Just nu är jag inne i ett saknadsil efter min familj. Det är sällan jag längtat så mycket hemhem till Lycksele och att få hänga med mina päron och mina syskon som jag gör just nu. Turligt nog har jag bara fem arbetsdagar kvar – sen tänker jag åka till födelseorten fortare än kvickt och klänga på mina DNA-fränder.
Fast redan igår fick jag faktiskt stilla min längtan för stunden. Mamma och Micke var nämligen här i Umeå och hade bjudit in sig på middag hemma hos mig. Ett väldigt bra intiativ av dem tycker jag, eftersom min kärlek till att laga mat vuxit sig väldigt stark på sistone. Jag slängde ihop en middag bestående av två obeprövade kort till för- och huvudrätt, samt en favorit till efterrätt. Alltsammans blev jävligt gott, om jag får säga det själv! Och det var förstås en mycket trevlig kväll, med familj och mat i en ljuvlig harmoni.
Mamma och Micke dök upp som ett luciatåg igår – sjungandes Natten går tunga fjät och med en present i handen.
Till förrätt blev det hasselnötspanerad halloumi med blåbär. Enkelt och gott!
Till huvudrätt: Långbakad rotselleri med champinjoner, oliver, citronsmör och parmesankräm.
Och slutligen exotisk fruktkompott med passionsfraiche. Det är inte första gången jag lägger upp bild på den efterrätten om en säger så...
1 kommentar:
Jamen vilket tjusigt "luciatåg" du fick besök av ;)
Att vi lyckades snika in oss på finmiddag var ju det bästa av helgens påhitt. Både mat & dryck var supergott och att vi dessutom fick umgås en stund med dej och Smilla var som "grädden på moset" som man brukar säga. Sanningen är att jag (eller jag kan med säkerhet säga vi) också varit i ett saknadsil... Vi ses snart igen som tur är!
Skicka en kommentar