Vi i bostadsrättsstyrelsen var inbjudna på fika hos ett äldre par i föreningen igår som ville möta de som bossar över grannskapet (hehe!) och när jag väl var klar där hade jag en sån himla lust att fara ut och åka skidor. Klockan var 21.15 när jag väl stod i spåret.
När jag meddelade för paret som bjöd på fika att jag skulle tacka för mig och dra ut till skidspåret undrade mannen om jag verkligen skulle fara och åka själv. "Det finns ju så mycket galningar ute nu för tiden", suckade han.
Ja, det är en galen värld vi lever i där vi tjejer fostras i att inte gå ut själv på kvällen från det vi är små och där till och med polisen uppmanar oss att hålla oss inne på grund av risken att bli överfallen. Men jag vägrar låta mig begränsas av ett tyst, ständigt närvarande hot. Vill jag åka skidor så åker jag skidor, även om jag gör det ensam i mörkret på ett avlägset spår.
Igår gjorde jag det dock med ett adrenalinpåslag i tio av tio kilometer. För tänk om jag faktiskt skulle bli överfallen?
Jävla skitvärld alltså. Det är ju åt helvete när en inte kan åka skidor utan att vara rädd.
2 kommentarer:
Helt sjukt är det! Önskar att alla galningar bara försvinner och håller sig borta från dej och alla andra!!
Mami: Ja, det vore som önskvärt.
Skicka en kommentar