Som jag skrivit tidigare blir det mycket Game of Thrones. Förvisso är avsnitten nedladdade (inte av mig!) men jag räknar det ändå som tv-tittande. Herreminje vad bra denna serie är! Har sett lite mer än hälften av andra säsongen, så nu måste jag verkligen hushålla med avsnitt till nästa säsong kommer. Och jag som inte ens gillar fantasy.
Sedan följer jag förstås Project Runway Sverige, programmet jag längtat efter sedan nyheten om den svenska upplagan nådde mig i början av sommaren. Här kan vi snacka besvikelse. Det är förstås inte Sofi Fahrmans fel, men det hårt mallade formatet gör att hon framstår som en blek kopia av Heidi Klum. Faktum är att hela produktionen osar blek kopia.
Jag kan dock inte sluta titta förrän Björn har åkt ut och Naim har vunnit alltihopa. Det går bara inte.
Det senaste tillskottet till min tv-tittarorgie har premiär först i morgon, men går att tjuvkika på redan nu. Det är förstås Jakten på det perfekta livet med Hanna Hellquist. Härliga, ärliga, okonstlade Hanna som jag älskar trots att jag aldrig träffat människan. Jag blev verkligen glad när jag såg att hennes nya program skulle ha premiär och än mer lycklig när jag faktiskt hade sett första avsnittet. Det om något gör att det inte känns så dumt att halvligga i soffan med tända ljus och flimrande skärm, bara för att man inte vill vara ute och halka med cykeln så att man ofrivilligt sätter sig i en vattenpöl (hände mig imorse).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar