Vem är du att tala om för mig hur jag ska se ut?

Ett av de bästa besluten jag tog förra året var att pierca septum. Inte bara för att jag tycker det är oerhört elegant, utan även för att det tycks reta folk helt utan ansträngning från min sida. 
Se bara det här Facebookmeddelandet jag fick minuten efter att jag lade upp en ny profilbild (där min nosring spelade en framträdande roll) förra veckan:

Då hade jag fyllt min provokationskvot den dagen. Check!

Fast om jag ska vara allvarlig en stund tycker jag det här är ett väldigt märkligt beteende, att berätta för personer att man inte gillar något i dennes utseende utan att ha blivit tillfrågad om ens åsikt. Förvisst är det oerhört konstigt om jag stegar fram till någon på en fest och bara "den där mustaschen får dig att se ut som en tysk porrstjärna, den vill jag att du rakar bort" eller "oj, den där rutiga skjortan var sjukt avtändande, dig kommer jag inte ligga med ikväll!". 

Nu tar jag inte så hårt på att somliga tycker jag ser ut som en tjur i min septumpiercing, jag vet att det är en smakmässig vattendelare. Men jag tycker ändå det är ohyfsat att fälla sådana kommentarer! 
Än värre är det när folk utan påbud kommenterar ens kroppsliga attribut som inte är lika självvalda som ett smycke eller klädesplagg. Som när en expojkvän (det var han som tur var även då) tyckte jag skulle ta det lugnt med min då nyfunna hobby styrketräning eftersom det minsann inte var "attraktivt med synliga muskler på kvinnor". Idiot (just i det fallet). 

Det är väl självklart att vi har våra preferenser även när det kommer till yta, men vi kan väl vara överens om att inte dela med oss av dem om de inte är vänliga eller om vi inte blivit tillfrågade? Många har sina redan sina nojor som tar energi från mycket viktiga saker, vi behöver inga fler.
Sedan kan jag känna att eftersom jag absolut inte gillar personlighetsdraget att anmärka på hur andra ser ut tar jag det som något positivt att denne person inte gillar mitt tjurlika utseende.