Från pympati till party

Egentligen skulle jag blogga om hur jäkla förbannad jag var när jag kom hem idag, men eftersom all ilska rann av mig lika fort som pappa hann säga "vi känner ingen pympati för dig" (ja: pympati. Han är ju en idiot ibland!) skiter jag i det. Jag har kort stubin, men dynamiten sprängs ganska fort.

Istället kan jag berätta lite om min lördagskväll som bland annat innefattade äckligt gott kolgrillat, en naken Johan, drinkar som smakade söt sprit med färgämne blandad av den nakne bartendern (som vid det laget fått på sig både kallingar och tisha - puh!), ett jobbigt tv-spel som jag var kung på, vedervärdig 90-talsmusik på hotellet (de spelade inte ens Spice Girls!!!) och en ängel vid namn Robban som räddade mig från att göra en walk of shame i söndags. Ja, och så VD såklart - hon var ju det vackra i kråksången!
Just det, jag skulle berätta något om lördagskvällen... Den var ingen höjdare, speciellt inte i slutet - inte mindre än tre karlar kom fram och påtalade att jag och VD såg ledsna ut. Njasi gubbs, vi var mest bara less.

Tur att man aldrig kan ha tråkigt med dig i alla fall, Deedee!
(Sandra - du måste hänga på nästa gång!!!)