I förkylningens klor

I onsdags vaknade jag upp med en konstig känsla i kroppen. Det tog emot att andas och jag kunde inte riktigt förstå varför. Jag förstod inte alls, förrän halsontet eskalerade under dagen och förkylningen slog klorna omkring min arma kropp. 

Här har jag varit frisk som en nötkärna under hela vintern och så anfaller de där jävla bacilluskerna nu. Helvete!

Och det värsta är att jag inte ens ser sjuk ut, enligt min närmaste kollega. Trots att jag blir helt andfådd enbart av att gå uppför en trappa. Helt värdelöst, eftersom eventuella sympatier uteblir. 

Om jag däremot ska finna något positivt med att åka på den (tydligen) obligatoriska flusan, måste jag säga att jag gillar min röst mer när den är hes. Den låter åtminstone rätt het i mina egna öron. 

Ikväll har jag för övrigt varit på AW med fint Folkbladetfolk. Fick brottas mellan viljan att stanna kvar eftersom det var så himmelens trevligt och längtan efter att sjunka ner hemma i fredagsmystv-soffan. Fem timmar höll jag ändå ut. Det är nästan en bragd, för en som knappt orkar gå i trappor.