Ikväll har jag i alla fall hunnit hälsa på Idamari en sväng och surrat över en kopp kaffe. Det är alltid så trivsamt att träffa henne! Är sannerligen glad över att jag lärt känna henne.
Nu har jag för avsikt att chocka mig själv genom att gå och lägga mig. Känns som att det inte är första gången jag skriver något i den stilen, men av någon anledning brukar jag aldrig lyckas... Fast någon gång måste väl vara den första, tycker jag.
Ett stundvis mycket passande självporträtt, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar