Nu är det bara drygt 34 timmar kvar till loppet och det är mer än bara pirr i magen. Kaos är ett bättre ord. Antagligen är det en tilltagande nervositet i kombination med kolhydratsladdningen som spökar. Var ute på min sista runda – tömningspasset – i onsdags kväll och sedan dess har jag tryckt långt mer carbs än jag varit sugen på. Det är faktiskt rätt påfrestande att äta mer än vad jag känner för, men jag vet ju att jag kommer behöva den där extra energin i musklerna på söndag så det är bara att tugga på (jag vet, jag är allt en privilegierad jävel som kan fortsätta käka även efter att jag är mätt. Skäms över att klaga över en sån sak.).
Imorrn är det dags för avresa till Dalarna. Sandra och Simon hämtar mig klockan 6 (!) så nu ska jag försöka sova. Får se hur det går med det här nervositetskaoset i magen. God natt!
1 kommentar:
Hoppas på guld ;)
Skicka en kommentar