Närmar mig ovissheten

Om en månad flyttar jag från kyffet som även är känd som min lägenhet. Och inte bara från den, jag lämnar också Piteå bakom mig. Fy tusan vad sorgligt det känns att svika stan som under tre år levererat så mycket roligt, galet och minnesvärt! Fast även om jag verkligen tagit Pitää till mitt hjärta är det mest alla nyfunna vänners förtjänst att tiden här varit så underbar. Den dagen vi sprids åt olika håll kommer jag gråta blod.

När jag gjort mitt här uppe i Norrbotten vet jag faktiskt inte vad som händer. Jag har liksom ingen fullkomlig plan. Eller jo, i sommar ska jag ju vara på VK i Umeå - men sen?! Ska jag stanna kvar i Norrland? Flytta till Stockholm? Dra jorden runt?
Det sista alternativet känns onekligen mest lockande just nu. Tänk att få uppleva en massa nya saker samtidigt som jag klurar på framtiden.
Jäkligt synd bara att det krävs en massa cash som jag inte äger för att det skulle kunna bli verklighet...

Första bilden jag tog på/i min lägenhet när jag åkte upp sommaren 2008 för att se vad jag hade tackat ja till (tog den osedd alltså). Jag trivs, men om vi säger såhär - i min nästa boning kommer jag inte ha en pinal i rött eller ljust träslag... Den som inredde den här criben var nog rätt smaklös.