Den där kvällen som till en början inte skiljde sig nämnvärt från någon annan kväll men som förvandlades till en emotionell avgrund och en evig saknad.
Allt har inte varit en sorg sedan Johan försvann - långt ifrån! - men det ledde till en längtan efter någon som aldrig kommer tillbaka. Fasen vad han fattas mig.
Ganska exakt det är det som snurrat i min skalle hela dagen.
Men (för det finns alltid ett men, även i de svåraste av stunder har jag upptäckt)! Idag har jag ännu en gång också upptäckt vilka fantastiskt fina människor jag har förmånen att ha omkring mig. Tänk om jag inte haft dem. Då hade nog allting varit helt svart sedan den 19 oktober 2010.
3 kommentarer:
Skönt med fantastiska vänner som ger dej styrka Anna! Var rädd om dom. Stor KRAM!
Vi finns alltid här Anna, har för mig att jag talat om det tidigare men har faktiskt sett dig som en fusksyster, för det känns faktiskt så!! Så då vet du att du verkligen är omtyckt :)
Mami: Det försöker jag verkligen vara, för de är precis som du säger helt fantastiska! Kram!
Robban: Du är så fin min kära vän! <3
Skicka en kommentar