Pang, sa det.
Backlash.
En gnagande känslan av tomhet.
Vill bara krypa in under täcket, samma täcke som en natt av orolig sömn utspelat sig under. Det går inte. I dag är det opponering, i dag måste jag vara stark och försvara arbetet jag slitit med.
Hur uppbådar man styrka när man egentligen känner sig som världens svagaste?
5 kommentarer:
Jag känner känslan med dig. Jag vet att du har en superbra uppsats men jag vet också hur det känns när man bara vill gå och lägga sig igen.
Du är helt klart en av de starkaste personer jag mött, även om det "bara" är genom bloggen. Man får ha sådana dagar som idag men jag beundrar dig helt sjukt som ändå går på skolan och är med på opponeringen. Vi har vår nästa vecka, en dag jag helst redan nu raderar bort.
Så för att det ska bli lite roligare tycker jag du ska åka till Umeå i helgen och yra lite. Då glömmer man för en stund opponeringar, uppsatser och att det regnar jävla mycket ute idag.
KRAM
Mami skickar 1000 kramar och ett stort Lycka till!
Man brukar ju säga att det går inte vara något man redan är. Du är stark Anna!
hur man söker styrka när det är som värst, bra fråga faktiskt... Man får helt enkelt söka den inre styrka som vi alla har och tänka på något man avgudade. (iallafall i mittfall)
Du kirrar det vännen, de VET jag! :)
Hur känner du dig nu då efter opponeringen? Hoppas att det kändes bra, visst är det skönt att få den delen gjort. Nu är det inte mycket kvar :)
Robbelirobban: Tack för orden och tipset min underbara vän! <3
Skicka en kommentar