Drömpremiär

Det kan handla om något form av rekord, att jag åkte längdskidor för första gången den här vintern redan idag. Förra säsongen skedde premiäråket först 17 januari. Det går onekligen framåt, även om den här snön antagligen kommer smälta bort till veckan när plusgraderna kommer. 

Det var verkligen en helt perfekt dag för en skidpremiär. Omkring åtta minusgrader, skinande sol och överraskande bra spår. På minuskontot var jag nog egentligen lite för krasslig för att åka skidor och det märktes väl att jag slarvat med glidvallan. Men varken förkylningen eller bristen på glid kunde förta lyckan jag kände över att äntligen vara i spåren igen. 

Tre tankar som slog mig under dagens tur: 

1. En ska inte skämmas över att bli förbiåkt av knastriga gubbar som till synes tycks ha en fot i graven. Många av dem får oanade krafter när de spänner på sig ett par längdskidor. 

2. Hjärtat är den muskel som växer mest när jag åker skidor. Älskar denna träningsform, trots att jag fortfarande är en rätt dålig åkare. 

3. Jag måste köpa en bil. Det är inte ofta jag saknar en bil i mitt liv, men då skidsäsongen infaller känns det som att jag måste ha en. I fjol tog jag ofta cykeln ut till Röbäcks skidspår. Det funkade bra fastän det är 5–6 kilometer dit enkel väg, men det besvärliga är att det inte finns någonstans att byta om där vilket innebär att mina överdragskläder fick ligga ute i kylan under tiden jag åkte. Inte jätteskönt att cykla hem sen igen, med andra ord. Och att ta sig till andra spår utan bil är ju bara att glömma. 

Så vi får se. Kanske är det skidorna som får mig att införskaffa min första bil.

Ni  ser ju hur ljuvligt det var idag!