Samma dag som jag anmälde mig var jag ute och sprang – eller, jag försökte åtminstone springa. Var och varannan kilometer fick jag stanna för att hämta andan. Och detta alltså drygt tre veckor innan jag ska springa 2,1 mil.
Hur bra den här semestern än må varit har den inte varit vänlig mot min kondition. Jag har försökt hålla igång (förutom första veckan när jag hade halsont), men vad gör det när det rinner ner lite för många öl genom strupen och sömnrutinerna kanske inte är de bästa?
Det verkar dock finnas ett botemedel mot dålig semesterform: Att börja jobba igen. Igår kväll var jag ute på en 12-kilometersrunda och det gick bra. Inte snabbt, men jag behövde aldrig stanna i alla fall.
Nu har jag 17 dagar på mig att skaka av semestersviterna så pass att jag tar mig runt Tavelsjön. Är det någon som har en mirakelmedel till salu är jag mer än intresserad.
2 kommentarer:
Oj,oj du ser ju helt förstörd ut! Du får ta det lite lugnt tills ölet har sjunkit ner.
Mami: Jag försöker snarare jobba för att få ur ölen ur systemet.
Skicka en kommentar