För bara två månader sedan hade jag åkt totalt 7,5 kilometer skidor och tänkte att jag var tvungen sälja mitt startnummer eftersom jag hade tagit mig vatten över huvudet. Då gjorde det snarare ont i magen av att tänka på vad jag hade anmält mig till.
Nu har jag skrapat ihop 328 kilometer i skidspåren. I tjugogradig kyla. I svettiga plusgrader. Ibland utan glid. Ibland på bakhala skidor. Ibland med bra valla. Jag har vurpat som fan, slagit mig gul och blå. Och mitt i allt detta har jag verkligen börjat uppskatta längdskidåkning som träningsform.
Jag är fortfarande ganska usel teknikmässigt, men jag har åtminstone kul när jag stapplar mig fram. Jag ser så mycket fram till att sätta min fysik och mitt psyke på prov på söndag! I mål ska jag. Jag kommer bli så arg, ledsen och besviken annars. Fast den tanken vill jag inte ens snudda vid – nu handlar det om att bygga upp en målbild.
2 kommentarer:
Vi beundrar dig för din målmedvetenhet och kämpaglöd.För vår del så räcker det att masa sig upp och följa lopppet framför TV:n med en kopp choklad.
Heja på dig!
Absolut en prövning men är säker på att du fixar det. Håller tummarna för att föret och vädret är med dej/er. Om du mot förmodan inte skulle ta dej hela vägen in i mål spelar ingen roll. Att "vinna" är inte det viktiga, det är upplevelsen och "tävlingen" som är grejen :)
Skicka en kommentar