För andra natten i rad kom jag hem sent för att vara vardag, när huset var släckt och allt var tyst. Igår var jag 3 mil från Lycksele city, idag 13 mil.
Umeyokvällen såg i sin korthet ut som följande:
Subway var en besvikelse. Av någon outgrundlig anledning har de slutat med chicken thikka och jag fick nöja mig med den något sämre chicken teriyaki. Jag ska dissa subban hädanefter.
VD's brorsbarn Malte var en riktig sötong, fast jag var glad att han sov när vi var där och hälsade på. Vakna bebisar har en tendens att få mig att känna mig besvärad, jag är nog inte redo för att bli mamma på ett lååångt tag...
Bion var bäst! Vi såg Slumdog Millionare, jag har inte läst ett ont ord om den och kanske tråkigt nog måste jag stämma in i hyllningskören. Jag gillade i helhet och detaljerna i synnerhet: hjärtan på tickande sekundvisare, girighet i form av byggnadskomplex som reflekterades i solglasögon... Lovely! Jag vill egentligen inte vara mainstream och skriva "se den", men jag gör det ändå. Ni måste se den! (Fast ni kan dock lämna biosalongen/stänga av filmen när filmen fått sitt happy ending, Bollywoodscenen i slutet är enbart skrattretande.)
Förresten har en tanke fått fäste i mitt huvud och växt sig starkare under kvällen - vafan tror folk om mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar