Slut som artist

Jag har längtat efter den här stunden nästan hela dagen. Att få sjunka ner i ett bussäte, luta det bakåt, sluta ögonen och fylla öronen med podcast. Det låter kanske inte som mycket att tråna efter, men jag känner mig helt slut som artist och vill bara koppla av. 
Idag följde upp en dålig nattsömn med ett tidigt yogapass (faktiskt mitt första yogapass ever!), en arbetsdag (såklart!), en ridlektion på tjurig häst (jag har mött mina övermän i tjurskallighet i hästar) och så en promenad hem från stan efter ridningen, kånkandes på två tunga väskor. Det är tydligen vad mitt artisteri tål. 

Var ska denna buss då leda mig? Jo, till Lycksele. Igen. Jag åker dit med förevändningen att jag ska åka skidor, men innerst inne lider jag nog fortfarande av lite hemlängtan.
Sedan pallar jag inte heller att vistas i mitt eget hem just nu, när stambytet har börjat. Jag är utan toalett och måste bajsa i en barack på gården i fem veckor, samtidigt som min lägenhet ser ut som en mordutredning täckt i täckpapp och plast. Kommer nog försöka fly fältet så mycket som möjligt de kommande helgerna, för det känns fasen olustigt att vistas där hemma just nu. Tur det blir bra i slutändan i alla fall!