I några år har jag känt att jag känt att jag skulle vilja gå i terapi, och den här hösten gjorde jag till slut slag i saken. I över två månader nu har jag träffat en psykologstudent varje torsdag för psykodynamisk terapi. Det har varit rätt läskigt ibland att öppna upp sig för en helt okänd människa och berätta sådant jag aldrig tidigare sagt till någon. Ett tag har led jag av någon form av prestationsångest när jag inte "haft något konkret med mig" till terapin, men det har min psykolog förklarat att jag inte ska känna. Förstås.
Jag vet inte vad detta kommer leda till, men oavsett så känns det bra att jag gör det här nu. För trots det jobbiga känns det nästan alltid skönt när jag lämnar mottagningen.
Efter nästan varje terapitillfälle har jag cyklat direkt vidare till gymmet och kört ett hårt pass och därefter bastat. Lite som en fysisk terapi.
I veckan var terapin flyttad till tisdag, alltså ikväll, så då fick det även bli styrketräning ikväll. En riktig genomkörare av discomusklerna vilket jag längtat efter. Bastun skippade jag dock ikväll, eftersom jag bastade supermycket igår när vi hade julfirande med Nordic military training. Nån måtta får det vara med upphettningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar