Idag var jag med om något jag först trodde var en déjà vu-upplevelse.
Jag skulle ut på ett jobb ute i ett bostadsområde i utkanten av Umeå. Som vanligt när det rör sig om en adress jag inte känner till var jag lite nervös över att inte hitta. Denna gång kom jag fram på första försöket, vilket är märkligt i sig. Ännu märkligare var att det kändes som om jag befunnit mig på denna gata tidigare. Det tog några sekunder innan jag förstod att det inte rörde sig om en déjà vu. Jag hade ju faktiskt varit där tidigare! För några år sedan hälsade jag på en snubbe i ett av de beigea kedjehusen. Killen i fråga är bortglömd sedan länge och först idag när jag stod framför hans gamla bostad poppade minnena upp igen.
Undra just hur många människor som varit en del av mitt liv, om en bara för en kort stund, som fallit ur glömska? Och undra just hur många människor som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta, hur kort stund de än må ha tagit för dem att rista in sig själv i det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar