2016 – filmens år

Ett nyårslöfte jag avlagt inför 2016 är att jag ska se mer film. Antalet filmer jag konsumerade i fjol tror jag att jag kan räkna på två händer, vilket känns lite synd då det görs så mycket bra filmer och det är bra avkoppling att titta på dem. 
Hittills går det rätt bra med mitt löfte! Hittills har jag sett The perks of being a wallflower (okej, det var dagen innan nyårsafton men det räknas ju nästan. Superfin film för övrigt!), Inherent vice (okej, somnade en bit in i den, men jag ska se färdigt den snart för det jag såg var riktigt underhållande) och The imitation game (gillade även den skarpt!). 

Och igår slog jag på stort och såg inte mindre än två filmer. Först Fifty shades of Grey, eftersom jag länge varit nyfiken på att se vad the fuss is all about. Kan inte riktigt påstå att jag förstår hypen då jag inte fann den ett dugg sexig – mest bara pinsam, med stolpig dialog och fågelholksminer . Dessutom kändes ju Christian Grey som en djupt obehaglig människa. Okej att en vill dominera i sänghalmen, men att helt kontrollera någons liv... Nej, den gick inte hem hos mig. 
Efter att jag skämts mig igenom den såg jag It follows som var obehaglig på ett helt annat sätt – ett bra sätt! Den var nästan lite för spännande att se själv. 

Med tanke på den här starten kommer det nog bli ett bra filmår för mig! Jag är lite mer tveksam över mitt andra nyårslöfte. I ett tillfälle av högmod hakade jag på Lisas nyårslöfte om att ha magrutor någon gång under år 2016. Men visst är det väl lite så, att somliga nyårslöften är till för att brytas..?