Besöksvecka

Jag ska inte ljuga, det är rätt skönt att bo själv igen. Jag insåg det när jag återigen kunde börja spela vilken musik jag ville på jättehög volym utan att det störde någon (förutom mina grannar möjligtvis, men de börjar nog bli vana), strutta runt naken i lägenheten helt ohämmat och krypa ner i sängen endast iklädd hudkostymen (ja, jag är en nakenfis av rang!). 
Men jag saknar ändå att ha Dennis som sambo, det gör jag. Det var faktiskt värt att offra såväl tonårsmanér som nudism för att ha någon att dela sin vardag med för ett tag. 

Jag har dock inte behövt vara ensam särskilt mycket i veckan. I måndags kom Idamari på besök, det var första gången jag träffade henne på tio månader! Jag drog med henne på backintervaller i Bräntis, sådär som en gör med folk en inte sett på länge. 
I tisdags anlände brorsan till min boning. Han skulle ta ett flyg dagen därpå och passade då på att sova över hos mig. 
I onsdags fick jag finfrämmande av Thiger och lill-Valle. Den sistnämnda hade ont i magen, stackarn, och grinade mest. Men jag inbillar mig att han ändå tyckte det var väldigt kul att äntligen få hälsa på hemma hos mig. 
Så igår hälsade Tina på och jag var snabb med att dra fram en hög Ikeapaket som legat och väntat på att bli ihopskruvna i en månad. Det är så mycket lättare att ta tag i sådana tråksaker när någon är på besök och Tina är ju bevisad expert på att skruva ihop Ikeamöbler! Mycket riktigt tog det inte lång stund innan vi satt ihop en stomme, två lådor och hyllor som tillsammans blev en fullt duglig tv-möbel. 

Ikväll ska jag ha min första ensam hemma-kväll på över fyra veckor (!). Jag hoppas att jag inte drabbas av lappsjuka.