I stämning med flottkusar och gospel

Det känns lika mysigt att vara hem-hemma som jag hoppats på. När jag kom hit igår tog jag en runda på (stor)stan tillsammans med Lisa och därefter drog vi hem till henne där vi lagade mat, drack vin och tittade på På spåret. Vi hade kommit överens om att inte se det på varsitt håll i fredags för att kunna se det tillsammans igår, som de nördar vi är. Jag är sjukt nöjd över att vi gjorde den överenskommelsen – inte bara för att det är så mycket roligare att se tillsammans, utan också för att jag var GRYM den här veckan och det är ju så mycket roligare att kunna briljera inför andra. 
Förresten var det väldigt kul att min gamla klasskompis Tina är med i årets upplaga och tävlade i veckans avsnitt. Jag är lite avis på henne, det måste jag medge!

Idag har jag haft en riktig familjedag. Först blev jag invigd i en uråldrig jultradition för min klan: Det årliga flottkusbaket! Mormor och pappa har bakat flottkusar – eller anisbröd, som originalnamnet är – i många, många år. Sedan mormor dog har pappa fått axla rollen som huvudansvarig för baket och tagit hjälp av mina syskon. Att jag kunde vara med i år kändes på riktigt stort på något sätt, som att bli invigd i en hemlig, mytomspunnen rit. Fyra personer visade sig dock vara minst en person för mycket för de uppgifter som baket innefattar, men det löste pappa rätt bra genom att improvisera fram uppdraget som första provsmakare. Han tuggade flottkusar konstant medan vi syskon tillverkade dem, haha. 

Senare hängde vi bagarbarn med mamma och Micke till kyrkan för en julkonsert med Samuel Ljungblahd och Ray of Gospel. Ja, jag vill nog också påstå att jag och Lisa var med, så mycket som vi sjöng med. 
Det var en stämningsfull tillställning med fin sång. Efter den, och flottkusbaket, känner jag mig väldigt mycket mer i julstämning än vad jag gjort hittills!

Se, så mysigt vi hade det vid bakningen idag! En kavlade, en friterade och en... åt.

Fullt fokus. Om ni undrar över pappsens härliga mustasch så är det en rest från förra månadens mustachkamp – något han sparat bara för att retas. Och det lyckas han med kan jag tala om!