Vilse i skidspåret

Dagens skidtur blev nästintill ett litet äventyr. Jag hade inte ens tänkt ge mig ut och åka idag eftersom jag kände mig sliten i kroppen, men i takt med att solen lyste allt starkare eskalerade även suget. Till slut kunde jag inte stå emot ("Hej, jag heter Anna och jag är skidolist", typ) utan kastade mig på cykeln med skidorna på ryggen. 

Jag skulle bara ta en liten tur och testa ett nytt spår var tanken. Kort efter att jag vek av från slingan jag känner till mötte jag en man som skidade mot åkriktningen. Jag reflekterade inte så mycket över det då. Efter en bit blev dock spåret sämre och sämre, när det sedan bar av utför fick jag åka i lössnö. Det var i och för sig kul – lite som att åka off-pist fast med slalomskidor som någon kluvit på mitten – men när det sedan planade ut blev det rätt jobbigt att stavarna sjönk långt ner i snön och att det saknades riktiga spår. 
Allra jobbigast var emellertid att jag åkte vilse: Plötsligt kom jag fram till en skylt som talade om att jag inte fick åka längre, för att jag då skulle jag komma in på en gård. I fyra kilometer åkte jag i cirklar, i lössnö, med ett visst stresspåslag och skenande skavsår. 

Till slut hittade jag åt den gröna markeringen som visade var spåret fortsatte. Vilken otrolig lättnad!
Och om jag ska se det hela från den ljusa sidan så slutade ju min miss i att jag fick extra träning! Det passar ju oerhört bra när jag kanske mest av allt hade behövt vila idag........

... men jag hade ju i alla fall tur med vädret!