Att sluta äta sina vänner

I fredags var jag på en rasande trevlig julfest med Umeå Tidning. Jag har ju förärats med så otroligt fina arbetskamrater att jag gärna träffar de utanför jobbet också. Och det var alltså precis vad jag gjorde i fredags. 

Det hölls några aktiviteter under kvällen, men huvudaktiviteten var väl ändå att trycka i sig mat från det uppdukade julbordet. Och vilket julbord sen! Jag är inget fan av julmat, men det här var fasen bra. 

Eftersom vi har en vegan på jobbet och två som inte äter kött fanns det en massa vegetariska alternativ som var långt mer spännande än köttbullar, skinka och kalvsylta. Till exempel griljerad kålrot, grönkålssoppa med friterade grönkålschips och panerad brysselkål. Mycket mums! 

Jag är förresten en av dem på jobbet som inte äter kött. Ja, äntligen har jag gjort verklighet av en tanke jag burit på i flera år! När jag flyttade in i min nya lägenhet bestämde jag mig för att aldrig köpa kött med mig hem, utan bara äta det ute på restaurang eller om det bjöds hos andra. För sex veckor sedan slogs jag dock av tanken att jag kallar mig djurvän, men ändå äter jag de där korna och grisarna som jag värnar så mycket om. Hur knäppt är inte det egentligen?!

Därför har jag beslutat mig för att bara avnjuta dem i levande form framöver. Ja, alltså genom att klappa de och så. 

Det ska sägas att jag fortfarande äter fisk (i undantagsfall), ägg och mejeriprodukter, så jag hävdar inte att jag blivit den perfekta djurvännen. Men det känns väldigt bra att jag inte lägger mina kompisar på tallriken längre! Nu har det ju gått väldigt kort tid sedan jag rationaliserade bort köttet, men det är faktiskt lättare att avstå än en kan tro. Jag upplever att det är lättare att vara kreativ i köket när jag lagar vegetariskt – och mycket är faktiskt godare än kött! Så jag utmanar dig som läser det här också att testa. För det känns jäkligt gött att inte äta djur.