Gårdagens journalistsammankomst var inte den vildaste studentfest jag varit på. Tvärtom var det en avslappnad kväll, men den påminde mig starkt om varför jag kommer sakna Piteå när jag flyttar nästa vecka (!). Vår lärare Ulrika bjöd på middag hemma i hennes fantastiska hus. Över maten och drycken pratade vi framtid, bekände förflutna pluggsynder och hissade och dissade de föreläsare vi haft genom åren. Samtalen varvades med kubbspel där "vi äldre" (jag hamnade i den kategorin eftersom jag var den äldsta 89:an som närvarade) utklassade ynglingarna med tre raka segrar. André höll ett ömsom roligt, ömsom nostalgiskt tal. Jag och hunden Sigge (Sixten?) fattade tycke för varandra. Alla fick högtidligt motta en papperstallrik med en utmärkelse på.
Det var en fin kväll ute i Öjebyn.
4 kommentarer:
Haha, eller för att det är så tråkigt att man somnar av det! Och för att jag aldrig orkar lära mig reglerna. Hellre gos med hund än tråk med pinnar ;)
sv: "Dags för lite falsksång" skulle passat din personlighet ;)
Som svar till Brynte: Du menar, "hellre våldtagen av hund" ;)
Hunddelen plus att det är roligare att häckla än att häcklas ;)
Men du får gärna behålla den där hunden, han är ett par nummer för stor min smak.
Och Emma det var ingen våldtagning, bara en regelrätt fällning. Däremot går det att spåra min hundrädsla till alla dom hundar som hoppat på mig bakifrån i min barndom... :P
Min utmärkelse var för bra för att fastna på bild ;)
Skicka en kommentar