Har avverkat ännu en sexkilometersrunda i eftermiddag och jag känner mig typ som the king of the world. För er löpare är kanske sex kilometer kattskit men för mig är det som en seger i ett maratonlopp varje gång jag går "i mål". Jag är verkligen ingen löparsjäl. Egentligen vet jag inte varför jag utsätter mig för detta - eller joho, förresten: Känslan efter man har sprungit. Den är helt makalös.
Nu måste jag spurta vidare med examensarbetet. Jag ser inte målgången riktigt ännu men jag vet att jag måste (och kommer!) härda ut tills jag passerat den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar