Tigrinnan är tillbaka

Sent igår kväll fick jag extra efterlängtat besök av fröken Thiger. Extra efterlängtat eftersom vi inte setts på ganska exakt ett år. I slutet av augusti förra året stack hon till Kanada och därför har vår kontakt varit skral. Vi ägnade flera timmar av nattens och förmiddagens timmar åt den smått omöjliga uppgiften att försöka ta igen för allt prat vi missat under det gångna året. 

Thiger berättade om sin vardag i Vancouver, livet som resande säljare runt hela Kanada, galna Vegas-minnen och det öppenhjärtliga klimatet på andra sidan pölen. 
Jag försökte kontra med mina historier om ett liv som ständig vikarie och hur jag sakteligen håller på förvandlas till en pensionär i sinnet. 

Fastän jag gläds över hur bra Thiger haft det i Kanada (jo, faktiskt!) är jag ännu gladare över att hon är hemma igen. Nog för att hon inte kommer bosätta sig i Umeå nu, men det blir förhoppningsvis tätare kontakt utan den förbenade tidsskillnaden.

Äntligen hemma!