GOTT NYTT ÅR!!

Egentligen är det rätt märkligt, om man tänker efter, att det nu bara är 8 timmar kvar av år 2008. Jag ska alldeles, alldeles strax dra mig till MNK där vi ska käka trerätters och ha det trevligt. Jag är fortfarande dyngförkyld och kommer vara allt annat än på topp ikväll, så självklart ska jag vara nykter. Behöver någon fyllechaffis ikväll är det bara att ringa mig!
... vilket självklart var ett skämt (om ni inte betalar bra, vill säga!).

Imorrn ska jag egentligen börja jobba klockan 16, men med tanke på hur jag mår nu kan det hända att det faktiskt blir första gången jag måste sjukskriva mig. Är inte det ganska stark jobbat (!) ändå, med tanke på att jag varit på Shell i 3.5 år..?

Föresten kan jag tänka mig värre scenario än att vara sjuk: jag skulle till exempel kunna befinna mig i Thailand, vara bränd efter första dagen på stranden och inte få äta fläskfilé till nyårsmiddag. Med andra ord: jag lider verkligen med er, pappa och gänget, som är där borta i värmen nu och bara har två timmar kvar till det nya året.

Nej, nu återstår väl bara en liten detalj:

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMENS,
SE TILL ATT AVSLUTA ÅRET PÅ BÄSTA TÄNKBARA SÄTT!

This was my 2008

Januari
Årets första månad kantades av diverse fester i samband med arbetshelger. Jag fick även en aha-upplevelse när vi hade högskoledag på Tannbergsskolan. Under den dagen gick jag från att vara tveksam till om jag ens skulle plugga vidare direkt efter gymnasiet, till en stark övertygelse om att jag skulle söka till Journalistik i nya medier vid LTU i Piteå.

Det var såhär jag såg ut när jag skålade in år 2008

Februari
Jag gjorde en kritiserad insats som konfencier på frisör-treornas hårshow, tillsammans med Tina headbangade jag nacken ur led på House of metal, älsklingen bokade våra biljetter till Egypten och jag gjorde en efterlängtad praktikcomeback på Zacrisons Information.



Mars
Jag och Simon drog till Hurghada i Egypten där vi emellan drinkarna, salta bad och pyramiderna hann fira både min 19-årsdag och vår 1-årsdag tillsammans. När vi kom hem såg vi ut som vi anlänt från pepparkakeland i jämförelse med alla snögubbar här hemma. Jag blev dock snabbt nedtagen på jorden efter hemkomsten, när jag var tvungen att jobba hela jävla påsklovet... till allt annat än min stora glädje, som ni kanske förstår.
Jag hann i alla fall med några skoterturer emellan arbetspassen.



April
Jag spenderade en hel lördag på att göra högskoleprovet och fick poängen 1.0 - vilket jag var hyfsat nöjd med eftersom att det var första gången. Samma lördag svidade vi om till 80-talsstassen och Hanna såg exakt ut som Sunes mamma Karin. När vi kom på hotellet var vi dock i princip ensamma att vara klädda i kläderna som Gud glömde...
Jag gick även på en Cambridgediet i hela en vecka - det var så länge jag orkade härda.

Jag har för övrigt lagt ner feströkeriet; jag hatar ju egentligen cigarettluft så jag förstår inte varför jag envisats med att inta det där jävulskapet varje gång jag druckit alkohol...

Maj
En märklig incident innefattande en nyckel, grannens balkong och en märklig lapp uppstod. Annars kantades maj av soliga eftermiddagar på balkongen, pengaförbränning, bilhaverier och nedräkning inför den stundande studenten. Årets enda förändring av min hårfärg skedde även i maj, när jag hade en knallröd slinga framme i luggen i typ två veckor.



Juni
Årets nästmest omvälvande och kanske mest händelserika månad. Jag gick på balen på slottet (well, hotellet då...) i stekande solsken, tog studenten i nästintill minusgrader och drog ner till Örebro på Emax. Det sistnämnda infattade bland annat en batmobil, näckande trollkarlar och en äkta stockholmsbrat till rumskompis.
Det var alltså första delen av mitt 2008. Andra halvåret kommer i ett senare inlägg :)

Give me some medlidande

Fyfan vad less jag är på att vara sjuk. När jag väl lyckades ta mig upp ur sängen idag gick jag direkt till soffan, och här har jag sedan legat hela dagen. Nog kan det vara skönt att bara vila och ta det lugnt någon gång men det börjar krypa i kroppen på mig. Men tyvärr medför sig ju den här helvetiska sjukdomen att den energiska Anna inte riktigt har orken att hoppa och studsa som vanligt.

Det blev ju föresten Umeå igår för mig och syrran, men fan vad jag ångrade mig att jag for när vi väl var där. Jag gick runt och feberyrade och lyckades inte uppbåda någon som helst energi att shoppa - då är det illa! I slutändan fick jag i alla fall med mig ett par stentvättade, lila jeans hem. Dessutom hälsade vi på Thiger också i hennes lilla lägenhet och blev både bjudna på middag och en massa mediciner (det sistnämnda var till mig alltså).

Ja, nu är det väl bara att blicka fram emot morgondagen. Om jag nu ens kan lämna lägenheten, det vore ju riktigt överjävligt om jag måste ligga hemma på självaste nyårsafton. Men om jag nu tar mig ut kommer jag lika förbannat se ut som sju svåra år med söndersnuten näsa och munsår (vilket jag aldrig brukar ha). Skitroligt.

Livet är orättvist

Om drygt två timmar åker pappa och Monika till Thailand i en månad. Här på Villaryd är vi däremot sängliggande; jag har hög feber och ingen röst och Simon har åkt på vinterkräkan i natt.

Hur rättvist är det?

Sjuk, mör och allmänt synd om mig

Jag har inte åkt in för magpumpning efter helgens festligheter, jag har inte heller blivit kidnappad på krogen och jag har inte heller dött och nu senare återuppstått som en annan Jesus. Däremot var jag alldeles för slö för att blogga på annandagen, och sen åkte vi till Vännäsby på eftermiddagen och blev kvar tills idag.
Egentligen skulle vi åka hem igår, men varken jag eller Simon var i speciellt körbart skick och dessutom hade vi ingen brådska hem. Däremot hade jag velat fara hem tidigt idag men då startade inte biljäveln så vi fick vackert vänta på 16-bussen.

Och imorrn åker jag tillbaka igen till Umeå för att mellandagsshoppa med Lisa. Om jag känner mig lite kryare vill säga, just nu känns det som att min kropp tillhör en orkeslös 92-åring och som om någon står och sticker ner en kniv i halsen på mig. Förhoppningsvis kan dock ett par värk- och halstabletter råda bot på det.

Jag återkommer med festbilder när jag har tid!

No more white christmas

Nu är den vita julen slut, om ungefär två timmar kommer jag sprätta den första cidern/ölen hos pappa där vi ska äta grillat! Det är som en liten tradition hos oss, att grilla dagen före eller efter julafton, som en omväxling mot julmaten. Jag som inte tycker om julbord tycker förstås att det är toppen!

Sen blir det hotellet såklart, som alltid på juldan är det hemvändarfest. Och nu i år är jag ju också lite utav en hemvändare, så det ska bli extra roligt! Jag vet dock inte var förfesten kommer att vara, jag är bjuden på ett partaj men vi får se om jag far dit... Huvudsaken jag får vara med VD i alla fall! Vi funderade föresten på att spänna fast oss i handbojor ikväll för att inte tappa bort varandra på hottan, men vi skiter nog i det. Förutom att det är sjukt opraktiskt skulle det medföra en viss skaderisk...

Och imorrn blir det mer partaj, men då i Umeå. Jag och Simon fick varsin biljett till annandagsfesten på O'Learys i julklapp av Sandra, vi ska ut med hon och hennes kompisar. Först såg det ut som att det inte skulle bli något av det, eftersom det är 21-årsgräns. Men Sandra fixade in mig på VIP-listan, så saken är alltså löst. Det ska bli sjukt roligt att träffa hon och pojkarna (alltså Hampus och Hugo), det var jättelänge sen nu... alldeles för länge sen, närmare bestämt!

Julafton 2008

Såhär såg min julafton ut:

Det blev julgröt hos pappsen på morgonen. Jag åt dock ingen eftersom jag helt enkelt inte gillar det - sen verkar man ju bli lite märklig av den, av Lisas min att döma ;)

Monika kunde inte hålla sig från att öppna julklapparna...

Jag och Zorro, eller Tinkerbell som jag funderar på att börja kalla han (föresten, jag tycker att jag ser väldigt asiatisk ut på den här bilden).

Lisa gjorde en fin frisyr på mig :P

Hos mamma. Lisa bjuder på milslånga bild och nästan en julskinka.

Julmat (som jag för övrigt inte är speciellt förtjust i...)!

Bruuusch och en stirrig jag

Fejkgranen och några julklappar. De guldiga klapparna med lila snöre är från mig :)

Världen konstigaste jultomte? Det roliga var att vi hade listat ut vem som skulle vara tomte redan innan hon kom... Och ja, man MÅSTE ha tomte på julafton även om man är ung vuxen!

Vem har varit snäller i år..?

Lisa med sitt special edition-paket

Jag och Lisa fick varsitt par tofflor. Och för en gångs skull ser mina 38:or (de svarta) större ut än Lisas 41:or (ballerinatofflorna) :P

Puh, vad många bilder det blev! Hoppas att ni hade en fin jul och att ni får en minst lika bra juldag!

En konstig jul, i mina mått mätta

Det här är verkligen den konstigaste julaftonen på länge för min del. Utåt kanske den framstår som helt normal, men jag antar att jag är ovan.
I vanliga fall brukar vi fira en riktigt kärnfamiljsjul, d.v.s. mamma-pappa-barn och tjocka släkten hemma i stora huset med en riktig gran och ett jäkla liv (på ett positivt sätt) hela dagen.

Den här julen har dock firats med enbart mamma, Linus, Lisa och Zorro hemma i mammas lägenhet. Och värst av allt: vi hade en jävla plastgran som nådde mig till ögonbrynen ungefär. Simon var alltså inte heller med, han drog till Vännäsby till sin familj där. I och för sig har vi bara firat en jul tillsammans förut så man kan knappast kalla det en tradition, men jag skulle gärna vilja göra det till en sådan. Det är trevligt att kunna pussa på någon på jul och inte bara använda käften till att stoppa i sig onyttigheter och gapa i munnen på varandra. För just det, något som inte skiljer sig från tidigare år är att det har varit rätt högljutt även i mammas lilla boning trots att vi bara varit fyra stycken. Vi kan väl säga att vi har försökt göra vårt bästa för att hålla ställningarna för de tio andra vi vanligtvis brukar fira jul med.

En annan sak som inte skilt sig från tidigare år är att jag fått julklappar i sanslösa mängder. Jag brukar inte betrakta mig som speciellt bortskämd, men just på julafton känner jag mig alltid som a spoiled rugrat. Men det är inget jag skäms för, tvärtom! Ni får gärna överösa mig med prylar fler dagar på året.
Nåväl, som ni förstår orkar jag inte räkna upp allt jag fått men bland julklapparna fanns en jacka, en gjutjärnsstekpanna (ni anar inte hur mycket jag önskat mig en!), diverse presentkort, helmysiga tofflor, ett Bjørg-berlock, en kockkniv, en klänning, ölglas... och en massa annat skoj! Tack i alla fall för alla paket, det känns som att jag måste ha varit riktigt snäll i år.

Nu är klockan halv tre (vad än tidsangivelsen nedan säger!) och eftersom jag satt uppe halva natten igår och slog in julklappar känns det som att jag måste sova. Nu när julen snart har passerat hoppas och tror jag att bloggandet kommer återgå till det normala... om nu inte nyår sätter stopp för det vill säga!
God fortsättning i alla fall.

En julhälsning

Det har varit mycket de senaste dagarna känner jag; jobb, dopp i grytan, spontanresa till Älvsbyn, julfika hos chefen, mer oplanerat jobb, de sista julklappsköpen, paketinslagning, julmys hos mamma igår...

Jag gillar faktiskt julstressen, kanske för att jag inte tycker det är speciellt stressande - bara en sjuhelvetes saker att göra. Men nu tänker jag hitta julfriden och jag hoppas att alla ni läsare gör desamma.

Jag tänkte önska er alla en riktigt god jul med den bästa jullåten enligt mig. Så,

GOD JUL PÅ ER!

Skruva nu upp volymen, ta en extra pepparkaka och njut av den här dagen.
Puss på er!

Dan före dan

Dan före dan, och precis som de flesta andra har jag miljoner saker att stå i. Köpa sista julklappen, slå in alla klappar, skriva rim (ja, det är ju så himla roligt), baka kakor till morgondan, handla lite inför morgondagen utöver sista klappen och ikväll är det julmyskväll hos mamma...

En hel del saker med andra ord, och såklart ringer bossen och frågar om jag kan rycka in och jobba några timmar eftersom att en på jobbet blivit sjuk... Fast det rörde sig bara om ett litet tag så då tog jag det, jag får väl stressa sen som alla andra tycks göra. Lite jobbigt var det bara att jag bedyrade att jag absolut inte låg och sov när jag ringde, trots att det var precis vad jag gjorde. Hoppas att han inte förväntar sig att jag skulle komma dit i en grisblink... Haha!

En spontan roadtrip

Klockan är 05.19 och jag är just hemkommen.
Nej, jag har inte varit i kyrkan tills nu (lyckligtvis), utan jag har varit på ett 6,5 timmar långt äventyr. Egentligen skulle jag bara fara förbi Hanna och dricka glögg och säga hejdå innan hon åker hem till Sundsvall idag, men det slutade med att Tommie hittade en Mercedes på Blocket som han bara var tvungen att ha. Så tjugo minuter efter han sett den satt vi i bilen på väg till Älvsbyn och han var helt eld och lågor över att han skulle köpa en plåttysk.

När vi väl kom fram efter att ha kört genom värsta busvädret blev det i slutändan ingen affär, eftersom det visade sig att det egentligen inte var en bil utan ett vrak. För mig är det helt obegripligt hur man inte kan klämma ur sig över telefon att bilen är rostig på fler ställen än "bara lite på en skärm". Trodde säljaren verkligen att vi inte skulle se det när vi kom fram? Nej, det var allt ett par riktiga bönder som lurade iväg oss på en 50 mils roadtrip ikväll. Men det var skoj ändå, om än väldigt onödigt! Vi fick ju bland annat vara med om en skjutning av en trafikskadad ren och rena, rama snöstormen.

Nu kallar däremot sängen, har varit igång i 22 timmar nu. Om man nu inte räknar med att jag sov två timmar i bilen på hemvägen, vill säga. Fast det är fan en ansträngning att försöka sova två stycken i baksätet samtidigt som både vill ha uppe fötterna på sätet för att det är svinkallt på golvet...

Oh father I've been touching myself and I'm worried, is heaven still open for me?

Ikväll ska jag till tjörka och bekänna mina synder. Räkna med att det kommer att ta tid och att jag inte kommer att blogga de närmaste dagarna...

(Läs: ikväll ska jag till kyrkan och lyssna på Ray of Gospel)

A rough lesson in pain

I natt drömde jag att jag hade amputerat bort mitt ena ben. När jag sedan vaknade hade jag en strålande värk i höften, vilket troligen hade orsakat min mindre behagliga dröm.
Det finns såklart även en orsak till min höftsmärta: igår kväll drattade jag omkull utanför bakdörren på Shell när jag skulle kasta bort skräp. Och inte nog med att jag slog svanskotan så att det bara dammade om det, huvet slog jag in i en mjölkbur som stod idiotiskt placerad vid väggen. Det small så jävulst att jag tänkte nu dör jag, men otroligt nog kunde jag resa mig upp på en gång. Visst var jag lite mörbultad sen men inte så att det blev besvärligt att jobba den sista timmen.

Idag är det annorlunda däremot, jag vette fan hur jag ska kunna jobba ikväll med min invalidiserade höft. Förhoppningsvis hinner det repa sig lite innan jag går på passet klockan fyra. Om inte naturligt så kanske med drogerna VD var förbi med för bara en stund sen. Hon är verkligen en ängel, som kommer förbi med några Voltaren när vårt medicinskåp gapar tomt. Puss på dig kära vän!

Skönt med sömn

Idag har jag inte bara varit effektiv, utan även utvilad. Jag vet inte om det berodde på att jag var slut på efter dansen igår, men jag somnade i soffan halv elva när jag och Simon såg Departed... Nog för att jag är bäst på att somna framför filmer, hur bra de än är (och Departed är ju verkligen skitbra!!!) men halv elva - det är ju rena pensionärsfasoner.

Hur som helst ställde jag klockan på åtta imorse för att jag skulle kliva upp och vara minst lika effektiv som igår... Men istället stängde jag av klockan och sov två timmar till. Så allt som allt sov jag tio timmar - det var jävligt länge sedan jag gjorde det. Men för en gång skull tycker jag att jag gjort mig förtjänt av det.

Nu ska jag svida om från min punkdoftande outfit till blåkläderbyxorna och blåskjortan. Fan vad het jag kommer att bli! :P

Med Shellskjorta och slips på, bild från i somras.

Gött mos

Puh, jag har varit och dansat ikväll och eftersom det var sista gången innan jul körde vi extra hårt... Dessutom toppade Elise 45 minuters hård dansträning med ett magpass; fyfan säger jag då bara! Jag är så dåligt tränad att jag knappt kunde utföra övningarna. Jag kanske ska ta det som en hint om att det är dags att ta upp träningen igen?

Föresten, jag skulle behöva hjälp med en sak. Ikväll har jag börjat med ett uttryck som jag inte har en aning om varifrån det kommer: gött mos. Alltså från att inte ha vetat om uttryckets existens går jag nu runt och säger det hela tiden utan att veta vart jag har snappat upp det. Känner någon igen det får du gärna hojta!

Det ligger i luften

Det känns förjävla bra att vara hemma (i Lycksele) måste jag säga! Förutom det där förutsägabara som att träffa familj, pojkvän, skinnjacka och så vidare finns det en lite mer otippad sak jag uppskattar med att vara här. Jag blir så jävulskt mycket effektivare här i Lycksele! Idag har jag till exempel både hunnit vara på esteternas julshow och hos tandläkaren (mer om det nedan) och det innan klockan passerat 12.15.
Jag vet inte varför jag blir så speedad helt plötsligt när jag är hemma men jag gissar på att det är något i luften. Och eftersom Lycksele har förorenad luft kan jag konstatera att den gamla devisen lite skit har aldrig skadat stämmer. Jag är till och med benägen att sträcka mig till att lite skit mår man bara bra av.

Men så till julshowen. Det är en tradition här i Lse att estettvåorna sätter upp en föreställning just innan jul, och i år hette den "Farfars rocksaga". Och - om ni ursäktar mitt vokabulär - fyfan så jävla bra den va! I år hade de lagt stråkinstrumenten på hyllan (förutom att cellon fick vara med i en låt) till fördel för elinstrumenten. Mycket rock'n'roll med andra ord, och så en hög dos hud till det. Behöver jag ge mer förklaring till varför jag tyckte att den va så bra..? Hehe!

Ja, och så kan jag bara meddela att jag har perfekta tänder. Jag hade mitt sista gratisbesök hos tandläkarn idag, och det tog tre minuter för dem att konstatera att mina gaddar är felfria. Det känns bra att få veta att man är så fulländad.

The perfect teeth :P

We don't celebrate sundays

Jag är generös och bjussar på lite bilder från helgen! :)

På Bäckis får man sitta på golvet ner det är fest. (Dennis är den, på bilden, bleka, André den arga och Nicole leker linslus!)

Emma hittade något roligt att klämma på ;)

Sandra och jag

... och vi efter att vi tittat lite djupare i glaset, hehe.

Har ni sett en så vacker tandrad tidigare..? :P

Jag älskar Andrés min på den här bilden!!

Yeah, typ överlycklig över att få vara i centrum.
Detta är förövrigt en demonstration på det min kära syster brukar kalla "hästflinet".

Abstinensen är snart tillfredsställd

Idag hade jag sista föreläsningen för i år, vilket betyder att jag har jullov nu! Fast jullov kanske låter för barnsligt när man går på universitet så jag får väl säga att jag har ett något striktare juluppehåll.

Imorgon bär det av hem till Lycksele. Jag gruvar mig som fan inför bussresan eftersom jag kommer att ha världens största packning (tro mig!), men längtar efter att få träffa alla. Just nu saknar jag min Simon otroligt mycket, jag ser fram emot att försöka somna så tätt intill han som möjligt medan han gör allt för att ligga så långt ifrån mig som det bara går. Han har nämligen någon störning som gör att han inte kan ligga hud mot hud när han ska sova. Ja när jag tänker efter är han ofta helt igenom störd, hehe.

Men förutom familj, vänner, pojkvän och ödlor finns det en speciell vapendragare jag saknar där hemma - min skinnpaj! Vi har varit ett radarpar sedan maj förra året, och förutom att jag glömde den i Sundsvall förra sommaren har vi följts åt alltjämt. Sist jag var i Lycksele lämnade jag dock kvar den, både på grund av platsbrist i väskan och att jag var tvungen att övertyga mig själv att jag klarade mig bra utan min jacka i några veckor; speciellt mitt i smällkalla vintern. Men nu får jag helt enkelt erkänna mig besegrad av min skinnabstinens och hoppas på ett kärt återseende imorgon.

Min materiella älskling

Signerat en köttätare

Jag åt värsta lyxmiddan idag, bestående av Bullens och bröd. Medan jag sjöd på körven råkade jag läsa innehållsförteckningen... vilket jag såklart inte skulle ha gjort! Där kunde jag nämligen läsa att de bland annat innehåller nöthjärta, nötlunga, fett från gris, bindväv från gris, blodprotein från nöt och gris - en salig blandning av slaktavfall och annat snusk med andra ord.

Jag är dock glad att jag är uppvuxen med en pappa som "hobbyslaktade" under min barndom och att jag fick vara med och se hur söta djur blir middagsmat. Vissa av mina vänner och bekanta har nämligen blivit chockade när de relativt sent i livet insett att kött kommer från levande varelser, och inte odlas i frysdisken på Konsum. Och vet ni vad - det sistnämnda var nästan inte ens ett skämt. Jag känner helt ärligt personer som fått en aha-upplevelse när de sett filmer eller bilder inifrån ett slakteri och först då förstår hur köttindustrin funkar.

Nej, fyfan vad jag börjar längta efter "hemslaktat" kött nu. För hur lyxigt Bullens än är bräcker det inte en fläskfilé som inte innehåller bindväv och konserveringsämnen.

Bullens slaktavfallskorv

Skadjeglädje är den enda sanna glädjen

Jag trodde seriöst att den här dagen skulle bli, om inte skitbra, så helt okej. Men ack så jag misstog mig; dagens studiebesök på SR Norrbotten i Luleå var bland det tråkigaste jag upplevt på länge.
Emma livade däremot upp min dag när vi handlade för en stund sedan och hon lyckades med bedriften att riva ner ett helt ställ med Lypsyl. Behöver jag säga att jag höll på kissa ner mig av skratt - skadeglädje tusen, alltså.

Händelsen fick mig föresten att komma ihåg när jag rev ner ett ställ Labello på Ica hemma i Lycksele för något år sedan. För att det ska bräcka Emmas insats idag kan jag tillägga att jag välte det över Lyckseles i princip enda celebritet, Kent Larsen - mer känd som "Robinson-Kent". Oj, vad förvånad Kenta måste ha blivit över att bli attackerad av ett gäng läppcerat.

Varning på E4:an imorgon

Nu är det nattinatti som gäller för mig; imorgon ska jag vara på skolan klockan åtta för avfärd mot Luleå... Jag ska ju föresten köra en utav minibussarna, men till en början var det ingen som ville åka med mig - konstigt nog. Nu har jag dock fått några modiga personer att offra mig. Fast frågan är vem som egentligen offrar sig mest, de som vågar åka med rally-Anna eller jag själv som riskerar att måsta genomlida Emmas dansbandsmusik hela vägen till och från Luleå?! Utsätts jag för det sistnämnda är risken stor att Emmas kära skiva är i smulor innan vi ens kommer fram.

Nej, nu ska det bli spännande att se om jag lyckas somna: de senaste nätterna har det inte varit läggdags förrän klockan fem respektive fyra. Inte bra.

Tvådagars

Tio dagar kvar till julafton, och jag har blivit +2 julklappar rikare/fattigare (beroende på hur man ser det). Jag hade tänkt köpa några fler, men jag är så jävla spak idag att jag var tvungen att ge upp shoppandet. Jag ville inte precis yra runt på stan som en annan zombie...

Anledningen till varför jag är lite sliten idag är väl inte så svår att lista ut kanske - det är ju trots allt helg. Det har varit fest både fredag och lördag, och både kvällarna var väldigt lyckade.
I fredags var vi några tjejer som såg Idolfinalen hos mig medan vi pimplade alkoholhaltiga drycker, och därefter drog vi till Kåren. När vi kom dit var det ett storband med en hel blåsinstrumentsektion som lirade, och därför blev det lite styrdans. Jag och André hade verkligen noll koll där på dansgolvet och konstruerade en egen dans som vi garvade åt för oss själva. Sedan snackade jag med en radioelev som tyckte att vi var så himla duktiga på att dansa och undrade vart vi lärt oss det... Haha, det var skoj att höra!
Kvällen avslutades med en skitmysig efterfest bestående av te, vegopizza, pepparkakor, tända ljus och diskussioner om högt och lågt - allt från väggdunk och män i trosor till politik och framtidsdrömmar.
Halv fem ramlade jag in genom min dörr; jag kan meddela att det var skönt att efterfesten utspelade sig hos grannen tre trappor ner så att det inte blev någon lång promenad hem i snöyran.

Igår var det fest hos mig, och tanken var att vi skulle gå ut på Kalles. När vi väl pallrade oss ut var det dock roligare att kasta snöbollar på varandra och klättra i snödrivor så vi sket i Kalles. Istället käkade vi fyllekäk på Max innan vi gick tillbaka till mig och somnade framför American Psycho. Woho, partypeople!

Sandra och jag (i avskaft läppstift) i fredags

Gårdagens gäng - Emma syns dock väldigt lite på bilden :P

Fler bilder dyker upp senare.

venom