Att teama ihop med en bjässe

I kväll fick jag äntligen rida igen, för första gången på tre veckor. För två veckor sedan var det teorilektion (trist, men rätt nödvändigt antar jag) och förra veckan missade jag på grund av jobbfest. 
Det blev en storstilad comeback i sadeln då vi fick hoppa kryss för första gången! Nu var hindret så pass lågt att det inte var något hopp att tala om, men det var ändå kul att känna hur Lord Wilhelm jobbade för att ta sig över det. Jag längtar tills vi får börja hoppa högre höjder. 

Efter dagens lektion tänkte jag på hur glad jag är över att jag beslutade mig för att börja rida förra hösten. Det har visat sig vara en väldigt fartfylld och spännande sport, samtidigt som den kräver fullt fokus. Jag tänker att jag hade kunnat börja med motorsport för en lite liknande upplevelse – fast då hade ju den här biten att få samarbeta med en annan levande varelse gått mig förbi! För häftigast av allt med ridning i mitt tycke är att jobba ihop som ett team med en 600 kilo tung häst. Att få den att göra som jag vill, det är en otrolig tillfredsställelse. Ytterligare en kul grej är att en märker så tydligt att alla hästar är individer precis som du och jag – det som funkade med ridskolehästen jag hade för en gång funkar inte med den jag hade idag.

Nästa vecka är det julavslutning på ridskolan och då ska vi få testa rida barbacka. Det ska bli skoj att testa!

En något misslyckad selfie med fantastiska Lea som har varit min fredagskompis en stor del av hösten. Idag fick jag dock byta sällskap till nämnda Lord Wilhelm, men han är en raring han med!