Jag och VD lagade, under kaosliknande omständigheter, mat till födelsedagsbarnet och som tack för vår insats bjöd hon på tårta. Som vanligt var den sagolikt fin - och god, förstås. Enda nackdelen med Sandras tårta är att man är lite rädd för att skära i den. Det känns nästan som att börja kludda på en 100-årig fresk...
Såhär såg Sandras skapelse ut i år. Om någon är nyfiken på hur den smakade kan ni ta del av innehållet på hennes blogg. Går ni in där kan ni förresten passa på att skicka en kommentar om att Sandra ska öppna ett eget konditori (jag och VD har satt igång en övertalningskampanj...)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar