Jag bor i fulheten

Idag är det tydligen Blue monday, årets deppigaste dag. Jag vet inte hur ni har haft det, själv har jag haft då haft deppigare dagar av det lilla som hittills varit året. 
Men något som ändå gör mig lite nedstämd är läget i mitt hem just nu. I början av förra veckan skrattade jag åt min helt utrivna toalett och åt att typ hela lägenheten är täckt i papp, plast och damm. Nu har leendet minst sagt dött av och ersatts av en känsla av... Äckel? Det är verkligen så jävla fult här just nu.

Samtidigt skäms jag över att känna såhär. Herregud, jag har ett varmt och tryggt hem! I en annan del av stan finns det människor som bor i husvagnar, vilka de värmer upp med en öppen låga på gasolspisen, och inte ens den lågan gör det särskilt varmt. Och i samma husvagnar bor det barn som inte får gå i förskola eller skola, utan istället får fördriva dagarna med att leka i närheten av den där öppna lågan.
De skulle nog inte känna sig jätteledsna av att bo i en varm lägenhet som råkar vara inplastad och dammig. Men jag kan inte hjälpa det, jag längtar så himla mycket tills mitt (ynkliga) elände är över.