Först nu? kanske några av er tänker. Redan? är snarare det ord som ekar uppgivet i mitt huvud.
Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli den här julvurmaren jag nu (tydligen?) är. Men jag har verkligen uppskattat Sandras krans som prytt vår trappuppgång så fint. Och julstjärnan och adventsljusstaken som lyst upp våra fönster. För att inte tala om julgranen som stått så grön och grann i lägenheten, fastän den är högst artificiell. Nu gapar lägenheten liksom tom.
Eller nästan tom, rättare sagt. Jag hade tänkt göra bortstökandet till en dra av plåster-process: Snabbt och känslolöst. Men så insisterade Johan på att behålla pepparkakshuset och -hjärtanen, så de får stå/hänga kvar ett tag till (man är väl inte den som är den.......). Kanske blir det en repris av fjolåret, när pepparkakshuset fick följa med ända in i april? Eller det kanske rent av går att konservera det på något sätt så att det kan utgöra en permanent dekor här hemma..?
Nej, nu får det vara slut på julpyntsfunderingsfånerier för ikväll. Fast säg gärna till om ni känner till någon bra pepparkakshuskonserveringsmetod!
Snart som året runt-pynt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar