig från att kolla och i min ficka fann jag tre kondomer, två små förpackningar glidmedel och fyra tepåsar (!). Vilket får mig att undra om 1. killen tyckte att jag såg ut att vara i behov av det 2. om han gav bort de i besvikelse över att han var tvungen att gå hem ensam eller 3. han helt enkelt ville vara snäll. Lite gulligt tyckte jag i alla fall att det var!
I brist på partybilder får ni se en bild på min fina present
Det bjöds på tårta och chips med några hemgjorda dipper till som jag och Thiger hade gjort själva. Ni skulle bara ha smakat min guacamole, den var farligt god - till och med jag som inte tycker om det i vanliga fall älskade den! Men då var den ju också made by a mästerkock, hehe.
Jag lyckades hålla mig på mattan hela kvällen när det gällde alkoholintaget: löftet jag hade gett både mig själv och VD om att inte dricka för mycket infriades alltså. Och det är jag väldigt glad för, då jag mådde fint både igår och idag (bortsett från den vanliga bakishuvudvärken, men den får jag även om jag bara luktar på en öl kvällen innan. Typ.).
Utgången blev på Skogis, SLUs studentkår. Den skilde sig en hel del från Piteås kårhus i det avseendet att det hängde älghorn och dylikt på väggarna. Ja, och så var baren billigare - ett poäng till Skogis för det! Klackarna stod i taket som sig bör på en fredagskväll vilket gav upphov till att jag knappt kunde gå när det vankades hemgång. Thiger försökte bära mig på ryggen en bit, vilket gick sådär, och sedan ville jag mest bara krypa fram - så ont hade jag. Min sengångarstil gjorde att vi missade sista bussen, men som tur är har jag kontakter även i Umeå som ställer upp och skjutsar klockan halv tre en fredagsnatt. Tur det, för mina fötter hade inte pallat många meter till.
Jag hade laddat kamerabatteriet innan jag for igår, men när jag satte mig på bussen idag insåg jag att jag inte hade tagit en enda bild under kvällen/natten. Lite snopet kanske, men jag ser det som ett tecken på att festen var så rolig när jag helt glömde bort att fota folket. För er som undrar kan jag i alla fall tala om att skogiskillarna var snyggare än vad jag hade trott. Inga halvfeta gubbtypser i flanellskjorta och keps fanns i sikte, vilket var mina fördomar.
Förresten fick jag en lite udda present just innan hemgången. En av killarna vi hängde med stoppade ner handen i min jackficka, stoppade ner något och sa att jag inte fick kolla vad det var förrän vi kom hem. När vi satt och väntade på skjutsen i en busskur kunde jag dock inte hålla mig från att kolla och i min ficka fann jag tre kondomer, två små förpackningar glidmedel och fyra tepåsar (!). Vilket får mig att undra om 1. killen tyckte att jag såg ut att vara i behov av det 2. om han gav bort de i besvikelse över att han var tvungen att gå hem ensam eller 3. han helt enkelt ville vara snäll. Lite gulligt tyckte jag i alla fall att det var!
I brist på partybilder får ni se en bild på min fina presentLaganas countdown
Sandra påminde mig idag om att det bara är fyra månader tills vi åker till Laganas! Fan vad jag längtar, det ska bli så jäkla roligt att åka iväg och spendera fjorton dagar med två av mina absoluta favoriter.
fredag 3 april 2009
Mot Ume!
Nu drar jag till Umeå!
Vi hörs imorrn.
Sist jag och Thiger festade tillsammans var på juldagen.
På den här bilden är VickelivickanVD med också!
Vi hörs imorrn.
Sist jag och Thiger festade tillsammans var på juldagen. På den här bilden är VickelivickanVD med också!
Uuäääh!
Tack Norrmejerier för att ni förstörde min frukost! Jag käkade just (en sen) frulle och skulle testa jordgubbsfil, och det är nog den värsta skiten jag har smakat. Jag hade nästan hellre ätit min egen spya med lite flingor till, så äcklig var filen.
Den smakade dock misstänkt gammal och sur men det står på förpackningen att den inte går ut förrän 5 april. Så det kanske bara är så, att Norrmejeriers jordgubbsfil smakar härsken kräk.
Den smakade dock misstänkt gammal och sur men det står på förpackningen att den inte går ut förrän 5 april. Så det kanske bara är så, att Norrmejeriers jordgubbsfil smakar härsken kräk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)