Just när vintern började övergå mot vår träffade jag en person som gjorde min hjärna helt rusig och fick ett fånigt leende att spela över mina läppar under de flesta av dygnets vakna timmar. Allt kändes så rätt med en gång och jag var säker på att han skulle bli min nästa stora kärlek.
I två månader kände jag mig förtrollad av denna person. Jag tillät fantasin skena iväg om en framtid tillsammans, och vi pratade också om saker vi skulle göra längre fram i tiden.
Men så plötsligt ändrades situationen jävligt abrupt och nästan lika fort som det sagt "klick" ebbade känslorna ut.
Jag tycker såklart att det var fantastiskt tråkigt att saker och ting inte blev som jag fantiserade om. Samtidigt är jag glad att jag vågade släppa in en person i mitt liv igen på det viset och ta ut segern i förskott. För även om jag inte "vann" något i slutändan fick jag ju åtminstone vara glad för det som existerade en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar