Det kan vara livsfarligt att spela beachvolley

I lördags lyckades vi (= jag, VD, Emma och Helena) äntligen dra ihop två lag för beachvolleyspel på Iksu. Förra året spelade vi några gånger (var det kanske bara två?) i olika konstellationer och pratade då om att försöka göra det till en regelbunden aktivitet, men som med så mycket annat lyckades vi inte få någon riktig kontinuitet. Kanske får vi till det i år? 
Hur som värmde vi upp med en timmes squash innan beachvolleyn. Vi körde no rules och det var hur kul som helst! Uppenbarligen bra träning också, då jag kände mig lite mör när vi senare klev ut i sanden. 

Vi hann köra två beachmatcher, bara vi fyra, innan en snubbe kom förbi vår plan och utmanade oss att köra mot hans gäng. Vi förklarade att vi inte var så bra, och då kontrade han med att det var inte de heller. Det visade sig snart att de kanske inte var några elitspelare, men däremot totalt livsfarliga! En kille i deras lag servade stenhårt, så hårt att jag misstänker att han försökte ha ihjäl oss. Och en annan körde några helt brutala smashar, så jag önskade att vi hade fortsatt spela bara vi fyra. Nästa gång säger jag nej till alla utmaningar. 

När vi hade lekt färdigt med bollarna (nej, inte motståndarlagets) åkte vi hem till VD och gjorde oss i ordning för en kväll med pizza, vin, Singstar och slutligen utgång. Jag hade inte varit ute "på riktigt" något tidigare i år så det kanske på tiden, men ärligt talat var jag mest trött. Det kanske inte är meningen att köra squash, beachvolley och fest på en och samma dag. Eller så börjar jag bli gammal. Jag fyller ju trots allt 27 om två veckor. 

Mycket tuff match mellan mig och Helena.

Överlevare från beachmatchen.